Sedan Rännstensorkesterns bidrag på Turist i Tillvaron har jag väntat på det här. Jag sitter nu med albumet och hoppas på att åtminstone en låt är lika jävla bra som Tony 2ton. För det första förstår jag inte riktigt grejen med punkband som klär sig i kostym och slips - det är kanske bara ett skämt till omslaget? - men jag måste kanske inte förstå det. För det andra saknas texthäfte. Det är synd.
Jag petar i skivan i spelaren, slår mig ner i soffan, och väntar spänt.
Låten Mördarn drar igång och det låter lovande. Gitarrslingan skulle man kunna hitta hos en del trallband likväl som hos vissa "real Oi!"-band, som Bakers Dozen. Låten har potential och är bra, men 2ton-skadad jag är kan jag inte riktigt uppskatta den helt och hållet.
Sången är i stort desperat och förbannad och låter ärlig snarare än konstlad och gitarren fortsätter på samma vis som i första låten. Det är omöjligt att inte känna lite Charta 77-vibbar (typ i tredje låten - Gulag) men också över lag, men även en del små metalinfluenser och en del amerikansk hattpunk. Det märkliga är att jag uppskattar den här kombon. Det är klart en stor del svensk punk, 77 och 90-2000-tal.
Skivan inleder starkt men får redan vid tredje låten en liten svacka som håller i sig ett par låtar till låten Världssmälta drar igång och det återigen börjar gå lite snabbare. Det är då Rännstensorkestern gör sig bäst. Sedan kommer låten 2bög. Det är ju uppenbart en flört med 2ton men den känns dessvärre bara som en lite lamare version. Fortfarande en helt ok låt dock. Följande två låtar är även de helt ok, men avslutande Vakna kunde de ha skippat. Seriöst, den tar aldrig slut. Som avslut kan jag säga att jag inte tänker åka mil för att se bandet efter den här skivan, men garanterat när de kommer till Stockholm och att skivan är mer bra än dålig och dolt spår dyker upp och lyfter den efter den trista avslutningen.
