Första bandet som recenserades här gör comeback med en ep. De är nu fyra stycken, men saknar basist. Varför det? Vet inte. Ljudet är så pass skitigt så jag hade nog inte reagerat på det om jag inte känt till det.
EP:n finns på Spotify och jag vet faktiskt inte hur den släpps annars. Holma, första låten, är hårdare än hur de lät senast, även om de har samma gitarrsound. CCCP 1992 går i makligt tempo och låter som typ 77-punk från staterna. Förutom det att sångaren flippar ur. Under tredje låten, Life Fast, Die!, är de tillbaks vid sitt gamla sound, vilket är punkdoftande garagerock, med skitig inspelning och trevliga, men inte direkt minnesvärda, melodier. Samtliga låtar är ganska korta, vilket är nice, och ganska varierade, där sångaren (sångarna?) skiftar från att sjunga ordentligt med amerikansk accent och att skrika som vore det Second Thought han spelade med. Ibland sker skiftningarna från låt till låt och ibland från början av en mening till slutet av densamma. Sista låten är helt musikalisk och helt menlös och favoritspåret får bli näst sista: Sandy Heat.
Kolla upp på spotify. Ni förlorar ju inget på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar