Intervju - Kombatants

Nästa band för intervju är Kombatants som nyligen släppt sitt debutalbum på PST Records. De är även aktuella med en spelning nu till helgen.

1. Vilka är Kombatants? Vilka spelar i bandet och vad har ni gjort tidigare i musikväg?

Johan - sång och gitarr, spelar även i bandet Heroes och tidigare i SOT och Concrete Warriors. 

Wictor - gitarr och kör. 

Robban - bas och kör, har tidigare spelat i SOT. 

Pierre - trummor och kör. 

Bandet startades utav Johan, Robban och Pierre som ett projekt sommaren 2011 och ville göra ett försök till att skapa ett eget Oi! Band. Det började med lite covers utav Cock Sparrer, Blitz mm och sedan börjades det smida eget material och de första låtarna skapades. Och sommaren 2012 hörde skivbolaget PST (Pretty shitty town) av sig och ville släppa en debutskiva med oss.  Hösten 2012 halkade Wictor in på ett bananskal och blev kvar. Sen har det bara rullat vidare.

2. Hur länge har ni funnits och vad har ni hunnit med?

Sommaren 2011. 

En del, ett skivsläpp via skivbolaget Pretty shitty town och en del spelningar runt om i Sverige och även  i England. 

3. Vad finns det för ambitioner i bandet? Vad har ni för planer?

Världsherravälde!

4. Vad handlar era låtar om? Vart får ni inspiration ifrån?

Arbetarklassen, dess individer, öl och fotboll. 

5. Hur låter ni?

Som ett Oi! band. 

Vi försöker väl ha ett eget typ utav "sound", men håller det ändå på samma plan som övriga band inom den här genren, man ska ju höra på en gång att det är ett Oi band man har att göra med. 

6. Vad lyssnar ni på för musik? Vilken svensk punk?

Oi!, hårdrock, SKA, metal, synth, EBM, dansband och barnvisor. 

En stor fördel är att alla i bandet har 

väldigt sprid musiksmak, vilket i vårt tycke är bra, för det gör det enklare och roligare att skriva musik, då den får så många typer utav ingredienser från andra stilar. 

Bra svenska punkband? 

Så här på rak arm: Gatans lag, Agent bulldogg, Projekt Oi, Vrävarna

7. Vad tycker ni om den svenska punkscenen? Är den delad eller sammanhållen? Hur ser det ut lokalt, där ni håller till?

Det tråkiga med den traditionella punken är att det blandas in så mycket politik i det hela, och då försvinner ju hela glädjen med musiken. Det är bara ett ständigt tjat om höger och vänster band, och dess politiska budskap. Det är mycket därför vi valt och fastnat för Oi!, vi gör den opolitisk och sjunger huvudsakligen om arbetarklassen och livet som en knegare, det spelar ingen roll om dom är vänster eller höger, fågel, fisk eller mittemellan, vår musik är för alla människor. 

Och lokalt så finns den inte. Det är ytterst få punk/oi! band i trakterna runt Borås, eller för den delen Varberg, där Wictor och Pierre bor och jobbar. Men det är ju definitivt något som skall ändras på, gäller ju att få upp ögonen och öronen på folk så att de kan avnjuta skön och hederlig musik. 

8. Hur får man tag på er för att t.ex. boka gig?

Enklast och snabbast är att besöka Kombatants.se och skicka ett mejl till oss. 

9. Har ni något som ni vill tillägga?

Johan: Köp vår skiva, öppna en öl 

och njut!

Pierre: Stöd den svenska 

Oi! Scenen! Vi ses i dimman

Wictor: Workers of the world unite!

Robban: Nej. 

Duncan Reid - "Little Big Head" finns på Sound Pollution

Så gå in här och köp den.

Headons - På Svenska (Rakt Åt Helvete Records - 7")

Jag har recenserat Headons förut, här. Det var på engelska den gången, och som titeln (som ju är återanvänd) säger om det här nya släppet så är det på svenska. Det drar igång med en av två låtar, för sjuan saknar etiketter och andra indikationer om vilken sida som är A och vilken sida som är 1, som de har valt att kalla dem. För mig blev det låten Allting först. Det lät genast mycket bättre än vad Threepointfive gjorde (som jag ändå tyckte var ok). Jag tänkter på Troublemakers med lite hardcore-vibbar och pricksäkra körer som är precis där de ska vara. Nästa låt är Nej som håller måttet med körerna men också vad melodi i arrangemang gäller. Den här refrängen har lite mer hit-potential så att säga, och är lite mer poppig i sitt arr. En trevlig bit. På andra sidan (Sida 1) är Sjukdomssäng, som handlar om Alliansens politik (tror jag). Den låter lite mer juvenil, lite enklare, men det är ingen dålig grej. Lite hc-element står att finna även här. 

Skivan är kort och gott bra. Nej är bäst. Alla som gillade föregående släpp borde gilla det här och de som inte gillade det borde ge den här sjuan en chans. Men den har ett svårt fult omslag.

Den här skivan släpps officiellt 27/4, så om några få dagar kan du beställa ditt eget ex. Det är värt det.

Söder + Psykbryt + Köttgrottorna @ Kafé 44 (2013-04-18)

Det blev att skynda sig efter jobbet för att hinna till spektaklet (och hälla i sig ett par snabba öl) i tid. Först på scenen var Söder som jag tidigare bara har hört på Turist i Tillvaron #6 och som verkligen inte imponerade. Det var anledning nog för att istället släcka törsten på en närliggande sylta.

Tillbaks var jag och sällskap på Kafé 44 när Psykbryt skulle börja. De gjorde ett jävligt tight set med lite låtar från sitt album ...Och Ingen Bryr Sig Ett Jota, men också flera nya låtar, bland annat Arbetar-Klas. Senast jag såg dem så hyllade jag trummisen (Nikko) väldigt mycket efteråt, vilket jag gjorde rätt i.

Men nu kan jag passa på att belysa de andra medlemmarna lite också, för alla är riktigt jävla duktiga. Det var under en låt, kanske ovan nämnda nya stycke, som basisten (Zackarias) imponerade rejält med en avancerad basgång, utan plektrum, etc. Tobbe, (gitarr/sång) är grym på guran och alla rock 'n' rolliga riff låter så smidiga. Linus, som huvudsakligen står för sången, gör sitt med stil också, även om han inte är lika teknisk med sången som de andra med sina instrument, istället är han en bra frontman som gillar att prata mellan låtarna. Åk Hem Till Täby, Södra Latin, Det Smakar Skit och Hatlåt fick vi höra från skivan och alla tre satt som en smäck. De gjorde även en cover på Incest Brothers' låt Discofnask då Mongo fick komma upp på scenen, något oförberedd, och sjunga de få orden han kom ihåg.

Köttgrottorna avslutade kvällen med ett set som bestod av 50% ok musik och 50% trams. Det var mycket från den nya skivan, Totalgalet, och lite orepade bitar med bortglömda texter osv. Föregående band tog hem kvällen vad gäller tajthet och säkerhet, utan tvekan, men en del låtar med Köttgrottorna älskar man ju bara, och glömmer hur tramsiga de är. Som inledande Gravöl. Fy fan vad bra. Vi fick även höra Tjejer Är Fula (ja, klart det är trams, men det är i alla fall en riktigt låt, en svängig dessutom), Pendeltåg, Bolla Med Zlatan (ok, trams igen men jag tycker om den), Livet Är En Flaska Whiskey och Züga. Det var helt ok en tosdagskväll, nu när man lider av PSK-abstinens och vädret börjar bli skapligt.

Sir Reg - 21st Century Loser (CD/LP - Heptown Records)

Sir Reg's förra skiva, A Sign Of The Times, påstås vara bästa keltiska rock-, och punkalbum 2011 och året innan var det tydligen ett självbetitlat album. Det vet jag inget om för jag har inte hört speciellt mycket från de albumen, och inte heller mycket annan "keltisk punk" för den delen. 

21st Century Loser är ungefär vad jag väntar mig, även om den generellt är lite snabbare än vad jag spontant trodde. Det finns dock en del lugnare låtar som bryter av språngmarschtrummorna och den utmattande fiolen (snabbt och ihärdigt!), och tur är det, annars skulle hela skivan låta som en enda lång låt. Saken med Sir Reg, tycker jag, är att de är mycket mer Flogging Molly än (tidiga) Dropkick Murphy's, vilket innebär att det är Irländsk folkmusik kryddat med lite Punk snarare än tvärtom, och det tilltalar mig inte så mycket. Det är inte rakt igenom dåligt (även fast jag tycker att det i stort är ointressant - speciellt), utan har så klart ett par grejer som jag gillar. Men tyvärr är det mest små saker, som kören i Banquet For Dreamers. Huruvida de behärskar sina instrument och sin genre är det ingen fråga om. De är alla skickliga på det de gör och musiken de spelar är tight och pricksäkert framförd. Är man ett fan av genren så förstår jag att man gillar, och kanske också har Sir Reg som favorit. Ska man välja några slags favoriter så får det nog bli All That Remain och kanske City Of Tradegy.  
 

Caremah - Digital Demo

Caremah ville även de ha sin musik uppmärksammad. Här har en fyraspårsdemo, omixad.

http://caremah.bandcamp.com/track/adolf-hipster

Bitch Boys, Alonzo & Fas 3 och Stiff Little Fingers - Debaser (Medis) 2013-04-05

Jag skriver lite kort om detta, nu när jag ändå sitter vid datorn. Bilder vet jag inget om, så det lär inte dyka upp. Så här var det i alla fall:

I gott sällskap på en krog på söder övertygades och övertygade jag mina kamrater att dricka öl istället för att se på Bitch Boys. Så det gjorde vi. Det var gott.

Eftersom att Alonzo & Fas 3 inte är så roliga heller så klev vi in i lokalen och fram till scenen lagom till de sista låtarna. Steppan (KSMB) gästade scenen under bland annat Tänker På Dig. De var i övrigt som man kan förvänta sig: duktiga musiker, ganska showiga och de bästa låtarna man får höra är KSMB-covers, tyvärr. 

Stiff Little Fingers gjorde som de har gjort tidigare när jag sett dem, alltså spelat ett ojämnt set med en del riktigt bra låtar och en del tråkigare. De inledde med en av mina favoriter, At The Edge, och fortsatte sedan med Wasted Life, vilka båda var riktigt bra. De var glada att vara i Sverige sa de, och det var kul att se dem (och alltså inte bara höra dem). Det var kul att höra Harp som är riktigt bra, men jag börjar ge upp hoppet om att få se Forensic Evidence live. Avslutningsvis var det så klart hit på hit och sedan tog alkoholen över.