Intervju - Klubb Adolescent

En till intervju, men den här gången är det inte med någon bandmedlem. Det är istället Johan som startar den nya klubben "Klubb Adolescent" i Stockholm som får lite utrymme på bloggen. Så här säger han om följande saker:

1. Presentera dig och din klubb:

Klubb Adolescent heter klubben och drivs i huvudsak av mig, Johan. Vi har premiär den 17e Juli i källaren på The Liffey i Gamla Stan och tanken är till att börja med att köra månadsklubb med band varje fredag efter löning - inga ursäkter alltså. Priset på spelningarna kommer variera men alltid vara drägligt. Åldersgränsen är 21 (18 med medlemskort som kan köpas i dörren). 

2. Vilken/vilka typ/er av punk kommer du att fokuseras på?

Grundidén är en klubb där alla ska känna sig välkomna oavsett vilken gren av punkscenen man tillhör. Vi kommer regelbundet ta in gäst-DJs och inte exkludera något helt, men stommen består i gammal hardcore, punk och punk-rock. 

3. När och varför bestämde du dig för att starta en klubb?

Tanken har nog funnits där sen jag själv började hänga i scenen i tonåren. På den tiden kändes det som att man lättare kunde umgås oavsett om man lyssnade på punk, oi eller hardcore. Många klubbar blandade upp soundet och det var inte alls ovanligt att man såg någon lokal hc-akt  öppna upp för någon avstickare inom en helt annan gren av scenen. Idag ser jag en mer tydligt uppdelad scen vilket känns lite trist. Förhoppningsvis kan vi ändra på detta genom bokningar som tilltalar många. Vi strävar efter att hålla en hög kvalitet på bokningarna och förhoppningsvis kommer du gilla vad du ser oavsett om det är ett för dig välkänt band eller något helt nytt. 

4. Tror du din klubb kommer att konkurrera mot andra klubbar i Stockholm eller bara bidra till mångfalden?

Eftersom jag själv tycker att det funnits en brist på en sån här typ av klubb så hoppas jag verkligen inte att den kommer konkurrera om utrymmet utan snarare bidra till en större och mer levande scen. Hela poängen är ju att sudda ut gränserna och att alla ska hitta något som passar dem.  

5. Du samarbetar med Püssy A Go Go om jag har förstått saken rätt. Vad innebär samarbetet och hur uppstod det?

Yes, det stämmer. Samarbetet uppkom av en slump men det visade sig snabbt att PAGG-arrangörerna kunde erbjuda exakt det jag sökte - deras lokal är perfekt för den verksamhet jag vill ha och de letade efter någon som kunde driva en klubb utanför deras eget expertområde så självklart nappade jag. Det blir en helt fristående klubb men med fördelen att vi är flera olika klubbar som huserar under PAGG-paraplyet så att vi kan hjälpa och stötta varann. 

6. Berätta om premiärkvällen. Vilka ska spela? Vilken tid gäller? Etc.

Premiären blir storslagen! Den 17e Juli slår vi upp portarna och blir förhoppningsvis starten på något som kan leva länge. Vi gästas av New York-bandet Leftover Crack som länge levererat musik jag själv lyssnat på. För folk som lyssnar på Choking Victim, Star Fucking Hipsters och F-Minus bör bandmedlemmarnas ansikten inte vara obekanta. För er som inte vet vilka Leftover Crack är - föreställ er en extremt svängig men superpolitisk blandning av ska och crust med punkrock-vibbar. 

En självklar öppningsakt är Stockholmsbandet Gang Control, som jag själv var med och startade en gång i tiden men som jag inte längre är aktiv i. De spelar en grym blandning av Ska-Core och Punkrock och lär bli ett fint komplement till huvudakten.

7. Är det något du önskar tillägga?

Dyk upp, stöd scenen!

Tack Johan, för det.
Här är länken till facebook-eventet.

V/A - United Skins For Freedom Of Speech Vol. 2 (Oi! Ain't Red Records - Cd)

Först och främst är det här en mycket ful skiva. Men det spelar kanske ingen roll. Den har en mycket snål booklet om fyra sidor (med framsida och baksida inräknat) som inte innehåller någon som helst info om banden. Det spelar roll. Det kunde åtminstone stå vilka länder som är representerade. 
Jag tycker det är svårt med en sån här samling brölig punk där mycket låter likadant, men jag gör ett försök. Kort och gott kan man säga att det sämsta på skivan funkar som bakgrundsmusik och det bästa på skivan hamnar typ på samma nivå, med få undantag. Nu tar vi det låt för låt.

Legitime Violence - Pour Les Tines. Låter lite som SNIX möter Bakers Dozen. Det är en ganska bra låt och bra start på skivan. Från Kanada tror jag.

Freigänger - Keine Engel. Tänker genast på Vogelfrei utan skönsången. Lite mer ointressant och refrängen smälter ihop med versen.

Skinboiss - Proud Man. Lite långsammare och grötigare. Finskt band som inte borde sjunga på engelska. Slätstruken och tråkig låt med abrupt och konstigt slut.

The Firm - Broken Bottles. Tidigare har jag hört bandet på deras split med The Pride. Nu låter det bra efter förra låten, men är egentligen bara en ganska vanlig nutida Oi!låt. I den här låten hör man i alla fall skillnad på vers och refräng.

Alte Schule - Alles Lüge. Ett band som repat lite mindre än de föregående, skulle man kunna tänka sig. Ganska skön gitarr, men inte så mycket mer. De sysslar med konstiga breaks innan refrängen som inte väcker några starkare känslor. Jag tror det handlar om en cover från bandet Commande Pernod.

Last Riot - Troubles. Låter lite som ett sämre The Business. Lite mer melodiöst än tidigare låtar men når inte topparna som man vill ska komma när det är dags för refräng. Detta hade kunnat vara en låt som stack ut (åtminstone på den här skivan), men det når inte hela vägen.

Orgullo Sur - Traidores. Från Chile? Försöker sig på lite andra saker. Språket är fult men musiken är rätt trevlig. Tankarna dras till vad som ibland kallas svensk Oi!. Typ Antipati's första platta. Återigen blir det dock lite för tamt i refrängerna där det egentligen finns potential.

Punkfront - Jugend in Bewegung. Drar upp tempot lite och låter inledningsvis lite Asta Kask men drar snart mot Oi!en, åt det bröliga hållet. Jag tappar snabbt inrtesset.

Straight Jacket - Frontline Soldier. Det svenska bidraget är hårdast hittills. Rapp och samtidigt brölig sång mot tungt samspel av musikerna. Låten är kort och intensiv, vilket passar bra. Ett trevligt stycke som inte är så långt från EPn, men det är nog soundet bandet är ute efter.

Lemovice - La Rue Est A Nous. Trevligt avbrott med ett till fransksjungande band. Här finns lite halvanonymt blås och vibbar av Charge 69. Bra låt.

Abtrimo - Patrioten Der Strasse. Dåligt mixad gröt av omelodiös typiskt tysk Oi!. Ändå har den här låten en ackordföljd som är trevlig och ett taktbyte mellan vers och refräng som skapar välbehövlig dynamik.

Open Violence - Alle Gegen Alle. Den här låten har äntligen lite oa-oa-grejer och sköna gitarriff. Lite bättre produktion och typ en annan sångare så hade detta varit en ganska bra låt.

The Firm - Broken Family. En till låt av Holländarna. I min värld är The Firm det "största" bandet på den här samlingen. De är dock inte det bästa. De har fått två chanser att bevisa sig men lyckas inget vidare. Det är bättre produktion än många andra låtar, de behärskar engelska bättre än flera band här och det är också mer välspelat, men låtarna i sig är inte spännande.

Likedeelers - Oi! "Oi! är öl och Oi! är schnaps" tycker jag att de sjunger i första refrängen och redan från början fick jag en känsla av att detta kanske är ett lite mindre seriöst band. De har också bidragit med en låt som sticker ut lite från mängden, vilket får mig att tycka att det är en av de bättre låtarna på skivan.

I don't like you - Lets Rock The Reds. Ettrig gitarr som gillas. Men det är nog det enda. Dålig engelska och i allmänhet en tråkig låt. När den tar slut och man blir lite glad och väntar på nästa låt så börjar den igen. Varför? Mot det riktiga slutet har de ett parti med bas+trummor+sång, vilket typ alltid är snyggt, men det hjälper inte.

NotlöHsung - Was Sie Nicht Sind. Segt och "tungt" intro som man vill ska övergå i en snabbare låt. Sen kommer sången och gör det hela lite sämre. Efter ett tag drar de dock upp tempot, ganska rejält. Man fortsätter att vara besviken. Sen kommer så klart dubbelkagge och "brööööööhl" och då går jag nästan och stänger av. Och den tar aldrig slut.

Brono Army - Stuck in the Past. Brasilien. Som avslut blir det en mer melodiös historia som har Perkele-drag över sig. En ganska trevlig refräng.

Gutterfest 2013 på enArena

Bilderna har försvunnit.... Så går det när man är väldigt långsam och inte skriver med en gång.

Hela den här minifestivalen var trevlig men lite märklig till idé och genomförande. Det är en snäv inriktning på musiken, och en sådan som Stockholmspubliken inte är speciellt intresserad av. Headlinebandet, för att inte tala om de andra banden, är det många som inte ens har hört talas om när jag hör mig för. Även om jag gillar initiativet och verkligen hoppas på att de inte ger upp som arrangörer så måste jag säga att de nog sköt sig själva i foten med de här banden.

Lokalen var stor och någon sa att den rymde 600 pers. Den här kvällen var den dock inte ens halvfull och det var lätt och bekvämt att ta sig till baren. Det var sällan kö till toan och helt enkelt lätt att röra sig runt. Det var alltså, av egoistiska själ, mycket bekvämt med lite folk.

Av någon anledning var det bord placerade ganska nära scenen. Det var tydligen så att de lite äldre människorna satt där och de flyttade närmare och närmare, sakta men säkert. Några av dessa stolar ockuperades utav en familj med spännande åsikter om huruvida man kan passa stolar eller inte (sitt, satt, sitter tycker jag är rimligt), men det är en annan historia.

Banden:

Zero Zero - Missade jag

The Civillains - Var ointressanta på alla sätt tyvärr. 

Smalltown - Har läst att de är grymt hajpade i delar av USA och att Pirate Press har släppt lite av deras prylar. Det övergår mitt förstånd. Smalltown var också helt ointressant.

Nej, Sverige imponerade inte. Även fast musiken åter igen är skickligt framförd så spelar det ingen roll när det inte händer något. Den här typen av punk lämnar mig oberörd.

Hooligan - Här blev det lite bättre. Ett avbrott där allt inte lät likadant som det intetsägande bakgrundsljudet som var på innan. De spelade ganska trevlig musik, som så klart lät mer brittisk än föregående, även om det inte blev några större lyft här heller.

Epic Problem - Alltså... Jag tänkte och hoppades att det skulle vara kul att se Mackie och Epic Problem. Men bra var det inte. Det var lika menlöst, om inte än värre än, de första banden. Med Mackies inflytande kunde man tänka sig att det skulle finnas en liten, liten del av Uk82 i musiken, men icke. Det var bara amerika-komplex och menlös musik. Sångarens pose var provocerande.

Filaments - De inledde med en låt som jag tycker är väldigt bra men inte vet vad den heter. Efter det gjorde de ett bra framträdande även om alkoholen, som hade intagits i hög frekvens på grund av tristess och för lite folk jag kände på plats, började ta upp för stor del av mig. Filaments var klart bäst den här kvällen. Jag drog dock innan de hade slutat och anslöt mig till vänner som var på väg hem på efterfest från andra eskapader.

Som sagt, jag hoppas att Gutterfest fortsätter och att det inte blev ett enormt ekonomiskt bakslag.