Pretty Shitty Kjell - Full Line-up, rätt flyer!

Tyrolenpunken har släppt biljetter

Köp biljetter här! De kostar 500 spänn som det är just nu. Senare kommer presiet höjas till 600. Passa på!

Kolla in festivalen här!

PSK 2015 - Uppdatering

PSK fortsätter att glädja!

Punk IS Alive - Skärgårdsfestival

Biljetter är släppta till PSK 2015!

Tre nya bandsläpp till Pretty Shitty Kjell

Som vi ser är tillskotten The Templars, Agent Bulldogg (alla blev förvånade) och East End Badoes. Personligen höjdes nivån med minst ett steg per band här. Tre riktigt bra bokningar. Nu blir det en spännande väntan på de två sista banden, och framförallt på vilket band som är årets headline.

Punk & Bössa Festivalen i Gävle

Här är ett annat coolt gig som har börjat sälja biljetter. 

Banden som spelar är Asta Kask, bitvis lysande 999, Bitch Boys, och de två återförenade lokala banden, Bugs och Russian Submarines.

Kalaset utspelar sig 26:e december och kostar 200:- fram till första december. Därefter stiger priset till 250:-.

Dead Rhythm Fest 2

Ännu ett större kalas är på g, strax efter att del 1 är avklarat. Det är Dead Rhythm Fest 2 som jag syftar på.

Här är en länk till facebook. Kolla in den. De första tjugo som köper tvådagarsbiljett får också en "gotterpåse", utlovar arrangören.

De bokade banden är:

Angers Curse

Vindicate This!

Institution

Makabert Fynd

Gamla Pengar

Jealous Cowards

Men det går också rykten om större, utländska akter. 

Pretty Shitty Kjell 5 - 5 Band släppta, 150 Biljetter sålda

Åter igen: gamla nyheter. Man ligger ju efter.

Som rubriken säger så har Pretty Shitty Kjell alltså börjat gå ut med band och dessutom sälja biljetter till årets påskevenemang. 

Det här året har det varit svårast hittills att gissa sig till band och jag hade nog inte satt ett enda ett av de här banden.

Det är kul att det lyfts fram något "nytt" svenskt band som får spela på en sådan här stor sak och även att man tar hit Lion's Law och Gimp Fist som ju verkligen börjar göra namn för sig internationellt men som åtminstone jag har uppfattat som ganska okända (eller ointressanta) bland vänner i Sverige. 

Det ska bli spännande att se vilka huvudakter det blir.

Gutterfest närmar sig

Nu är det inte långt kvar till nästa stora punkevenemang i Stockholm. Det är sex stycken band till det mycket överkomliga priset 295:-. 

På fredag kan man tjuvkika på Hooligan från Irland som spelar på en förfest på Skål!.

Samma dag är det dock Antipati's avskedsspelning med support från The Lowlifes (som enligt ryktet också säger farväl, vilket inte stämmer). Men på lördag finns det inga alternativ till Gutterfest för den som gillar punk och vill stödja en eventuellt återkommande festival. Där spelar Hooligan igen tillsammans med The Filaments, Epic Problem, Zero Zero, Smalltown och The Civillains. 

Här finns eventet på facebook:

https://www.facebook.com/events/492165147505990/?ref=ts&fref=ts

Gutterfest: Full Line-up

 

Som vi ser så är det Hooligan och The Filaments som tar de sista platserna. Arrangörerna uppmanar att köpa biljetter i tid! Det görs med fördel här: http://www.tickster.com/sv/events/tlp4wwckep98znf

 

Ny punkfestival i Stockholm - Gutterfest 2013

Den 15:e Juni går Gutterfest för första gången av stapeln. Det verkar vara stort fokus på vad man skulle kunna kalla Streetpunk. Det är ett samarbete mellan Musikev.se och ett gäng lokala punkare.

Än så länge består line-upen av fyra band men fler band kommer att tillkomma. Det hela tar utspelas på

Det här säger arrangörerna om banden:

Epic Problem

"Formed in 2010 in Manchester. With members from Blitz and Dead Subverts it's set up to be a class act. Classic UK punk infused with the melodic sound of bands like Hot Water Music or Dillinger Four."

Smalltown

"Swedens most known unknown band? However, this is sweet music for our ears! These guys always deliver great shows with their catchy and poppy punk anthems. If you like The Clash or Downtown Struts, this should be right up your alley."

The Civillains

"These local chaps has been at it since 2007 and play straightforward three-chord punk rock. With infuences from the early 90's it's catchy, fast and furious. Some might even call it Rancid punk, but we won't..."

Zero Zero

"Our opening act is a local band that takes influences from bands like Dead Boys, Sham 69 and The Ramones and makes it their own brand of simple straight forward punk rock!"

PSK #4: Fredag

Agent Bulldogg

Argy Bargy

På Fredagen kändes det som om man redan hade festat i en vecka, men skam den som ger sig. Allt för många gamla och nya vänner och för lite tid, ni vet, för att inte tala om banden. Agent Bulldogg öppnade av banden i Fryshuset och levererade som alltid. Riktigt bra var Conflict-covern (The Serenade Is Dead). 

Efter Agent Bulldogg var det Argy Bargy som gjorde ett riktigt grymt gig som vanligt. 

Infa Riot

Infa Riot spelade som näst sista band den här kvällen och gjorde det med stil. Till sist fick Peter and the Test Tube Babies kliva på och rundade av kvällen. De inledde med flera hits och mot mitten av giget blev det lite tråkigare. Det gjorde inget. Allt var bra ändå.

PSK #4: Lördag

Contemptuous

Lördag. Contemptuous gjorde en efterlängtad come back-spelning och det var helt enkelt fenomenalt.

Contemptuous (med gästsång av Agent Bulldogg-Thomas)

För många var det här det viktigaste bandet under årets PSK och om bandmedlemmarna förstod hur uppskattat det var vet jag inte, men de såg i alla fall ut att ha roligt själva. Sedan var det Prins Carl, men hungernöden har ingen lag så jag sprang och käkade, blev lite för bekväm och missade också stora delar av Gatans Lag. Det lilla jag såg var i alla fall att Jonas verkade vara bättre än någonsin där han rände runt på scenen och gormade utav bara helvete. Maten var god, men jag hade gärna sett åtminstone lite av Prins Carl och mer av Gatans Lag, så här i efterhand. Booze & Glory såg jag från balkongen. Det var bra (bättre än senast i Blackpool) och verkade uppskattat. Sedan var det dags för den grandiosa avslutningen: Cock SParrer. Det var så klart fenomenalt, trots att det blev lite pressat med tiden och ett par låtar som därför (gissar jag på) inte kördes. Men vad kan man säga om dem? De spelar det man vill höra, jävligt bra.

Cock SParrer

Suveränt helt enkelt.

Alla inblandade i både PSK och förfesten ska ha många och stora tack. Arrangörer och band och tillresta vänner (och så klart närboende vänner). Det var återigen en helg att minnas (delvis).
För att se videos från helgen, kolla här: http://punkochoi.blogspot.se/2013/04/arets-fest-pretty-shitty-kjell-4-i.html

Rebellion, Blackpool, 2012 - Del 3

Sångare i Geoffrey Oi!Cott.

Det blir en sista del om de två återstående dagarna, för febern slog till och många band missades. På dagens lista fanns Running Riot till att börja med. När jag med sällskap kom till Olympiascenen så möttes vi istället av Geoffrey Oi!Cott. Dessa herrar var iklädda cricketkläder och viftade med cricketträn. Fascinerande syn. Men i musikväg var det riktigt bra och jag vill gärna se det igen. De drog ut på tiden en del men lämnade till slut över till Running Riot.

Running Riot

Irländarna gjorde bra ifrån sig med en ganska tunn publik till en början. De spelade favoriter som Double the Pain och Lost Generation. Under spelningen bombarderades musikerna med gummiankor från publiken. Sångaren tyckte det var kul och langade tillbaks så många han kunde. Om någon förstår varför detta hände så välkommen att förklara.

The Pigs

Åter till ett band som nyligen återförenats. The Pigs stod på Arena och levererade. Tight och ös istället för tröttheten som man kunde förvänta sig. Till allas stora glädje körde de Youthanasia hyfsat tidigt i setet och fortsatte med grymt gitarrspetsade låtar som They Say, General Election och Explotation. Leadgitarren hade lite problem med en sladd som glappade, men annars var det kanon.

Subculture

Subcultures tur. De spelade samtidigt som "Oi!-giget" (en spelning som hålls samtidigt som Rebellion-festivalen, delvis för att en del band inte får spela på den riktiga festivalen, delvis för att bråka) och förlorade nog en del publik på det. Dessutom var de trött och långsamma, men lyckades ändå få till en bra spelning. Materialet är delvis riktigt bra. De spelade två låtar från den nya sjuan; Take the World och Hidden Agenda samt gamla klassiker; Stick Together och University City. Helt klart en till värd återförening, och kul att de faktiskt släpper nytt material.

The Enemy

Sedan blev det The Enemy. De är ju ok på skiva tycker jag. De har lie tendenser at göra intetsägande musik, även fast flera låtar är riktigt bra. Live var det grymt. Gubbarna öste på bra och vi i publiken fick höra bl.a. Last Rites, Fallen Hero och Punk's Alive, vilket är tre bra låtar.

Case

Efter The Enemy följde Case på Arena-scenen. De knockade mig totalt. Fy. Fan. Det var så sjukt bra. De har spelat några gig sedan de återförenades för någo år sen och släppte skiva och hade sig, och de är uppbokade på ett par gig nu också verkar det som. Alla som har chansen borde åka och se Case, för så bra var det. Självklart fick man åtnjuta låtarna från singeln Wheat From The Chaff, där Criminal Ways var mäktigast, Oh var svängigast (på typ hela festivalen) och Smiling my Life Away var bäst.

Någon lirare i The Only ones

Sista bandet för kvällen, denna tredje festivaldag, blev The Only Ones. De var 25 minuter sena, vilket var ok för att man satt i den där biosalongen. Och det var så tråkigt. Och efter-festival-febern började tränga på redan nu. Nej, de var iget att ha - även om andra i sällskapet tyckte annorlunda.

Sista dagen hade febern drabbat mig rejält. Så pass att jag abra såg tre band, missade miljoner band, och inte ens lyckades med att bli full. 

Första bandet var i alla fall Booze and Glory. De levererade som alltid, men det är något märkligt med dem. De har blivit stora, eller vad man ska säga, inom delar av scenen och hyllade och jag vet inte vad. Ändå så är de långt ifrån snortajta. Absolut inget måste så klart, men det känns konstigt. De spelade i varje fall många bra låtar från både första och andra albumet, och även England Will Never Change från splitsjuan med The Warriors. Our Passion kan ha varit den bästa låten (möjligtvis med undantag för Swinging Fuckin' Hammers). Avslutade gjorde de med att köra cover på Skinhead Love Affair, för en uppmärksam betraktare i lite fel tonart.

Pink Hearse

Näst sista bandet för detta års upplaga av Rebellion blev det lokala tjejpunkbandet Pink Hearse. Jag såg dem förra året och fattade tycke. I stort sett återupplevdes situationen i år. De spelade på samma scen, körde typ samma låtar och hade samma attityd. Lite roliga, lite hårda och lite coola. 

Och sista bandet. Gimp Fist. Dessa trevliga herrar levererade ett sing-a-longvänligt set, där Heart Full Of Pride (Perkele) tolkades och tillägnades alla svenskar på plats. Gimp Fist är riktigt bra. För den intreserade finns en split-lp med Last Rough Cause som är jävligt värd.

Nästa år hoppas jag på revansch i Blackpool, så jag slipepr ligga däckad av feber och missa band som Stiff Little Fingers.

Rebellion, Blackpool - Del 2

Ok nästa dag. Den började lugnt och ett gäng från Sverige satt i mitten av Winter Gardens för att avnjuta blaskig öl i plastglas och blev utsatta för The Slaughterhouse Kid, en medlem i Penetration som bestämt sig för att spela tvåhundra (eller åtminstone 3) instrument samtidigt och framföra någon slags country/trubadur/punk. När han hade vett att avsluta sitt set blev vi istället utsatta för Emma Hallows som spelar "amazing folk punk" som bara lät som en ganska vanlig, dålig, gymnasiekorridorstrubadur. 

Last Rough Cause

Det första vettiga som jag fick höra den här dagen var Last Rough Cause. De gjorde ett bra gig, som vanligt, men jag tror att de inledde med Violent Few, för jag missade en och en halv låt typ. I övrigt spelade de bl.a. Glory Days, My Life (som ju är riktigt jävla skitbra), Category C (där trummisen Max hoppar in på sång) och avslutade det hela med en cover av Riot Squad (Cock SParrer) med lite knackig text, men annars bra. Bandet har nyligen släppt en split-Lp med Gimp Fist som borde ägas av de flesta.

Patrol

Patrol var nästa gäng herrar som återförenats nyligen (återigen, vad jag vet) och som jag inte har haft någon chans att se förut. Det jag har hört med dem innan är typ deras bidrag på A Country Fit For Heroes #2 och det är ju mycket bra. Utöver detta så har de släppt ett par demos (tidigt 80-tal), en singel runt 2000 och ett cd-album 2011 (som jag nu gärna vill ha). De spelade i varje fall Unknown Soldiers från ovan nämnda samling och det var så klart bra. Övriga låtar, som jag inte har någon koll på, var riktigt jävla bra det med - trots en mycket märklig leadgitarr med en väldigt futuristisk effektpedal.

Den fantastiska gitarristen i Patrol. Se på honom!

The Fits

Nästa återförenade band var ett lokalt sådant, The Fits, som jag måste säga gjorde ett bedrövligt gig (i stort sett). Jag hajpade ju upp dem och tvingade med diverse halvt intresserade vänner dit och fick sedan stå där och skämmas medans bandet harvade sig igenom låtarna på halvtempo. Mick Crudge (sågaren) verkade hög och ramlade runt på scenen och smekte sig själv och verkade ibland mest intresserad av att knäppa upp en till knapp på skjortan än att leverera musik. Mitt i allt så drog de igång Tears of a Nation som verkligen är bandets högsta topp och tack och lov var det riktigt bra. Sen tröttnade jag.

The Restarts blev det sen. Innan när jag har kastat ett öga på dem har det varit på den stora scenen, Empress Ballroom, och jag hatar den scenen. Nu spelade de på Olympia, vilket var mycket bättre. De gjorde ett lysande gig och jag fick höra i princip samtliga av mina favoriter: Enemy's Enemy, Big Rock Candy Mountain, Time Waster (som för kvällen blev en känga till Facebook), Frustration och Outsider. Det var säkert, stabilt, hårt och jävligt bra.

Lost Cherres

Efter The Restarts dröjde jag kvar några låtar med nästa band: Lost Cherres, som jag hade hört skulle vara bra. Jag blev övertygad av det kvinnofrontade anarkopunkbandet och köpte en dubbel-cd med allt tidigt material.

Mer anarkopunk på kvällen i form av Conflict. Allting var dåligt då. Lång jävla kö för att få köpa en snakebite, cider som tar slut och bara lång, lång väntetid innan jag fick min blaskiga dryck. Så när jag väl kunde koncentrera mig på bandet så insåg jag att jag lika gärna kunde ha köat en halvtimme till. Jag tycker det var tråkigt som fan. Herrarna i bandet var trötta och anfådda och de valde många långsamma låtar. När de spelade The Serenade is Dead började bandet som skulle spela därnäst (på andra scenen i samma rum) att soundchecka och jag tröttnade igen. 

The Pirhanas sågs sedan, på den mycket sympatiska och för året nya scenen Opera. Här var det sittplatser och jag såg att det var gott. Ännu ett band med farbröder och ännu ett gäng som hade ett bra tag kvar till sitt bäst-före-datum. När de började spela tänkte jag spontant på det här:

3/5 av The Pirhanas

Även fast jag kanske inte skulle lyssna på dem så mycket hemma så var det just där och då en enormt trevlig upplevelse. Tror att någon låt kan ha hetat Getting Closer, den var grym.

Anti-Pasti

Men det blev så småningom dags att slita sig från stolarna, så mjuka och sköna de va, för att se kvällens sista band: Anti-Pasti. Jag förstår inte ståhejet som fanns runt bandet på 80-talet och jag förstår inte de som hajpar dem idag, men ändå - ytterligare ett band som återförenats som man måste se. De spelade tight och väl ihop och gjorde det mesta bra, det är bara det att låtarna inte är så bra. Sångaren gick runt på den stora scenen och viftade med armarna som vore han någon slags superstjärna. De spelade Two Years Too Late, Let Them Free och Six Guns, vilket var bra, men väntan på No Government blev för lång, så det blev hemväg.

Det får nog bli fler delar, en för varje dag. Jag är så jävla långsam.

Rebellion, Blackpool, 2012 - Del 1

Då ska jag försöka skriva något om festivalen som jag för fjärde året i rad besökte. Det är en jävligt trevlig tillställning. Ett skitigt och förfallet Blackpool invarderas av punkare, skinnskallar och allt möjligt löst folk en gång om året och hundratals band bjuder på bra och dålig musik. Popeyes håller en med käk som inte är speciellt engelskt, i form av kebab och pizza och hälften av årets skivkvot fylls snabbt som fan innte på Winter Gardens där både rariteter inhandlas, och luckor i samlingen fylls. Men jag kommer framförallt avhandla de band som jag såg, helt eller delvis, för annars blir det på tok för mycket. Då börjar vi:

I musikväg började det på förfesten på puben Rose and Crown dagen innan festivalen öppnade. Där var mycket folk och ganska hög musik. Det var en Dj med mycket god musiksmak (även när det blev rocksteady så valde han rätt låtar), men som i övrigt var värdelös. Mellan varje låt lade han in en massa effekter för att övergången skulle låta bättre (?) och även under låtarna höll han på med en massa pajaserier. Det var frustrerande och till slut hade vi blivit tillräckligt fulla för att tillåta oss att gå hem så vi slapp skiten.

3/4 av Xtract

Första bandet som sågs var Xtract, efter att ha blivit underhållen av en unge (med VIP-pass) som hjulade runt och slog volter i ett övergivet rum inne på Winter Gardens. Xtract var ett av flera band som jag såg för första gången i år och som har gjort en lyckad comeback. Alltså: de har repat och lyckas leverera låtarna tight och bra. De inledde med Insanity Living och det kändes bra med en gång och de fortsatte med bl.a den lysande War Heroes (och detta var verkligen ruggigt bra), Iron Lady, Boys in Blue och avslutade det hela med Blame it on the Youth. Det var en så bra inledning som det kunde bli på festivalen.

Sedan blev det 5-6 låtar med Fire Exit som var bra men som inte gjorde något vidare intryck. Blåset som var med ibland var bra. För att ha hållt på i 33 år (enligt deras Myspace) så var det ju inte så intressant. Fast saker jag har hört på skiva innan har jag tyckt om.

Arga farbröder i The System

Snuff hade jag blivit rekommenderad att se, så dit sprang jag innan The System och jag måste säga att det var svårt att slita sig. Bandet hade en jävligt skicklig trummis, som dessutom stod för sången. Det var imponerande. Dessutom hade bandet, förutom basen och gitarren, även en synth och en trombon vilket så klart satte prägel på den något märkliga, men jävligt ösiga, hårda och samtidigt popiga punken. Ja, det var verkligen något att se live. Jag har tagit elva skitdåliga bilder på Snuff. Inte en enda bra.

The System alltså. Ett till band som mig veterligen inte har lirat på ett tag. De gjorde ett mindre slipat set än Xtract, men det var ändå kul att se. Jag fick höra både Prisoner of Conscience och Warfare så jag var ganska nöjd när jag gick därifrån för att, för enda kvällen den här festivalen, natta fru Snigel tidigare än jag själv gick och sov.

The Business - Bilder är inte min grej

Tillbaks i tid till The Business som levererade med råge, trots att ljudet inne på den stora scenen (Empress Ballroom) ofta är så jävla dåligt. Ett axplock av alla hitlåtar de spelade är: The Truth the Whole Truth and Nothing but the Truth, Out In The Cold, Blind Justice, Real Enemy och avslutningsvis: Suburban Rebels och Drinking and Driving. Micky Fitz han också med att skälla lite på en roddare och hålla ett litet tal om punk innan de drog igång Loud, Proud and Punk. Han påminde alla punkare om att Business faktiskt är ett punkband, och inte bara spelar för skinheads och att Oi! faktiskt är punk. Det tycke jag var bra, även om jag tycker att det verkar vara skinnskallarna som kan behöva en påminnelse ibland. 

Buzzcocks

Sista bandet för kvällen blev Buzzcocks och det var inte alls så kul som det skulle kunna vara. Ljudet var dåligt och låtvalet lika så. Jag lyssnade till Boredom och en handfull andra, tråkigare, låtar sedan gick jag hem för att sova.

Detta är allt jag hinner med. Nu måste jag ju snart gå till jobbet.

Oi! The Weekend inställt

Som rubriken säger. Att tillägga är bara att det är synd och skam med en så bra line-up och med tanke på pengar och arbete som lagts ner, förhoppningar som byggts upp och planer som rivs.

Jävligt tråkigt, men med så få sålda biljetter och med privat ekonomi (ganska stora summor) på spel så förstår jag att det var nödvändigt att ta det här beslutet nu.

Oi! The Weekend - Full Line-up

Nu ser det ut så här:

Förutom att Red Alert ersätter Razorblade så ska även Agent bulldogg bjuda på lite osläppt, nytt material.

Det är ju en riktigt jävla bra line-up i år må jag säga. Alla borde åka dit.

Red Alert ersätter Razorblade

Red Alert är nu bokade till Oi! The Weekend. Mycket trevligare alternativ än Razorblade som tidigare fick ställa in, om ni frågar mig (vilket ni ju gör).