Jag har skrivit om det här bandet förut. Jag var skeptisk då, jag är skeptisk nu. Jag vet inte riktigt om det här är roligt eller bara konstigt. Skivan innehåller, enligt konvolutet, inte bara n massa nonsens - utan har även någon form av budskap. Låtarna har titlar som Blåst På Konfekten, Valkuvert och Ekorrhjulet så budskapet känns väl inte helt unikt (vilket det så klart inte måste vara). I sina bästa stunder (Distad och Disträ & Spel för Gallerian t.ex.) tänker jag på resultatet av att Räserbajs skulle ha parat sig med Nationalteatern. Var för sig är päronen reko, men tillsammans är det svårare att ta sig till. I sina sämre stunder kan jag inte riktigt beskriva dem. Jag har inga referensramar då, eftersom att det är långt ifrån punk. Man önskar att texterna skulle vara grövre och fräckare, men den busigaste texten kommer i den lite Tunnan & Moroten-inspirerade låten Plan B där man drar till med både kiss och bajs. Skivan skulle kunna vara soundtrack till en dåligt ungdomsteater och jag förstår inte, som med förra skivan, när man skulle dra på den här. Den är inte utan poänger, textmässigt eller musikmässigt, men de räcker inte för att fånga mitt intresse.
