Headons alltså. De är intervjuade här och har med en låt från den här skivan på Turist i Tillvaron #2. I intervjun kan ni läsa om resten av diskografin. Här kommer några ord om skivan Threepointfive.
Först och främst är själva skivan snygg. Inte omslaget, som
det inte är något fel på, men skivan. Den föreställer en öppnad ölburk. Musiken
då? Ja… Detta niospårsverk inleds med ett för långt intro som är helt onödigt
och intetsägande men som efter ett tag, på ett snyggt vis, övergår till den
första riktiga låten; Glassbowl. Vi snackar helt okej tempo och plötsligt en
oväntat kör som sitter som en smäck. Sen tar låten slut, även det oväntat. Det
känns som om den inte hinner bli klar, men bra är den i vilket fall som helst.
Vi går vidare och bjuds på några ordentligt Rock ’n’ Roll-influerade låtar där
verserna ganska ofta bara känns som transportsträckor till refränger av
varierande kvalité. Låtarna Someone Else och Once Upon är båda bra låtar med
ackordföljder som har gått igen många gånger hos många olika band och det är
inte direkt något färskt som läggs till här, men det blir bra ändå. Nästa låt
är Fuck You, vilket är en anti-nazi-låt och också (men inte därför) den bästa
låten på skivan. Den är lite snabbare och har ett bra driv i både vers och
refräng. Här börjar jag känna lite vibbar från amerikanska streetpunkband som
(delar av) Lower Class Brats. Annars känns också en tydlig inspiration av amerikansk 77-rock ’n’
roll-punk om vi ska hålla på med många genres. Låtarna efter Fuck You är lite
tråkigare men fortfarande helt ok. På sista spåret händer det något. Här blir
det snabbt och hårt och låter som ett helt annat band. Har jag missat något?
Det är i vilket fall som helst ett välkommet ombyte och en bra låt.
Skivan är
på det stora hela bra, även om vissa delar blir lite ointressanta och att en
del låtar (typ Don't want you och Only Boy) smälter ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar