Reidar Assine + Gatans Lag på (Lilla) Nalen (Püssy a go go) 18/5 2012

Jag har funderat lite på varför man överhuvudtaget har några spelningar på den här scenen. Kroglokalen är liten (som om man står i en korridor hela tiden som en vän påpekade), scenlokalen har en massa ostrategiskt utplacerade pelare överallt och ölen är dyr. Men så ser man till alternativen i Huvudstaden och finner att det inte är så lätt att välja något annat. 

Reidar Assine

Reidar Assine (Agent Bulldogg, Antipati & The Radars för att nämna några tidigare/andra band) har nu vikt av lite från punken (alltså, med det här projektet) och spelar visor. Kring sig har han också samlat diverse olika musiker med diverse olika musikaliska bakgrunder och levererar sånger om alkohol och kärlek. Han (för det är Reidar med kompmusiker, inte ett band) inledde kvällens spelning med en något nervöst framförd låt, endast ackompanjerad av sin egen gitarr. Efter första låten klev kompmusikerna på scenen och det blev lite mer drag. Under vissa låtar var det inte alls helt olikt powerpopbandet The Radars även om texterna nu var helt (?) på svenska. Visor är inte min pint av bitter men Reidar är onekeligen en duktig musiker och tillika låtskrivare som åtminstone får en att gunga med lite lätt till musiken, fast genren inte tilltalar. Mot slutet av giget gästades scenen av Jonas från Gatans Lag och han sjöng med orkestern. Jonas och Reidar ska i framtiden släppa en split-sjua och det var en sång från den som det bjöds på (om jag inte minns fel). De hann också med en cover på Gatorna Brinner I Natt (Hyrda Knektar).

Gatans Lag

När Reidar med anhang hade lämnat scenen var det dags för Gatans Lag. Kort sagt kan jag säga att det inte var det bästa giget jag har sett med Gatans Lag. Förutom att de spelade "fel" låtar så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det var. I vilket fall som helst så tycker jag att de har möjlighet att fylla ett gig med bra låtar men istälelt blir det allt möjligt. Så klart är ju det här helt och hållet en smaksak men allvarligt talat: Hank? Det är inte en bra låt. Däremot fick vi höra Gatans Parlament, Vakta din Tunga, Hårda Tider, (publikfavoriten) Född Till Brat, Jag Hatar Folk och avslutningsvis Min Stad Mitt Land. Någonstans mot slutet fick vi höra Fattig Skinnskalle. Jag förstår inte grejen med den låten (fan vad tjurig jag låter). Det kanske är småkul, men kan man inte bara satsa på bra, istället för kul? 
Och så hände något märkligt. Jag vände mig bort från scenen under några tråkigare låtar och när jag sedan tittar tillbaks så sitter publiken och Jonas ner på golvet. Jag förstod ingenting. Snart reste de alla på sig och fortsatte som vanligt...
Som avslut ska jag bara klargöra en sak: jag gillar Gatans Lag.

I övrigt hände inte mycket. Moshen var vild och ett gäng lite yngre punkare hade hittat dit, vilket så klart var kul. Annars bestod publiken av en salig blandning av skinnskallar, hardcore-kids (och gubbs), odefinierbara vänner till vänner, punkare och grundbulten-människor. Många var fullare än vad de behövde och rent allmänt var det en trevligt kväll. Förutom lokalen. Och ölpriserna. Och musiken som inte föll mig i smaken för kvällen.


Sedan var det visst en dj som fick en skiva gratis i utbyte mot att spela en låt från den. Hon tog skivan men spelade inte någon låt. Dåligt!


Jag hittar inte kameran så jag får istället sno lite bilder från Micke Korell.

Reseskilldring och gigrapport: Rennes, Paris & London del 2

Svensk punk på franska

Vi återvände till Paris efter att vi tagit adjö av de andra svenskarna och Bangladesh Blowjobs-gänget. I den franska huvudstaden väntade några dagar av semester, skivletande och besök hos vännen Nico från Haircut. Med honom åkte vi tåg en bit ut på landet och besökte den andra Nico från Haircut med familj och bläddrade igenom deras skivor (Bords de Seine). Där fanns så klart en hel massa intressanta stycken plast och det inhandlades efter vad kassan tillät. Det blev dock snart en aning brådskande för ännu ett bandrep skulle bevittnas. Så med sällskap av Nico och Nico och ett gäng vänner till dem bilade vi iväg till en replokal någonstans i någon del av den lantliga förorten som vi befann oss i. Detta rep var synnerligen underhållande för låtarna som spelades var alla svenska covers med fransk text. En del låtar var riktigt svåra att känna igen på grund av språket men vi bjöds på bland annat Ronka (Perverts) och Anti-Oi! (Swankers P.M.S.). Det hela var mycket bra och jag hoppas att få höra mer från det projektet snart. Dagen och kvällen gick och typiskt franska alkoholhaltiga drycker som Picon och Pastis intogs oralt till stor glädje för alla inblandade.

 

Picon - Så jävla gott!

Följande dagar spenderade vi med att besöka olika delar av Paris men det mesta är helt ointressant för den här bloggen. Jag kan åtminstone rekommendera skivaffären Born Bad som ligger vid metrostationen Bastille för den som eventuellt ska besöka staden.

 

Efter dyra drinkar, god öl, spännande matupplevelser och annat skit så var det dags att bege sig till England och London. Detta gjorde vi genom att ta tåget Eurostar. Två timmar och femton minuter från det att vi satte oss på tåget i centrala Paris var vi framme i lika centrala London. Mycket smidigt. Det första som hände var att vi lite förvirrat gick av vid fel station på tunnelbanan (Camden) för att vi (jag) helt hade glömt bort vart vi skulle. Men vi traskade runt lite och lyckades sedan ta oss till rätt plats. Precis utanför tunnelbanestationen fanns puben på vilken spelningen skulle äga rum, två dagar senare; Boston Arms. 

 

Vistelsen i London var lugn för mig och Fru Snigel första dagen, men ett par vänner som anlände några timmar senare höll igång större delen av natten och var lagom pigga nästa morgon när vi skulle bege oss ut och, så att säga, göra London. Jag agerade törstig packåsna större delen av dagen och nådde inte en rekommenderad skivaffär förrän den hade stängt för dagen. Ingen skada skedd för nästa dag kom ett större sällskap svennar och i gruppen fanns fler som ville till samma affär. Det fyndades och chansades och jag blev nöjd. Sedan satt vi mer eller mindre på samma krog hela dagen, fram tills dess att spelningen började. Vi gjorde ett snabbt besök på hotellet som för helgen var invarderat av svenskar, ett par tyskar och Nico som kom på spelningsdagen.

 

Last Rough Cause

Boston Arms var riktigt bra. Själva pub-biten var stor och rymlig, en pint stout för ca 35 spänn (efter klockan sju, innan var det runt 25) och i allmänhet bra. Scenrummet (som nåddes utifrån genom en annan dörr) var även det stort och rymligt. längs ena väggen hade banden försäljning av diverse t-shirts och skivor och mot andra fanns en bar. Det var där vi stod när första bandet plötsligt stod på scenen, så vi flyttade oss snällt fram och började vråla med. Det var Last Rough Cause som inledde kvällen, med den fantastiska My Life som en av de första låtarna. De fortsatte därefter med ett par tidiga låtar (som Violent Few), några från Aggrophobia (som Movin With the Mob, och den bästa; Category C) och några nya låtar som lät riktigt bra. I publiken var det ganska lugnt och det var ärligt talat mest svenskar och en fransman närmast scenen.

 

The Warriors

Nästa band var The Warriors som jag skrev om här för vad som inte känns som så längesen. Jag tycker verkligen att många låtar som spelas nu för tiden är ganska tråkiga och det är liksom inte lika kul att se The Warriors som det kunde vara. Vi fick i alla fall bland annat höra Buddah, Bad Guy och Horrorshow, innan det på slutet blev dags för några covers (typ Violence in our minds). 

 

Bulbulators

Tredje bandet för kvällen hade jag sett fram emot, för dem har jag aldrig tidigare sett. Det var dags för polska Bulbulators. Först och främst såg de inte alls ut som jag hade trott (stora muskel-skins). Det var först här som dansgolvet blev fullt för bandet hade tydligen en stor grupp polacker med sig. Nu är det ju det här med språket igen, men de spelade i alla fall låten Swinie som är bra, och en cover på Teenage Kicks. I stort sett lät det riktigt bra och det var skönt röj framför scenen.

 

Agent Bulldogg

Sista bandet för kvällen: Agent Bulldogg. Samma inledning som i Rennes och som alltid, följt av blandade svenska och engelska låtar. Den Jag Är var återigen lika härlig att höra (nyhetens behag kanske, men det är fan i mig en bra låt). Det blev igen en cover på Watching the Rich Kids samt en på Det Liv Jag Älskar (Perssons Pack). Det hela var kanske inte perfekt genomfört men det var ändå kul och jävligt bra.

 

Aces & Eights

Nu ska jag försöka runda av för det blir för mycket text. Det blev efterfest på Aces and Eights och sedan en något avslagen vistelse i London dagarna efter. På söndagen visste man att det började ta slut och på Måndagen var jag och Fru Snigel de sista att åka hem och så klart började det regna. Det hade varit fint väder och härlig sol, men när vi skulle hem så grät himmelen. Tillbaks i vardagen och verkligeheten. Imorgon tillbaks på jobbet. Stort tack till Mark från Booze & Glory som arrade.

Reseskilldring och gigrapport: Rennes, Paris & London del 1

Två skitbra helger i punkens tecken tog sin början sent på natten/tidigt på morgonen i den Stockholmsförort som är mitt hem. I sällskap med Fru Snigel och en enerverande hosta som flera gånger gett mig andnöd (och som fortfarande förföljer mig) tog jag mit till flyg och så småningom Paris. Tunga moln och ett dystert, men ändå trevligt, regn mötte oss. Det blev till att installera sig hos syster Snigel, bosatt i Paris som hon är, och sedan bege sig till de gator i staden där hon påstod att "folk som ni" skulle finnas. Visst fanns där en del alternativa människor, men framförallt fann vi strålande sol och en ypperligt trevlig Irländsk krog med uteservering. Dagen och kvällen blev dock inte särskillt sen för följande morgon skulle resan fortsätta till Bretagne och Rennes för det första av resans egentliga mål: Antipati, Agent Bulldogg och Bombardiers.

En tågresa, lika långvarig som gårdagens flygresa, förde oss till Rennes. En mer påläst och intresserad person skulle säkert kunna skriva några rader om staden och området. Vi tog oss mest till hotell och sedan första bästa skivbutik. Senare fick jag reda på att det fanns flera, bättre, skivbutiker än de två som vi besökte. I vilket fall som helst så blev det öl på det, lite rundvandring i staden och sedan mer öl i väntan på att fler svenskar (banden med entourage) skulle anlända. När detta väl skedde så möttes vi på en Irländsk krog där en mycket trevlig, lokal, bitter serverades. Vi minglade lite med lokala punkare, psychobillys och skinnskallar och gjorde senare sällskap med nya och gamla vänner till Mondo Bizaro för en förfest.

Mondo Bizarro - Scenen

Mondo Bizarro är alltså lokalen där spelningen skulle hållas. Det var ett jävligt coolt ställe som verkligen saknas i Stockholm. Det var lite som Grundbulten, fast renare och snyggare, och en del som Kafé 44 fast med bättre planlösning, rymligare och med finare uteplats, enligt mitt tycke. Dessutom fanns här en riktig bar, med ok priser vill jag minnas. Bakom baren stod Bruno från franska Trotskids. 

På förfestens lyssnades det på punk av diverse olika slag och det inmundigaeds alkohol (av något färre varianter). För att vara lite förberedda inför morgondagen och resten av resan så avslutades kvällen vid två-tiden och hemväg blev rättväg.

Bangladesh Blowjobs

Dagen för spelningen skulle vi besöka våra nyfunna vänners rep på samma ställe. De hjälpte till med att släpa dit back-line och fick då repa där innan giget började. De berättade att de inte hade någon replokal utan brukade passa på där de kunde och hade hittills aldrig repat på samma ställe två gånger. Så i väntan på det vandrade vi runt i staden, drack fler öl och mötte tills lut upp bandet utanför Mondo Bizarro. Bandet bestod av en psychobillysnubbe (gitarr), hans bror punkaren med Harringtonjacka och keps (sång), en punkbrud á la '82 (gitarr), en typisk skinnskalle (trummor) och tidigare nämnda Bruno (bas). Projektnamnet på bandet var lysande Bangladesh Blowjobs och det lät bra. Sången var skrikig och desperat, gitarrerna ettriga och trummor och bas bar upp det hela stabilt. Musiken var klart inspirerad av Lower Class Brats likväl som engelska '82-scenen, melodiöst och ganska hårt.

När det var avslutat började resten av svenskarna trilla in och mental förberedelse inför kvällens kalas inleddes. Primator Crew stod för arrangemanget och de, liksom banden, var vänliga nog att låta oss vara kvar inne på stället innan det öppnade för utanför hade det börjat regna något rejält. Så vi tillbringade tid med att dricka öl och snacka skit, som man ju gärna gör, och vi fortsatte och fortsatte tills det kändes som om det borde börja snart. Men ingenting hände och snart fick vi höra att nedervåningen (vi befann oss tack och lov på övervåningen) var översvämmad. De var tvugna att stänga av all elektronisk utrustning och det började se mörkt ut. I korthet så var brandkåren tvugna att komma dit för att se till så att det inte innebar någon risk med att ha spelningen, men de var upptagna på andra håll i staden där liknande saker hände. Det tvivlades på om giget överhuvudtaget kunde hållas. Efter ett tag fick vi höra att om brandkåren inte var på plats inom en halvtimme så skulle allt flyttas till någon annanstans. I slutändan gick dock allt bra och vi kunde till slut bara röra oss ner en trappa för att se banden, istället för att åka iväg.

Antipati

Antipati var först på tur och bra som vanligt. För mig räcker det egentligen att låtarna spelas så är det bra, så länge det inte är fullkomligt otajt eller flera låtar samtidigt. Och den hyfsat nya låten Antipati är riktigt jävla bra. Publiken verkade tycka om det också, även fast där mest var fransmän. Det var hit efter hit, och jag blev kort sagt nöjd.

Agent Bulldogg

Därefter hade vi Agent Bulldogg som man vid det här laget faktiskt har sett flera gånger (det trodde jag aldrig när jag hörde deras musik första gången, att man skulle få se det live). Som alltid inleddes det med Karl XII och fortsatte med ett set innehållandes så mycket som fem engelska låtar blandat med gamla och nya på svenska. Den jag är är helt fenomenal och håller verkligen Agent Bulldogg-måttet. En cover på Arthur Kay and the Originals' Watching the Rich kids avverkades och giget avslutades med storfavoriten (även i Rennes) Stockholm Skins. Jävligt bra var det och det var jag inte ensam om att tycka. Det förekom en hel del crowd surfing och det var inte helt osannolikt att få en känga i skallen om man inte såg upp. Precis som det ska vara.

Bombardiers (Inte helt lätt att få bild på)

Sista bandet i Rennes och på Mondo Bizarro var Bombardiers. Jag tänker inte försöka ge mig på att skriva exakt vilka låtar de spelade, det funkar inte riktigt, av flera anledningar. Dels är de flesta på franska (ett språk jag inte behärskar) och det gör att jag har svårt att veta vilken musik som går ihop med vilken titel, dels började jag fyllna till och framförallt var jag både sjukt trött och svårt ansatt av min hosta. Efter kanske fyra låtar drog jag mig således upp för trapporna och höll mig där uppe nästan hela giget. Det var synd för det jag hade sett var skitbra och det jag hörde däruppifrån likaså. Jag gjorde ett par försök att gå ner och röja lite när jag hörde någon favoritlåt men tvingades snart upp igen av min egen ohälsa. Som sagt hördes det ganska väl där uppe och det är jag glad för, för Bombardiers är riktigt bra och gjorde ett grymt framträdande. Här var publiken i sitt esse (eller essé för att få till det, när man ändå vistades i Bretagne).

Det här blev ju jävla långt det, men så får det vara. Del 2, om London och spelningen där, kommer förhoppningsvis imorgon.

Demo med Skavlan

Tror jag. Det länkades i alla fall och det låter ju rätt trevlig. Skitigt sound (jag tänker spontant lite på Trubbel från Göteborg) och potential. Lyssna här:

http://soundcloud.com/skavlan/sets/eld-och-blod/

Projekt Oi!

Ännu en intervju. Projekt Oi! från Västerås säger sitt.

1. Presentera gärna medlemmarna i bandet (vem spelar vad, vilka andra band har de spelat i osv), på vilket vis, och hur utlämnande, ni vill.

Jonas - Gitarr/körsång och ölhävning. Har tidigare, bland annat, spelat i Nidhöggs Vrede, Dagaz, Hemafroditerna, För mycket Lemonade i groggen.

Linkan - Trummor/körsång och standup komik. Har tidigare spelat i Oi bandet Bullhead.

Johan - Sång/gitarr och jazzsolon och ölhävning. Har tidigare spelat i Vit Legion, Rakkas.

Joakim - Bas/körsång och boxarvatten hävare på heltid. Har tidigare spelat i Vit Legion, Rakkas.

2. Var finns bandet beläget geografiskt?

Bandet finns, live and kicking, i Västerås. Som ligger i Sverige.


3. Hur länge har bandet funnits, har ni släppt något (och i så fall vad) och är ni aktuella med något nytt? Skriv några rader om bandets övriga historia. Anekdoter och kuriosa är kul.

Jonas och Linkan startade Projekt Oi sommaren 2010, med en enorm baktanke. Vi ville dricka bärs och ha nån vettig anledning att skylla det på.... och vad är bättre än ett lördagsrep då? Sen frågade vi om inte jocke och johan ville vara med, så dom kom in i bandet nån månad senare. Sen var vi ett komplett band.
Vi bestämde att vi skulle lira nån slags punk/Oi/Rock, med våran förtjusning till öl som tema i texterna, och även våran avsky mot bratsen som bränsle.... Vi skulle, så gott det gick, skriva låtar för skoj skull, inget politiskt eller andra tunga ämnen.

Vi har spelat in ett demo, med 5 låtar på, som går att lyssna på myspace.com/projektoi .Men just nu i skrivande stund så letar vi studio för att spela in våran första fullängdare. Kommer bli kanon kan jag bara säga!!

Anekdoter och kuriosa säger du? Hmmm, ja. Vi gjorde ju ett jävla framträdande på Power Meet förra sommaren. Spelningen som gud glömde. Det började med att hela bandet hade suttit och supit hela dagen och drog ner till Power Meet framåt kvällen. Vi hamnade på nån kamping, och helt plötsligt stod en stor buss med en scen där. Och bandet som skulle lira var försenade, så dom hade inte kommit ännu. Så vi slog våra fulla skallar ihop och tyckte att det var en superb idé att vi skulle spela istället. Vilket vi gjorde, eller försökte göra...
Strömmen gick, strängarna på gitarrerna gick av, inte ett ackord var rätt, sångaren stod mest och vrålade. Och så avslutade sångaren med att snubbla in i trumsettet så trummorna flög all världens väg. Bowling med trumset.... typ.... Då tyckte vi att det räckte och drog vidare. Power Meet bussen, vi ses väl nästa år? hahaha

4. Är det något speciellt som driver er som band, förutom just musiken? Hat eller kärlek mot/till något/någon eller så?
 
Helt klart kärleken till öl. Hatet med bratsen.

5. Beksriv hur ni låter. Jag vet att många drar sig för att använda sub-genres, men för att beskriva soundet så använd gärna någon etablerad sådan, eller hitta för all del på en egen. Jämförelser med andra band, nutida eller sedan länge döda och begravda spelar ingen roll, uppskattas.

Vi spelar nån slags punkrock i Oi tappning. Vill vi att det ska låta som iaf, vet inte om vi lyckats, haha. Skit svårt att komma på nån/nått band som vi skulle låta som. Vi låter väl som de flesta band i denna genre, fast lite bättre bara... så ta å lyssna på våran kommande skiva och gör din egen uppfattning istället.

6. Var kan man köpa eventuella skivor eller, på nätet, få sig ett smakprov?

Kolla in youtube för live gigg och demo låtar, finns även på myspace. Skiva att köpa kommer om ett tag.


7. Har ni spelat mycket runt omkring i landet? Finns det någon stad i Sverige som ni skulle vilja besöka med bandet?

Vi har inte haft så extremt många spelningar. Vi har vart i Borås, Nyköping, Västerås och Gävle än så länge. Svårt att få tag på schyssta gigg. Scenen är ju så jävla PK så man skiter på sig. Vi har stött på en hel del motstånd av det politiska slaget, konstigt nog, eftersom vi enbart sjunger om fylla, brats och skitnödiga PK tomtar... Så varför vi skulle drabbas av nån slags politisk diktatur är vi totalt oförstående för. Annars skulle vi gärna besöka Göteborg och Stockholm! Hade blivit ett kanon gigg kan jag lova!!
 
8. Vad finns det för bra punkband i Sverige idag?

Battle Scarred, Unit Lost, The Kombatants, Perkele och Gatans Lag får vi nog svara som några riktigt sköna band!!
 
9. Vad anser ni om Sveriges punkscen i övrigt? Hur ser sammanhållningen/splittringen ut anser ni?

Som vi pratade om lite i fråga 7, så är det ju det här med politiken. Lägg ner den där jävla hysterin om höger-vänster extremism. Är inte punken/Oi:en till för att ha kul?
Debattera kan ni göra på Aftonbladets för moddifierade twitter sidor.

10. Vad finns det för bra, aktiva, punkband i övriga världen?

Dropkick murphys, Cock Sparrer, the real McKenzies.
 
11. Hur ska arrangörer göra för att boka er? Passa på att göra reklam.

Gå antingen in på våran Facebook sida, eller myspace.com/projektoi. Eller för den som är snäppet latare än så, maila projekt_oi@hotmail.se

12. Något som ni i övrigt vill tillägga?

Får citera en the Bussines låt  "Love your women and drink some beer!"

Inslagen uppdatering

En intervju med Projekt Oi! kommer upp senare idag, när jag har lite mer tid med datorn. Sedan följer en skildring av en musikkantad resa som nyligen gjordes, till Frankrike och England. Det handlar om gigrapporter från en spelning med Antipati och två med Agent Bulldogg, för att nämna de svenska banden. Resan hade dock mer att bjuda på och valda delar kommer det att delas med av här på bloggen. Avslutningsvis då: när jag kom hem igår, trött som ett jävla as, så fanns mer recensionsmaterial i brevlådan. Det är bandet Tvärtnitad som kommer att risas eller rosas när jag är klar med det andra.

 

Avslagen uppdatering

Det har gått lite segt med skrivandet, men man måste ju hinna med annat också. Nu blir det lite semester, sedan väntar gig-rapporter och en intervju med Projekt Oi!.