Uppdatering av Klubbar i Sverige - Häng Bar

Ett bidrag har trillat in till vad jag hoppas kan bli en så heltäckande lista som möjligt över de klubbar som arrangerar punkspelningar. Kolla hela listan här.

För mer info om Häng Bar, kolla här, och om du vill kontakta dem, gör det via mail eller facebook.

Projekt Ekan - S/T (LP - Switchlight Records)

Projekt Ekan alltså. Det verkar vara populärt med att ha "Projekt" i bandnamnet nu för tiden. Inget fel med det. Det handlar om medlemmar från bland andra Suicide Syndicate och CDCP. 14 låtar på röd vinyl i 250 exemplar + nerladdningskod är vad det bjuds på och i stort sett är det riktigt bra. Det drar mellan Royal Stakeout och Gatans Lag (speciellt i  Frihetssång som ligger nära Född Till Brat och avslutande Dra Åt Helvete, med lite blås, delvis kvinlig sång och desperat känsla, om man tänker andra albumet så klart). Förortsvit fick mig spontant att tänka på Körsbärsfettera och To Have And To Have Not låter som en fenomenal låt av Ticking Bombs, men vad gör det. Hela skivan är melodiös och en del riff och refränger har man hört förut av andra band, som sagt, men Projekt Ekan blir ändå ganska unika. Den skånska dialekten blir riktigt jävla bra när den sjungs till punk, men jag måste erkänna att jag har svårt att höra texterna och hade gärna haft ett textblad att läsa. Favoriterna blir i alla fall många: redan nämnda Förortsvit och To Have And To Have Not, Köpenhamn, Full Som Fan, Jag Hatar Snuten som andas lite Rancid, den ganska maffiga Hipster och lokalpatriotiska Snapphanesoldat. Det mest onödiga spåret är I Shot The Sheriff (ja, en cover på Bob Marley's låt, fast på skånska). Detta är kart ett av de mest intressanta svenska släppen i år.

Enligt pressreleasen så släpps skivan 7:e december, men det verkar som om den såldes i förväg, 24:e november, på Smash The Discos #2.

Spotlicks - Spott, bett & tårar (10" - P.P.P. Records)

Spotlicks bidrag på Turist i Tillvaron #1, Du Feta Barn, var en klar favorit på den trevliga plastbiten. Sedan dess har jag följt utvecklingen av en debutskiva på facebook och det har gått lite fram och tillbaka med diverse olika problem. Till slut har den dock blivit släppt och jag har fått mig ett exemplar att recensera. Jag tror bestämt att detta är P.P.P.'s första släpp och jag tycker det är kul med ett nytt bolag som släpper punk och som dessutom gör det på vinyl! Bra där. 

Det verkar vara något med vattenpistoler nu, för på den här skivan (likt The Bristles nya - bara en dock) så finns det inte mindre än tre stycken, som bandmedlemmarna använder för att göra självmordsposer. I vilket fall som helst är omslaget svartvitt, enkelt och stiligt och säger att skivan är limiterad till 500 ex. Texterna är, framför allt på b-sidan, centrerade kring ångest på olika vis och ganska välskrivna. Det största problemet jag har med texterna är att ordet "kvinns" används (bara i en låt) och det funkar inte för mig. Så har vi musiken kvar. Skivan är lite ojämn, som väldigt många andra. Den inleds grymt bra med Apan, som har ett riktigt bra riff, och är en mycket bra låt i övrigt också, och fortsätter sedan med tre låtar till på a-sidan följt av fyra på b-sidan. Elin heter sångerskan (och gitarristen) och i kombination med vissa riff tänker jag (eller vill jag kanske tänka?) lite på Beki Bondage i Vice Squad eller Jo Ball i Expelled, men eftersom att det sjungs på svenska och på ett ibland lite släpigt men kaxigt vis så drar jag även paraleller till typ Pink Champagne. På trummor finns en Staffan och han gör en del spännande grejer här och där. Småsaker som lyfter en del låtar. Basisten är Rikke som också verkar vara en kompetent musiker och spelar rullande och trevliga basgångar. De slänger in lite andra instrument som saxofon och munspel, men det är inte så framträdande och första låten på b-sidan, Undergång, sjungs av en av herrarna i bandet, Rikke skulle gissa på, men det kan vara helt fel (vilket det visade sig vara, se kommentaren nedan). Tempot i låtarna varierar lite lätt, men det blir aldrig skitsnabbt eller på tok för långsamt. Det är melodiöst för det mesta och det finns ett par starka refränger. Det är enkelt arrangemang hela skivan igenom och väldigt lite lead-gitarr eller andra spexigheter. Favoriterna blir Apan, Undergång, Jämna Plågor och lite hårdare Vill Dra. Kriget är slut är en tråkigare historia, om än med tänkvärd text.

Bra skiva och band som jag vill höra mer av och gärna se live någon gång snart.

Bombfors - Casus Belli (Cd-Ep - Deficit Records)

Det här bandet har jag egentligen bara sett på internet och/eller på flyers här och var. Jag har hört deras bidrag på Turist i Tillvaron #4, men det stack antagligen inte ut så mycket för jag har inget minne av hur det lät. När jag spelade den här fyralåtars-epn så blev jag lite överraskad av soundet. Detta är närmare trallpunk än kängpunk. Mycket närmare, och låter lite som en fusion av Asta Kask och Strebers (och Dia Psalma). Något melankoliska körer drar åt det senare. Texterna behandlar politik ur ett arbetarklassperspektiv och livet i allmänhet, och vad man gör för att stå ut. Det är ganska skitigt och det är ganska bra. Bästa låtarna får bli inledande Arbetarklass och Kommer Aldrig.

Klubb Antisocial #2

Nu har de gått ut med nästa spelning. Såhär ser det ut:

Klubben öppnar alltså klockan 18:00 med första livebandet 20:00, och det är The Dräperz och Strindberg Som Tortyr som spelar.

Bra start för Klubb Antisocial!

Som bekant (för några i alla fall) så hade den nya Stockholmsklubben Klubb Antisocial premiärkväll i lördags. Det hela skedde på Skål! vid Hornstull och var riktigt bra. Det var en liten scen, och lokal, men det var fullt med folk som var där för att stödja scenen och se Agent Bulldogg spela. Bulldogg gjorde ett riktigt bra gig och arrangörerna blev nöjda. Nästa tillfälle det är Klubb Antisocial blir det två band, The Dräperz och Strindberg Som Tortyr. Mer information kommer om det.

The Bristles - Bigger Than Punk (Cd - Heptown Records)

The Bristles' Bigger Than Punk är en märkligt packeterad historia. Se på bilden, och bedöm själva. Det är ju dock bara framsidan. Inuti detta digipak har vi texterna ihopträngda på två sidor, och ett gäng blyertsskissar med både alldagliga och obscena motiv. Jag tycker inte att skivan ser så jävla lockande ut. När man kör igång den så börjar det hårt med Gulag som handlar om den förtryckta arbetarklassen och den rika eliten. Den visar snabbt vad man kan ha att vänta sig av skivan; det är gamla The Bristles i rötterna men mer välspelat och med mognare framtoning (inte så konstigt med tanke på tiden om gått), vilket innebär att det delvis låter lite NYHC. Annars kan jag säga att texterna behandlar viktiga ämnen som homofobi, jämlikhet, sexturism (i en låt där jag gissar att alla känner igen introt) osv. Bottenmärket på skivan är Spirit Way som är en långsam baktaktslåt, kanske är tråkigt av mig att stöta bort det som sticker ut mest, men jag missar helt poängen med den låten. Detta vägs upp med att ha ett par bra toppar, som Revolution of the Rich (där det mot slutet flörtas lite med Dead Kennedy's), In The Closet, Gulag och avslutande The End som är en härligt kaosig domedagsprofetia. Helt klart rekommenderad skiva till den som gillar ärlig i-ditt-ansikte-punk med sammhällsmedvetna texter.

Bombfors visar video

Inom en ganska snar framtid kommer det här recenseras en cd-ep som Bombfors ligger bakom. I väntan på detta bjuder bandet på en video från deras senaste turné.

Straight Jacket - N.P.A.S (Ep - NorrlandSShit records)

Den här recensionen är lite sen med tanke på när skivan kom ut, men dels fick jag den sent, och dels har jag varit jävligt slarvig och städat bort skivan från platsen med recensionsmaterial. Nog med ursäkter, så här tycker jag: till det yttre är det inte särskillt orginellt (inget fel med det), med bandmedlemmarna uppradade mot en vägg. Det visar en sättning av både skinnskallar och punkare. I övrigt förekommer det en del felstavningar, men det har redan påpekats här och var, och det är inget jag berörs av, så jag går inte in närmare på det. Musiken då? Titlarna visar att låtarna handlar om beprövade ämnen inom punken (kanske i synnerhet inom Oi!:en, ja, jag skrev Oi!:en); "On The Streets", "Stick Together" och "Never Surrender". Den fjärde låten är NPAS (Nordlands punks and skins). Inte heller musikaliskt handlar det om något orginellt, men jag tror inte det är vad bandet är ute efter. Det är ganska bröligt och tempot är hyfsat, men man kan ana en del detaljer någonstans mitt i allt det där, speciellt från basistens sida. I Stick Together finns potential till en riktigt bra refräng, om bara melodierna togs ut lite mer. NPAS är nog skivans hit, också med fokus på refrängen, och sjungs på svenska. För att summera är det här en skiva som inte sticker ut, men som defenitivt inte är dålig. Anhängare av den här typen av punk (brölig Oi! från sent 80-tal-sound) bör köpa sig ett ex om det inte redan är gjort (limiterat till 300 ex). Jag tror att det vid nästa eventuella släpp kommer ha blivit stabilare och ge en bättre helhetskänsla. Jag kommer garanterat hålla ögonen efter det.

Premiär för Klubb Antisocial

17:e november drar den nya Stockholmsklubben Klubb Antisocial igång. Det blir inga mindre än Agent Bulldogg som inviger vad som förhoppningsvis blir en lysande karriär för damerna bakom klubben. Skivor spelas av Ge Oss Mera Sprit Dj-Crew. Länk till eventet här.