Reseskilldring och gigrapport: Rennes, Paris & London del 2

Svensk punk på franska

Vi återvände till Paris efter att vi tagit adjö av de andra svenskarna och Bangladesh Blowjobs-gänget. I den franska huvudstaden väntade några dagar av semester, skivletande och besök hos vännen Nico från Haircut. Med honom åkte vi tåg en bit ut på landet och besökte den andra Nico från Haircut med familj och bläddrade igenom deras skivor (Bords de Seine). Där fanns så klart en hel massa intressanta stycken plast och det inhandlades efter vad kassan tillät. Det blev dock snart en aning brådskande för ännu ett bandrep skulle bevittnas. Så med sällskap av Nico och Nico och ett gäng vänner till dem bilade vi iväg till en replokal någonstans i någon del av den lantliga förorten som vi befann oss i. Detta rep var synnerligen underhållande för låtarna som spelades var alla svenska covers med fransk text. En del låtar var riktigt svåra att känna igen på grund av språket men vi bjöds på bland annat Ronka (Perverts) och Anti-Oi! (Swankers P.M.S.). Det hela var mycket bra och jag hoppas att få höra mer från det projektet snart. Dagen och kvällen gick och typiskt franska alkoholhaltiga drycker som Picon och Pastis intogs oralt till stor glädje för alla inblandade.

 

Picon - Så jävla gott!

Följande dagar spenderade vi med att besöka olika delar av Paris men det mesta är helt ointressant för den här bloggen. Jag kan åtminstone rekommendera skivaffären Born Bad som ligger vid metrostationen Bastille för den som eventuellt ska besöka staden.

 

Efter dyra drinkar, god öl, spännande matupplevelser och annat skit så var det dags att bege sig till England och London. Detta gjorde vi genom att ta tåget Eurostar. Två timmar och femton minuter från det att vi satte oss på tåget i centrala Paris var vi framme i lika centrala London. Mycket smidigt. Det första som hände var att vi lite förvirrat gick av vid fel station på tunnelbanan (Camden) för att vi (jag) helt hade glömt bort vart vi skulle. Men vi traskade runt lite och lyckades sedan ta oss till rätt plats. Precis utanför tunnelbanestationen fanns puben på vilken spelningen skulle äga rum, två dagar senare; Boston Arms. 

 

Vistelsen i London var lugn för mig och Fru Snigel första dagen, men ett par vänner som anlände några timmar senare höll igång större delen av natten och var lagom pigga nästa morgon när vi skulle bege oss ut och, så att säga, göra London. Jag agerade törstig packåsna större delen av dagen och nådde inte en rekommenderad skivaffär förrän den hade stängt för dagen. Ingen skada skedd för nästa dag kom ett större sällskap svennar och i gruppen fanns fler som ville till samma affär. Det fyndades och chansades och jag blev nöjd. Sedan satt vi mer eller mindre på samma krog hela dagen, fram tills dess att spelningen började. Vi gjorde ett snabbt besök på hotellet som för helgen var invarderat av svenskar, ett par tyskar och Nico som kom på spelningsdagen.

 

Last Rough Cause

Boston Arms var riktigt bra. Själva pub-biten var stor och rymlig, en pint stout för ca 35 spänn (efter klockan sju, innan var det runt 25) och i allmänhet bra. Scenrummet (som nåddes utifrån genom en annan dörr) var även det stort och rymligt. längs ena väggen hade banden försäljning av diverse t-shirts och skivor och mot andra fanns en bar. Det var där vi stod när första bandet plötsligt stod på scenen, så vi flyttade oss snällt fram och började vråla med. Det var Last Rough Cause som inledde kvällen, med den fantastiska My Life som en av de första låtarna. De fortsatte därefter med ett par tidiga låtar (som Violent Few), några från Aggrophobia (som Movin With the Mob, och den bästa; Category C) och några nya låtar som lät riktigt bra. I publiken var det ganska lugnt och det var ärligt talat mest svenskar och en fransman närmast scenen.

 

The Warriors

Nästa band var The Warriors som jag skrev om här för vad som inte känns som så längesen. Jag tycker verkligen att många låtar som spelas nu för tiden är ganska tråkiga och det är liksom inte lika kul att se The Warriors som det kunde vara. Vi fick i alla fall bland annat höra Buddah, Bad Guy och Horrorshow, innan det på slutet blev dags för några covers (typ Violence in our minds). 

 

Bulbulators

Tredje bandet för kvällen hade jag sett fram emot, för dem har jag aldrig tidigare sett. Det var dags för polska Bulbulators. Först och främst såg de inte alls ut som jag hade trott (stora muskel-skins). Det var först här som dansgolvet blev fullt för bandet hade tydligen en stor grupp polacker med sig. Nu är det ju det här med språket igen, men de spelade i alla fall låten Swinie som är bra, och en cover på Teenage Kicks. I stort sett lät det riktigt bra och det var skönt röj framför scenen.

 

Agent Bulldogg

Sista bandet för kvällen: Agent Bulldogg. Samma inledning som i Rennes och som alltid, följt av blandade svenska och engelska låtar. Den Jag Är var återigen lika härlig att höra (nyhetens behag kanske, men det är fan i mig en bra låt). Det blev igen en cover på Watching the Rich Kids samt en på Det Liv Jag Älskar (Perssons Pack). Det hela var kanske inte perfekt genomfört men det var ändå kul och jävligt bra.

 

Aces & Eights

Nu ska jag försöka runda av för det blir för mycket text. Det blev efterfest på Aces and Eights och sedan en något avslagen vistelse i London dagarna efter. På söndagen visste man att det började ta slut och på Måndagen var jag och Fru Snigel de sista att åka hem och så klart började det regna. Det hade varit fint väder och härlig sol, men när vi skulle hem så grät himmelen. Tillbaks i vardagen och verkligeheten. Imorgon tillbaks på jobbet. Stort tack till Mark från Booze & Glory som arrade.