Punk IS Alive - Skärgårdsfestival

Biljetter är släppta till PSK 2015!

Psykbryt - Ursäkta Röran Vi River Allt (Cd - DIY)

Jag är svag för deras arga, snabba, smått kaotiska (men ändå tighta) och ibland riktigt fyndiga Asta Kask-doftande punk. Det är massa bra melodier som sätter sig på skallen och starka refränger, och ofta väldigt välskrivna texter. Jag har tidigare redan avhandlat att de är duktiga på sina instrument tidigare, och framförallt Nikkos trummor och Zacks bas utmärker sig på skivan, men Tobbes sologitarr är ibland fullkomligt klockren (som i t.ex. Tills Du Fyller 65 och Tomma Löften). Låten Det Smakar Skit, som handlar om hur dålig smak de har i Psykbryt, har jag länge tyckt väldigt bra om och det är kul att höra den i studioversion. De har både humor och självdistans och distans till scenen i allmänhet, vilket inte är något nytt för den som läst/sett/hört något om bandet tidigare, och med texterna pekar de finger åt högern, scenen och massa annat. Materialet är också varierande utan att för den sakens skull gå för långt ifrån det sound som man lätt förknippar med bandet (se ovan). Hårdast är kanske Förnedrings-TV som är ett kul avbrott och en bra låt. Det är svårt att välja favoritspår utan att dra för många, men Arbetarklas, Med Kinden Mot Stål, Aldrig En Av Er och Rätta In Dig I Ledet får det bli, så är bara en tredjedel av låtarna bäst.

KKPA - ...Och Ut Kröp Svinen (MCD - Stryprunk Records)

KKPA (Kasta Kånkelbär På Astrid) antyder, med layouten till sin (relativt) nya MCD, det som titlarna på skivan baksida bekräftar: skivans tema är det samtida politiska klimatet och dess aktörer med fokus på Sverigedemokraterna. Texthäfte saknas dock. Det handlar om punk som lätt skulle kunna avfärdas som, eller tillskrivas prefixet, "trall" med ett lite dystert sound - ofta i ett ganska försiktigt tempo - kryddad med dubbelkagge här och där. Låtarna flyter ihop lite, speciellt de tidigare låtarna. En del refränger skulle kunna vara bättre än vad de är, men istället för att ösa på så skalas musiken av och det känns tunt. Det är välspelat, bra producerat, trevligt ljud överhuvudtaget, men jag saknar någonting som verkligen sätter sig. En gitarrslinga låter som en julsång. Så det har de. Låten Solidaritet är nog den bästa på skivan.

Tillnyktringsenheten - Blåst På Konfekten (CD - Fingered Productions)

Jag har skrivit om det här bandet förut. Jag var skeptisk då, jag är skeptisk nu. Jag vet inte riktigt om det här är roligt eller bara konstigt. Skivan innehåller, enligt konvolutet, inte bara n massa nonsens - utan har även någon form av budskap. Låtarna har titlar som Blåst På Konfekten, Valkuvert och Ekorrhjulet så budskapet känns väl inte helt unikt (vilket det så klart inte måste vara). I sina bästa stunder (Distad och Disträ & Spel för Gallerian t.ex.) tänker jag på resultatet av att Räserbajs skulle ha parat sig med Nationalteatern. Var för sig är päronen reko, men tillsammans är det svårare att ta sig till. I sina sämre stunder kan jag inte riktigt beskriva dem. Jag har inga referensramar då, eftersom att det är långt ifrån punk. Man önskar att texterna skulle vara grövre och fräckare, men den busigaste texten kommer i den lite Tunnan & Moroten-inspirerade låten Plan B där man drar till med både kiss och bajs. Skivan skulle kunna vara soundtrack till en dåligt ungdomsteater och jag förstår inte, som med förra skivan, när man skulle dra på den här. Den är inte utan poänger, textmässigt eller musikmässigt, men de räcker inte för att fånga mitt intresse.

Låt Dom Hata Oss - Snackar Skit Om Mig Själv Med Mig Själv (Ep - DIY)

Den här skivan släpptes i april och bjöd då på tre nya låtar och tre nyinspelningar på äldre låtar. Det handlar om hat, humor, DIY och snabb, förbannad hardcore utan krusiduller. Låt Dom Hata Oss känns ärliga och fyndiga med sina texter - som är på svenska, vilket får det hela att låta lite extra trevligt - och jag ångrar att jag inte har lyssnat igenom det här tidigare, för det är riktigt bra! Ludde (sångaren) sjunger med en desperation som för mina tankar till Baltzer från bl.a. Second Thought - och det är jävligt coolt. Musiken är välspelad, rakt på och hård och ljudet på skivan är skitigt och riktigt bra. Ni som är ännu segare än vad jag är, men har något slags intresse för HC, kolla genast upp!