Latest Fashion - S/T (Defiant Hearts Records & Monument Records - LP)

Den här skivan släpptes 2012 men jag fick den av en vän till bandet som tyckte att den skulle få lite mer uppmärksamhet. Detta är inte Luftslott men har ändå ett mycket fult omslag, föreställande en skitig park i en skitig stad och två hipsters som ser på när en berusad Jesus anfaller en tjockis. Spännande. Eftersom att jag inte fått skivan av bandet så har jag prioriterat bort den ganska länge och när den väl börjar snurra känner jag spontant att jag inte har gått miste om någonting. Det här är HC. Ganska trevlig och punkig, snarare än tung och metalinfluerad, sådan. De ligger lågt med taktbyten och tempoväxlingar och kör istället mer rakt på sak, så att säga. Negative Approach dyker upp i tankarna när jag lyssnar på det här, vilket inte är fy skam. Med andra ord så är det hela ganska bra, men mina tankar flyr iväg och jag fångas inte av musiken. Textmässigt handlar det bitvis om att leva i en liten skithåla - Make it Happen - (Umeå eller Piteå eller något sånt i det här fallet?) och en inte alltför ljus syn på att bli gammal - Game Over. Ibland blir det lite "lustigt" - Pizza Hunt ("Pizza Hunt - Unless You're a Cunt"). Låtarna Steal Stuff (om att stjäla på jobbet) och Suicide City (med något förvirrad text om självmord, köttindustrin och hemlösa narkomaner) är nog de två bästa spåren på det här, inte så nydanande, 14-spåriga debutalbumet. 

Marilynz Idoler - Någon Måste Betala (DIY - Ep)

Ep:n består utav sju låtar som även efter ett par omlyssningar lätt smälter ihop. De går alla i samma mid-tempo och utan särskillt mycket arrangemang eller detaljer som sticker ut. Riffen är ganska bra bitvis men jag hade föredragit om det gick snabbare och med lite mer melodi på sången eller lite körer eller något annat som stack ut. Sju spår av detta blir för mycket. Låtarna Går Över Frusna Ängar och Pokerdröm plockar jag ut, efter ett gäng lyssningar, som de spåren som är snäppet vassare än de andra. Den här skivan väcker tyvärr väldigt få känslor hos mig och kommer aldrig vara något annat än bakgrundsmusik här hemma.

Tango Violenzo - The Submission EP (Luftslott Records - Ep)

Den här skivan (också jävligt ful, kanske är det Luftslotts koncept?) börjar med att någon skriker åt mig. Det är någon slags jävligt smutsig och meckig hardcore med en asförbannad person på sång. Lite udda taktarter, skiftande tempo och mörkt, med många metaldrag. Tydligen är det lirare från Totalt Jävla Mörker och Khoma som har skapat det här, och deras fans kommer nog att tycka om detta med. Efter första genomlyssningen var jag inte alls övertygad, men skivan växte lite för varje lyssning och jag skulle nog påstå att jag tycker den är bra, nu. Inte jättebra, men bra. Kaoset, som dessa fyra låtar är, tar slut ganska snabbt och det blir ett jävla rännande till skivspelaren, men skivans längd passar bandets musik. En platta värd att kolla upp för den som gillar sin punk förbannad.

Popterror & Sista Brytet - Politiken (Luftslott Records - Split-Ep)

Den här hiskeligt fula skivan trillade ner i brevlådan och det tog emot att lägga på nålen. Jag har inte hört något av banden tidigare vad jag vet och hade låga förväntningar. Jag spela sidan med Sista Brytet först och blev lite förvånad av Skrewdriver-gitarren jag hörde på låten Huvudvärk. När sången kommer igång ändras soundet dock och jag skulle säga att det låter som ganska rak och melodiös svensk punk med spår av både Charta 77 och Ebba Grön och är rätt bra. Bra ljud och svängig musik. Andra sidan är alltså Popterrors och de har med låten Dyrt Att Vara Fattig. Det låter som Håkan Hellström. Menlöst. En ok ep för den som gillar ganska snäll, melodiös, punk i mid-tempo eller gnälliga personer som kanske har hatt.

PSK 2015 - Uppdatering

PSK fortsätter att glädja!

Nytt skivbolag - Bloodsoaked Records

Ett nytt skivbolag med inriktning på crust, mangel och dödsmetal har ni här. 

Svensk Punk lägger av. Här är sista spelningen.

Kvällen till ära spelar även Carl Silversporre & de Gamla Moderaterna, Spy och Raped Teenagers! Ja, ni kan ju läsa själva.

Nya Given - S/T (EP - DIY)

Nya Given från Norrköping har släppt sin självbetitlade debut-ep, med fyra spår. Det är punk (typ Oi!) i mid-tempo, med lite grottigt ljud och förbannad sång; Det är avskalat och enkelt - väldigt lite leadgitarr t.ex. - utan att det blir tråkigt. Gitarren är köttig, refrängerna sätter sig snabbt och riffen är bra om än inte nyskapande. Man sjunger om polisen, Facebook, rika människor och dumskallar/know-it-all's. Jag får känslan av att låtarna på b-sidan (Du har Fel & Ansiktsvåldtäkt) är lite mer bearbetade än de på a-sidan (I Kårens Trygga Famn & Bonus) och dessa två får också bli favoritspåren, även fast alla låtar är bra. Det som sticker ut mest på skivan är Pontus röst (mycket bra) och kazoon(!) som används lagom mycket och så klart ger bandet något relativt unikt. Tryckt i tvåhundra exemplar - något att införskaffa snart alltså.

Snail Trail Records

Nu drar Snigel-Hans igång skivbolaget Snail Trail Records. Första släppet blir Chaos In Sweden #2. Band och uppdateringar kommer att publiceras löpande. Kolla in fb-sidan!

Punk IS Alive - Skärgårdsfestival

Biljetter är släppta till PSK 2015!

Psykbryt - Ursäkta Röran Vi River Allt (Cd - DIY)

Jag är svag för deras arga, snabba, smått kaotiska (men ändå tighta) och ibland riktigt fyndiga Asta Kask-doftande punk. Det är massa bra melodier som sätter sig på skallen och starka refränger, och ofta väldigt välskrivna texter. Jag har tidigare redan avhandlat att de är duktiga på sina instrument tidigare, och framförallt Nikkos trummor och Zacks bas utmärker sig på skivan, men Tobbes sologitarr är ibland fullkomligt klockren (som i t.ex. Tills Du Fyller 65 och Tomma Löften). Låten Det Smakar Skit, som handlar om hur dålig smak de har i Psykbryt, har jag länge tyckt väldigt bra om och det är kul att höra den i studioversion. De har både humor och självdistans och distans till scenen i allmänhet, vilket inte är något nytt för den som läst/sett/hört något om bandet tidigare, och med texterna pekar de finger åt högern, scenen och massa annat. Materialet är också varierande utan att för den sakens skull gå för långt ifrån det sound som man lätt förknippar med bandet (se ovan). Hårdast är kanske Förnedrings-TV som är ett kul avbrott och en bra låt. Det är svårt att välja favoritspår utan att dra för många, men Arbetarklas, Med Kinden Mot Stål, Aldrig En Av Er och Rätta In Dig I Ledet får det bli, så är bara en tredjedel av låtarna bäst.

KKPA - ...Och Ut Kröp Svinen (MCD - Stryprunk Records)

KKPA (Kasta Kånkelbär På Astrid) antyder, med layouten till sin (relativt) nya MCD, det som titlarna på skivan baksida bekräftar: skivans tema är det samtida politiska klimatet och dess aktörer med fokus på Sverigedemokraterna. Texthäfte saknas dock. Det handlar om punk som lätt skulle kunna avfärdas som, eller tillskrivas prefixet, "trall" med ett lite dystert sound - ofta i ett ganska försiktigt tempo - kryddad med dubbelkagge här och där. Låtarna flyter ihop lite, speciellt de tidigare låtarna. En del refränger skulle kunna vara bättre än vad de är, men istället för att ösa på så skalas musiken av och det känns tunt. Det är välspelat, bra producerat, trevligt ljud överhuvudtaget, men jag saknar någonting som verkligen sätter sig. En gitarrslinga låter som en julsång. Så det har de. Låten Solidaritet är nog den bästa på skivan.

Tillnyktringsenheten - Blåst På Konfekten (CD - Fingered Productions)

Jag har skrivit om det här bandet förut. Jag var skeptisk då, jag är skeptisk nu. Jag vet inte riktigt om det här är roligt eller bara konstigt. Skivan innehåller, enligt konvolutet, inte bara n massa nonsens - utan har även någon form av budskap. Låtarna har titlar som Blåst På Konfekten, Valkuvert och Ekorrhjulet så budskapet känns väl inte helt unikt (vilket det så klart inte måste vara). I sina bästa stunder (Distad och Disträ & Spel för Gallerian t.ex.) tänker jag på resultatet av att Räserbajs skulle ha parat sig med Nationalteatern. Var för sig är päronen reko, men tillsammans är det svårare att ta sig till. I sina sämre stunder kan jag inte riktigt beskriva dem. Jag har inga referensramar då, eftersom att det är långt ifrån punk. Man önskar att texterna skulle vara grövre och fräckare, men den busigaste texten kommer i den lite Tunnan & Moroten-inspirerade låten Plan B där man drar till med både kiss och bajs. Skivan skulle kunna vara soundtrack till en dåligt ungdomsteater och jag förstår inte, som med förra skivan, när man skulle dra på den här. Den är inte utan poänger, textmässigt eller musikmässigt, men de räcker inte för att fånga mitt intresse.

Låt Dom Hata Oss - Snackar Skit Om Mig Själv Med Mig Själv (Ep - DIY)

Den här skivan släpptes i april och bjöd då på tre nya låtar och tre nyinspelningar på äldre låtar. Det handlar om hat, humor, DIY och snabb, förbannad hardcore utan krusiduller. Låt Dom Hata Oss känns ärliga och fyndiga med sina texter - som är på svenska, vilket får det hela att låta lite extra trevligt - och jag ångrar att jag inte har lyssnat igenom det här tidigare, för det är riktigt bra! Ludde (sångaren) sjunger med en desperation som för mina tankar till Baltzer från bl.a. Second Thought - och det är jävligt coolt. Musiken är välspelad, rakt på och hård och ljudet på skivan är skitigt och riktigt bra. Ni som är ännu segare än vad jag är, men har något slags intresse för HC, kolla genast upp!

Tear Them Down - Their Fault, Our Problem (Cd - Plunk Records)

Det här bandet känner jag inte till innan jag får hem den här skivan, så det kunde verkligen ha låtit hur som helst. Det börjar melodiöst och svängigt, lite Guitar Gangsters under första låten (vilket så klart går hem här). Det fortsätter med melodiös streetpunk med influenser av Dropkick Murphy's och andra amerikaner som vill kanske vill vara irländare. Därefter blandas även band som Bad Religion, Green Day och Against Me! in i ekvationen och resultatet är varierat. Oh, The Irony är t.ex. en ganska dålig låt, som Against Me! skulle vara stolta över men efter det följer I'm Dead som är en hårdare låt och som svänger rätt bra och denna följs upp av Punk Rock Love som, bortsett från refrängen som inte gör låten rättvis, är en bra dänga (även fast jag skulle vilja läsa texten till den). De sista låtarna har ett jämnare sound, som låter lite mer som första delen av skivan. Den här skivan är ganska bra om än inte nyskapande, och även om jag verkligen inte skulle ha något emot det, så brinner jag inte direkt av iver av att höra mer. 

Gamla Pengar släpper debutalbum i slutet av maj

"Göteborgskvartetten Gamla Pengar följer upp en rad hyllade sjuor med debuten Här kommer kriget. Det är rock helt utan ironisk distans. Det är punk direkt från hjärtat. Rakt in i mörkret. Ett bestämt rop på medkänsla i ett rått borgar-Sverige. I ett land av överkonsumtion, fredagsmys, lögner och skenhelighet.

Skivan spelades in i Studio Motion tillsammans med Tommy Tift (Vånna Inget, Sista Sekunden) och har en, om inte mognare, i alla fall en mer välkomnande produktion än tidigare. Sångare och gitarrist Mikey Lennartsson förklarar:

”Vi ville göra en tydlig skiva. Med högt mixad sång. Det ska vara omöjligt att missförstå. Jag blir så trött på det som spelas på radion. Band med miljonpublik som sjunger om absolut ingenting. Dom har en möjlighet som dom bara pissar bort. Det är bara yta och tomhet.”

De elva kapitel som utgör Här kommer kriget är ingen politisk pekpinne eller en pamflett med lösningar. Det är ett upprop. Det är en uppgörelse med hyckleriet och meningslösheten. Det är en uppmaning att våga stå upp för vad du tror på och inte ge efter när skiten kommer. Gamla Pengar i låten ”Ideal”:

När hjärtat följer hjärnan, då har du tappat tro. När hyckleriet sprids i leden börjar tvivlet gro. Och när hjärtat slutat slå, vad kommer hända då? Jo, de som följer strömmen färgar världen blå."

Skumdum - Traveller Anthems (Cd - Bells On Records)

Den här skivan släpptes sent 2013 av Bells On Records och är resultatet av de 20 år som Skumdum har existerat (2013) och låtar från de tio singlar som släpptes samma år. Jag har aldrig varit insatt i Skumdum men känner till dem och har hört någon låt här och där. Mitt minne verkar svika mig dock, eller så har bandet utvecklats (?) sedan jag hörde dem sist. För mig låter det rakt igenom som amerikansk skatepunk i stil med Offspring när det är sämre och NOFX när det är lite bättre. Det är kompetent och välproducerat och här och där finns det lite snygga melodier men som helhet är det mest samma sak i en mindre evighet med denna 14-spårsskiva. Take Our Place sticker ut en aning och på Shine så gästsjungs det av Sofie Hällgren och den låten inleds ganska bra. Jag tycker jag säger det här jämt: Den här skivan är inte mitt kärl av dryck, men tilltalar säkert andra som gillar liknande saker då det är kompetent och blabla. 

Shitfucks - Alla måste lyssna

Rubriken är alltså ett band följt av deras demo på Soundcloud och inga personliga åsikter. Men det är alltid värt att lyssna så klart.

https://soundcloud.com/robin-westman/shitfucks-alla-m-ste-lyssna

Klubb Antisocial #9

På Lördag är det åter dags för Klubb Antisocial. Den här gången spelar NollkompetenZ igen (vilket ingen bör bli ledsen för) och Sniffing Glue för första gången. 

Svintask har releasefest

Riot Club och A Message To You går ihop och håller releasefest för bandet Svintask som släpper EPn Vinstvarning. På scen hittas Hyrda Knektar och kanske Svintask själva.

Här är en flyer för mer info.

Gråsuggorna - Punkelit (Cd - DIY)

En till recension som har dröjt lite för länge. Så här är det i alla fall:

Elva låtar, eget och covers, och ett gäng bonuslåtar från Gråsuggornas första liveframträdande. Den här skivan är ganska lik deras tidigare alster Fartblind, för dem som har hört det. Det är punk som skriker 80-tal, och ofta engelskt sådant - tänk Riot City, No Future och Pax. Fjärde låten, Raka spår & vita linjer, känner vi igen från Turist i Tillvaron och det är ett starkt spår på den här skivan. Fram till liveinspelningen är det en trevlig skiva att lyssna på från början till slut där den förvirrade låten AD/HD och föregående Låt bli, lägg av! är två tråkigare låtar och Klicka hem, Tusen volts decibel samt Punkelit sticker ut åt andra hållet. Abrasive Wheels' Burn 'em down tolkas, den går något långsammare än originalet, och det är alltid kul. Innan det tolkas även Bite it you scum - G.G. Allin. En lite tråkigare låt, utan att vara dålig. Genomgående på skivan är det mycket som låter Abrasive Wheels, utan att det är stölder. Livematerialet är kul, men inget mer än vad det ska vara - en bonus. För att få tag på skivan tror jag att det är enklast att kontakta bandet på facebook. Men jag vet inte.

Skön och kaxig punkare sökes till realityserie - Ja vad fan ska man säga?

Jag fick mail:

"Hej,

 Jag hittade din blogg och chansar på att be om tips. Jag jobbar på tv-produktionsbolaget Eyeworks och söker häftiga personligheter i åldern 18 till cirka 24 år till en realityserie. Tänker att du kanske har någon skön punkare i ditt kontaktnät. Jag letar efter någon som är kaxig, orädd och har mycket åsikter.

 Stort tack på förhand om du har något tips, det är bara att höra av sig så berättar jag mer!"

Det kan vara försent nu, för så fort jag läste mailet så stängde jag ner det i ren chock och glömde sedan bort det. Men den som är intresserad av att göra bort sig lite alldeles extra kan ju skicka ett mail till Eyeworks.

Vånna Inget - Ingen Botten (Cd - Heptown Records)

Den här skivan släpptes redan i oktober 2013, så den här recensionen är lite försenad. Jag har hört Vånna Inget på Turist i Tillvaron tidigare, och någon enstaka låt från deras debutalbum Allvar, men jag läser i pressreleasen att den här skivan inte riktigt låter som det tidigare materialet. Skillnaderna jag känner av, om jag minns rätt, är att det här är ännu tråkigare med långsammare tempo och ofta helt intetsägande slingor på gitarr och synth. Nog för Niklas låter basen gå varm och driver vissa låtar, att Karolina sjunger mycket bra, och att glimtar av trevliga melodier och arrangemang dyker upp, men låtarna innehåller en sån fruktansvärd avsaknad av attityd att jag undrar varför skivbolag som släpper punk släpper det här. 

Postpunkig Fucking Åmål-pop med New Wave-tendenser. Det är vad det här är. Sprängfyllt med texter som känns som om de bara kan tilltala de här unga killarna och tjejerna som också "har gått vilse", och "blabla om Gud och Satan" och har frågor som inte blir besvarade. Undantag här kan väl göras med en låt mot slutet - Gamla - som har en sjukt deprimerande text men som ändå känns relevant för de flesta. Även Kungar har en text (nostalgisk - gissa vad den handlar om) som kan tilltala men som är paketerad med musikalisk smörja. 

Det kan bero på att resten av skivan har retat upp mig, men sista låten är så svårt pretto att jag får en hjärtattack. Den här skivan är riktigt dålig.

Nya Given + Låt Dom Hata Oss + Ligisterna @The Liffey (Klubb Antisocial) 2014-01-03

Året inleddes alltså med att Nya Given kommer från Norrköping och gör sin debutspelning under samma tak som Hc-akten Låt Dom Hata Oss och finfin punk från Stockholm i form av Ligisterna.

Klubb Antisocial fick alltså byta lokal igen - den här gången på grund av att någon tjurig gubbe i samma byggnad som Jamesson tycker att det låter för högt med livemusik. Ett sammarbete med Püssy A Go Go inleddes då istället och då blev det alltså The Liffey i Gamla Stan.

Nya Given

Nya Given var första bandet att underhålla en ganska blandad publik med både skinskallar, nitmongon, tuppkammar, hc-lirare, random snubbe och några andra. Det är en kvartet där sångaren förutom att just sjunga även spelar kazoo, vilket såklart får mig att tänka på The Macc Lads. Så jag älskar ju Nya Given nu. Förutom detta så är det ganska hård musik där det blandas Uk82-riff med lite köttigare och långsammare grott-Oi!. Sångaren Pontus gastar på rikigt bra med en pipa som imponerar. I övrigt var bandet tight och körde två covers (åtminstone) på Oppressed's White Flag och Combat 84's Poseur. Bra skit och jag hoppas på att få recensera lite material med bandet snart!

Låt Dom Hata Oss

Skitarga Låt Dom Hata Oss härjade loss på scenen strax därpå. Andra låtens titel, HC-Attack, summerar ungefär vad som hände. De gick upp, spelade snabbt, argt och stenhårt i några minuter (kantat med sångaren Luddes ironiska/dryga/uppkäftiga/förvirrande/tramsiga/smarta mellansnack) och försvann sedan ner för att sälja sina tröjor i regnbågens alla färger. 

Ligisterna

Sist upp var återvändarna (alltså till Klubb Antisocial) Ligisterna, som i riktig punkanda berättade att de nu hade gått runt på sin skiva Miljonprogrammet, så den reades ut för 20 spänn. Jag ångrar dock inte att jag köpte den för en hundring tidigare, för riktigt bra är den. Lika bra var de på scen, även fast jag fick intrycket av att de var lite trötta ibland. Men när hitsen radas upp en efter en spelar det ingen roll.

En alltigenom bra kväll där Klubb Antisocial återigen lyckas med att blanda olika typer av punk, både på scen och golv. Mycket bra.

2014

Det blev en liten paus i slutet av 2013 av många, alla lika ointressanta, anledningar. I vilket fall solm helst gör jag likt många andra och tar nya tag efter årskiftet.

På facebooksidan kan man nu lägga upp sina tips på punkspelningar i  loggen, under aktuell månads inlägg.

Punkspelningar i Sverige finns även på instagram för en enklare variant av spelningsdokumentation och gigtips. Namnet där är Punkisverige.

Nu ska jag alldeles strax ta tag i ett par recensioner som tyvärr har blivit liggandes på tok för länge. Men först kommer några ord om Senaste klubb Antisocial.