KKPA - ...Och Ut Kröp Svinen (MCD - Stryprunk Records)

KKPA (Kasta Kånkelbär På Astrid) antyder, med layouten till sin (relativt) nya MCD, det som titlarna på skivan baksida bekräftar: skivans tema är det samtida politiska klimatet och dess aktörer med fokus på Sverigedemokraterna. Texthäfte saknas dock. Det handlar om punk som lätt skulle kunna avfärdas som, eller tillskrivas prefixet, "trall" med ett lite dystert sound - ofta i ett ganska försiktigt tempo - kryddad med dubbelkagge här och där. Låtarna flyter ihop lite, speciellt de tidigare låtarna. En del refränger skulle kunna vara bättre än vad de är, men istället för att ösa på så skalas musiken av och det känns tunt. Det är välspelat, bra producerat, trevligt ljud överhuvudtaget, men jag saknar någonting som verkligen sätter sig. En gitarrslinga låter som en julsång. Så det har de. Låten Solidaritet är nog den bästa på skivan.

Tillnyktringsenheten - Blåst På Konfekten (CD - Fingered Productions)

Jag har skrivit om det här bandet förut. Jag var skeptisk då, jag är skeptisk nu. Jag vet inte riktigt om det här är roligt eller bara konstigt. Skivan innehåller, enligt konvolutet, inte bara n massa nonsens - utan har även någon form av budskap. Låtarna har titlar som Blåst På Konfekten, Valkuvert och Ekorrhjulet så budskapet känns väl inte helt unikt (vilket det så klart inte måste vara). I sina bästa stunder (Distad och Disträ & Spel för Gallerian t.ex.) tänker jag på resultatet av att Räserbajs skulle ha parat sig med Nationalteatern. Var för sig är päronen reko, men tillsammans är det svårare att ta sig till. I sina sämre stunder kan jag inte riktigt beskriva dem. Jag har inga referensramar då, eftersom att det är långt ifrån punk. Man önskar att texterna skulle vara grövre och fräckare, men den busigaste texten kommer i den lite Tunnan & Moroten-inspirerade låten Plan B där man drar till med både kiss och bajs. Skivan skulle kunna vara soundtrack till en dåligt ungdomsteater och jag förstår inte, som med förra skivan, när man skulle dra på den här. Den är inte utan poänger, textmässigt eller musikmässigt, men de räcker inte för att fånga mitt intresse.

Låt Dom Hata Oss - Snackar Skit Om Mig Själv Med Mig Själv (Ep - DIY)

Den här skivan släpptes i april och bjöd då på tre nya låtar och tre nyinspelningar på äldre låtar. Det handlar om hat, humor, DIY och snabb, förbannad hardcore utan krusiduller. Låt Dom Hata Oss känns ärliga och fyndiga med sina texter - som är på svenska, vilket får det hela att låta lite extra trevligt - och jag ångrar att jag inte har lyssnat igenom det här tidigare, för det är riktigt bra! Ludde (sångaren) sjunger med en desperation som för mina tankar till Baltzer från bl.a. Second Thought - och det är jävligt coolt. Musiken är välspelad, rakt på och hård och ljudet på skivan är skitigt och riktigt bra. Ni som är ännu segare än vad jag är, men har något slags intresse för HC, kolla genast upp!

Tear Them Down - Their Fault, Our Problem (Cd - Plunk Records)

Det här bandet känner jag inte till innan jag får hem den här skivan, så det kunde verkligen ha låtit hur som helst. Det börjar melodiöst och svängigt, lite Guitar Gangsters under första låten (vilket så klart går hem här). Det fortsätter med melodiös streetpunk med influenser av Dropkick Murphy's och andra amerikaner som vill kanske vill vara irländare. Därefter blandas även band som Bad Religion, Green Day och Against Me! in i ekvationen och resultatet är varierat. Oh, The Irony är t.ex. en ganska dålig låt, som Against Me! skulle vara stolta över men efter det följer I'm Dead som är en hårdare låt och som svänger rätt bra och denna följs upp av Punk Rock Love som, bortsett från refrängen som inte gör låten rättvis, är en bra dänga (även fast jag skulle vilja läsa texten till den). De sista låtarna har ett jämnare sound, som låter lite mer som första delen av skivan. Den här skivan är ganska bra om än inte nyskapande, och även om jag verkligen inte skulle ha något emot det, så brinner jag inte direkt av iver av att höra mer. 

Gamla Pengar släpper debutalbum i slutet av maj

"Göteborgskvartetten Gamla Pengar följer upp en rad hyllade sjuor med debuten Här kommer kriget. Det är rock helt utan ironisk distans. Det är punk direkt från hjärtat. Rakt in i mörkret. Ett bestämt rop på medkänsla i ett rått borgar-Sverige. I ett land av överkonsumtion, fredagsmys, lögner och skenhelighet.

Skivan spelades in i Studio Motion tillsammans med Tommy Tift (Vånna Inget, Sista Sekunden) och har en, om inte mognare, i alla fall en mer välkomnande produktion än tidigare. Sångare och gitarrist Mikey Lennartsson förklarar:

”Vi ville göra en tydlig skiva. Med högt mixad sång. Det ska vara omöjligt att missförstå. Jag blir så trött på det som spelas på radion. Band med miljonpublik som sjunger om absolut ingenting. Dom har en möjlighet som dom bara pissar bort. Det är bara yta och tomhet.”

De elva kapitel som utgör Här kommer kriget är ingen politisk pekpinne eller en pamflett med lösningar. Det är ett upprop. Det är en uppgörelse med hyckleriet och meningslösheten. Det är en uppmaning att våga stå upp för vad du tror på och inte ge efter när skiten kommer. Gamla Pengar i låten ”Ideal”:

När hjärtat följer hjärnan, då har du tappat tro. När hyckleriet sprids i leden börjar tvivlet gro. Och när hjärtat slutat slå, vad kommer hända då? Jo, de som följer strömmen färgar världen blå."

Skumdum - Traveller Anthems (Cd - Bells On Records)

Den här skivan släpptes sent 2013 av Bells On Records och är resultatet av de 20 år som Skumdum har existerat (2013) och låtar från de tio singlar som släpptes samma år. Jag har aldrig varit insatt i Skumdum men känner till dem och har hört någon låt här och där. Mitt minne verkar svika mig dock, eller så har bandet utvecklats (?) sedan jag hörde dem sist. För mig låter det rakt igenom som amerikansk skatepunk i stil med Offspring när det är sämre och NOFX när det är lite bättre. Det är kompetent och välproducerat och här och där finns det lite snygga melodier men som helhet är det mest samma sak i en mindre evighet med denna 14-spårsskiva. Take Our Place sticker ut en aning och på Shine så gästsjungs det av Sofie Hällgren och den låten inleds ganska bra. Jag tycker jag säger det här jämt: Den här skivan är inte mitt kärl av dryck, men tilltalar säkert andra som gillar liknande saker då det är kompetent och blabla. 

Shitfucks - Alla måste lyssna

Rubriken är alltså ett band följt av deras demo på Soundcloud och inga personliga åsikter. Men det är alltid värt att lyssna så klart.

https://soundcloud.com/robin-westman/shitfucks-alla-m-ste-lyssna