Den här skivan släpptes redan i oktober 2013, så den här recensionen är lite försenad. Jag har hört Vånna Inget på Turist i Tillvaron tidigare, och någon enstaka låt från deras debutalbum Allvar, men jag läser i pressreleasen att den här skivan inte riktigt låter som det tidigare materialet. Skillnaderna jag känner av, om jag minns rätt, är att det här är ännu tråkigare med långsammare tempo och ofta helt intetsägande slingor på gitarr och synth. Nog för Niklas låter basen gå varm och driver vissa låtar, att Karolina sjunger mycket bra, och att glimtar av trevliga melodier och arrangemang dyker upp, men låtarna innehåller en sån fruktansvärd avsaknad av attityd att jag undrar varför skivbolag som släpper punk släpper det här.
Postpunkig Fucking Åmål-pop med New Wave-tendenser. Det är vad det här är. Sprängfyllt med texter som känns som om de bara kan tilltala de här unga killarna och tjejerna som också "har gått vilse", och "blabla om Gud och Satan" och har frågor som inte blir besvarade. Undantag här kan väl göras med en låt mot slutet - Gamla - som har en sjukt deprimerande text men som ändå känns relevant för de flesta. Även Kungar har en text (nostalgisk - gissa vad den handlar om) som kan tilltala men som är paketerad med musikalisk smörja.
Det kan bero på att resten av skivan har retat upp mig, men sista låten är så svårt pretto att jag får en hjärtattack. Den här skivan är riktigt dålig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar