Klubb Antisocial hade sin andra kväll med punk i Skål!'s källare vid Hornstull. Det var lokala Strindberg Som Tortyr, eller SST, och The Dräperz från Västerås som stod för den levande underhållningen och pausmusiken stod Ville Lågliv för. Bilderna nedan har jag helt fräkt knyckt från The Dräperz fcebook.
SST spelade först och imponerade på både mig och andra i publiken. Tidigare har jag hört typ Yuppiesvin från Turist i Tillvaron #1 (tror jag) och ett par låtar på YouTube. I vilket fall som helst så var det bättre och hårdare än vad jag hade förväntat mig och en låt, tror den hette Stackars Vän (enligt låtlistan) var riktigt bra. Den måste jag hitta.
The Dräperz följde sedan med sin Asta Kaskiga streetpunk och imponerade likväl och jag fick nog höra alla låtar jag ville, Samma Spår, Ramones, Baby Got A Deuce, Råby och Konstapel Steroid. Dessutom spelades en mycket bra cover av The Flints' Anarki som ju även är en mycket bra låt och en cover på The Past's United States Of Coca Cola.
Två ur The Dräperz
Gemensamt för båda banden var att de verkade ha kul och var glada och trevliga. Det var synd att den Stockholmska publiken till stor del valde att stanna hemma även fast alla vet att en levande scen är beroende av publiken lika mycket som banden och arrangörerna. Nog gnällt, för det var en mycket bra kväll och i februari blir det Klubb Antisocial #3.
För den som är extra sugen på Attentat, som man ju är till och från (mest till), så är helgen 9-10 mars något att längta till. Den 9 mars spelar de nämligen (även om valet av förband drar ner lite på förhoppningarna), efter att då ha släppt ett nytt album som just nu kallas för Fy Fan. På söndagen visas en dokumentär om bandet. Dokumentären kommer så småningom att släppas på dvd. Läs nedan för mer detaljer:
"Äntligen! Attentat spelar på nya Pustervik vid Järntorget lördagen den 9 mars 2013 för att inviga sitt nya album "Fy fan". Räkna med ett antal hemliga gäster på scen denna speciella kväll! Det
blir första gången punklegendarerna står på en scen i Göteborg sedan
hösten 2010 då man fyllde Musikens Hus till sista ståplatsen med
hoppande punkare. Förband blir högoktania rock and roll maskinen Silver Silver, www.facebook.com/pages/Silver-Silver/199478373399217?ref=hl
(med Thomas Silver ex Hardcore Superstar) som precis har släppt en ny singel. Upplagt för en minnesvärd kväll med andra ord.
-
Vi har längtat, och intresset är ju på topp. Det har varit ett evigt
tjatande om "skall ni aldrig spela i Göteborg igen" sedan ett par år
tillbaka. Vi är hur peppade som helst på att få spela våra nya hits för göteborgspubliken. Men
självfallet kan vi heller inte att undvika en och annan punkklassiker
som till exempel "Ge fan i mej" eller "Unga & Många", säger sångare
Mats Jönsson.
Attentats första studioalbum på mer än 20 år kommer enligt nuvarande planer att släppas i slutet på januari 2013. Det
blir 12 eller 13 nyskrivna låtar och arbetsnamnet är "Fy fan", men
osvuret är bäst. Just nu återstår mix av fyra eller fem låtar.
- Det har varit en fantastisk resa att spela in dessa låtar. Kreativt, lärorikt och roligt. Jag längtar verkligen efter releasen och att få visa upp vad vi faktiskt skapat, säger trummis Paul "The Beat" Schöning.
Samma helg kommer "Glöden slocknar aldrig", filmen om Attentat, att premiärvisas offentligt. Pustervik är platsen att vara på för den nyfikne söndag den 10 mars kl.13.00. Räkna med intervju av filmskaparen Jonas Nyström, www.jonasfilm.com, och Attentat kring filmprojektet, samt att Jönsson, Paddan, Crippa, Kruse och Paul drar en eller två punkpärlor akustiskt i samband med premiärvisningen. En perfekt helg i Göteborg med punk och Attentat alltså.
- Filmteamet är mitt uppe i klippningsarbetet, och jag kan redan nu lova att det blir en intressant film. Bättre
än vad jag någonsin vågat hoppas på. Det är underhållande redan att
bara vara i attentatfamiljens närhet, säger Jonas Nyström.
Filmen
är 75 minuter lång och de flesta platserna på Pustervik som erbjuds är
ståplatser. Det kommer endast att finnas ett mindre antal onumrerade
sittplatser i baren.
- Det blir speciellt och häftigt med en stående publik. Det är ju punk, kan folk stå och se fotboll kan de stå och se den här filmen! Vi
blandar dokumentärt material med Attentat från 70- och 80-talet med
nutida bilder från inspelningsstudio, konserter, intervjuer och andra
tillfällen då det händer saker kring killarna, säger Jonas Nyström.
De
första 100 biljetterna ger nämligen även fri entré till "Glöden
slocknar aldrig" på söndagen. Från biljett 101 gäller konsertbiljetten
endast till konserten.
Biljetterna till konserten kostar 180 kr + förköp, oavsett om du hinner få en av de första hundra biljetterna eller inte. För
den som inte hinner köpa en av de hundra första biljetterna, men ändå
vill se filmen, kommer det längre fram att släppas ett mindre antal
biljetter till "Glöden slocknar aldrig" för 8o kr + förköp. Till
sist: konserten på lördagen den 9 mars kommer att filmas och finnas med
som bonus på DVD-utgåvan av "Glöden slocknar aldrig"."
Här följer en intervju med Psykbryt från Stockholm. Den är, likt de andra intervjuerna på bloggen, lite skrap på ytan för att få en överblick av hur bandet ser ut och hur de låter.
Vilka spelar i bandet och vem spelar vad? Vad har ni tidigare spelat i?
Linus på sång och kompgitarr, Zack på bas och sång, Tobbe på gitarr och sång och så Nikko på trummor och vrål. Vi har alla haft tidigare band, men inga som blivit särskilt mycket mer än replokalsprojekt.
Vad har bandet för historia och framtidsplaner?
Vår historia är rätt lustig, faktiskt. Nikko och Zack började hänga runt sommaren 2008 och ville starta punkband(för det vill
man ju), och så en dag hittade Zack ett svar på en gammal annons efter
punksångare som han lagt ut på helgon.net säkert två år tidigare. Inte särskilt rock n roll, va? Det var iallafall Linus, så Zack och Nikko rekryterade snabbt Tobbe som de spelat i band med tidigare. Efter cirka tre rep gjorde vi ett covergig på Black Sheep i Solna i mars 2009, och eftersom det lät oerhört jävla illa hade
vi inte nästa spelning, som vi ser som vår egentliga första eftersom vi
den gången körde egna låtar, förrns i oktober samma år.
Sen dess har det väl tuffat på med spelningar och demos, men det är väl nu på senare tid vi blommat upp lite i och med skivsläpp
och tre års repande. I början var vi väldigt
"du-har-hört-det-förr"-trallpunk, jag tror vi hittat en lite rockigare
och förhoppningsvis LITE egen stil nu, men vi försöker även
köra blandade stuk på låtarna. Det är inte så kul om allt låter
likadant.
Vi hoppas på att börja fixa med inspelning av nästa platta under sen vår/tidig sommar nästa år, och vi hoppas som vanligt på
att kunna komma ut och spela mer utanför Stockholm. Jag vet fan inte
hur man gör, vilken krogägare nappar om man ringer och bara "Tjena, vi är från Stockholm och spelar punk, vi har ingen aning om huruvida någon i din stad kommer vilja komma och titta, men kan du pröjsa soppan så kommer vi och rockar!"? Jag(Zack) drömmer även om att någon gång få spela förband till Asta Kask. Hoppas nån av dem läser det här...
Hur ser er diskografi ut?
Vi släppte vår första platta, "...Och Ingen Brydde Sig Ett Jota" i augusti i år, innan dess var det mest demos. Eller vänta, vi medverkade på samlingsskivan "Sounds Fishy Volume 1" år 2010 med låten "Södra Latin", som blev lite av en hit bland gymnasiekids. Det var rätt udda, det kunde komma fram nån helt okänd typ som inte direkt såg ut att lyssna på punk och säga "Åh, Psykbryt! Södra Latin!".
Vad har medlemmarna i bandet för relation till punken?
Vi har väl alla lyssnat på punk i flera år, mer än så är det väl inte. Vi arrangerar lite spelningar, kollar på band och lyssnar hemma. Tre av oss jobbar på Kafé 44 och försöker väl bidra till scenen på så vis.
Hur ser punkscenen ut där ni bor? Vad tycker ni om punkscenen i övriga Sverige?
Vi bor ju i Stockholm, och där finns det en handfull band som spelar då och då och folk från de banden som arrangerar gig. Det
är rätt mycket alla-känner-alla. Jävligt kul. Det finns många kanonbra
band. Jag, Zack, har inte så bra pejl på resten av Sverige eftersom jag sällan åker bort, men jag är villig att sätta en slant på att det är likadant där.
Vad lyssnar ni på för musik? Lista fem bra svenska band som är
favoriter just nu eller som ni tycker är värda att nämna av någon
anledning. Gör samma med fem stycken utländska band.
Vi lyssnar på massa olika grejer. Tänk fyra personer som lyssnar på hur mycket olika grejer som helst, att försöka gå igenom det blir ett jävla sjå. Få se, fem svenska band, då väljer jag att tolka det som lite mindre kända akter eftersom man knappast behöver påpeka att Ebba Grön och Stockholms Negrer är asbra. Det får bli Total Normal, Derby Sthlm, Los Bohemos,Antipati
och Osaligas. Se dem, ni blir inte besvikna. Utländska akter kan väl
vara Bad Religion, The Clash, Dropkick Murphys, Dead Kennedys och Cock
Sparrer. Dock ska man aldrig glömma proggen, till exempel Motvind är grymma.
Vad skriver ni texter om?
Vi
har väl inget övergripande tema, men vi är ett gäng griniga pessimister
så det blir mycket texter om sånt vi tycker är dåligt, som
till exempel borgare och den jobbiga typen av esteter, "Jag tar sextio
likadana bilder på en blomma med en kamera för femton papp och
det ser ändå ut som skit, jag ska nog satsa på fotografi och gå runt
med kameran som ett halsband så alla ser att jag är fotointresserad". Vi
försöker få in humor i texterna och inte ta allt på blodigt allvar
heller. På senare tid har flera av texterna börjat handla om alkohol på
ett eller annat sätt. Och vem vet, en dag kanske vi skriver en glad låt.
Vad tycker ni om subgenrer inom punken? Vad har ni för relation till
Crust, Oi! och Trall? Någon annan genre som ni har något att säga om?
Tror
vi alla har rätt svårt för crust, vi föredrar nämligen alla att kunna
höra ett ord av sången och gärna en melodi och lite sväng. Dock kan ju crustband
som verkligen kan sin skit, t.ex Wolfbrigade, bli förbannat tunga att
se ett par låtar av live. Linus, Nikko och Tobbe gillar Oi! och vi
gillar allihop viss trallpunk som t.ex Sällskapsresan och Greta Kassler. Man kan nog höra lite av både Oi! och trall i våra låtar.
Har ni något ni vill tillägga?
Spela aldrig på Tyresö Gymnasium.
Psykbryt bjuder också på den här låten, den kommer från debutalbumet som nämns i texten ovan:
En fullspäckad och fenomenal helg vad det. Det var mycket som skulle hinnas med, men jag fokuserar på det punkrelaterade. På fredagen gjorde Agent Bulldogg, Antipati och Psykbryt en spelning tillsammans på Kafé 44. Det var en enormt lyckad tillsätllning tycker jag och förvånansvärt många punkare och skinnskallar, som inte har åldern inne för de flesta giggen i Stockholm, dök upp. Det var så klart riktigt kul att se, både banden och publiken. Agent Bulldogg spelade Den Jag Är och låten som går typ "Sån tur att du har alla svaren", två nya låtar som är riktigt jävla bra och jag är peppad på ett nytt släpp så jag blir tokig. Nästan. De levererade vad man ville ha, och Karl XII klämdes in som en extralåt på slutet. Psykbryt missade jag tyvärr, men får en till chans, även det på 44an, senare i månaden. Antipati gjorde också sin grej. Det blev lite fel i vissa texter, men det var bra låtval - vi fick bland annat höra Vintern, och publiken verkade nöjd. Det enda som saknades var en egen termos med glögg.
På lördagen var det som bekant Gatans Musik. The Bristles, Bitch Boys, Troublemakers, Attentat och Alonzo & Fas 3 spelade på Fryshuset vid Gullmarsplan. Det var ett grymt arrangemang där allt överskott gick till Situation Stockholm. Likt spelningen på 44an dagen innan så var det många yngre på plats, det var 13-årsgräns, och det var återigen kul att se. Dessutom kom det faktiskt bra med folk. Det blev inte slutsålt, men godkänt i alla fall. Ett tag såg det ju lite segt ut och folk väntade verkligen in i det sista med att köpa sina biljetter. Många blev köpta i dörren, vilket var bra då mer pengar gick till Situation Stockholm, men för arrangörernas trygghet tror jag det är uppskattat att köpa förköpsbiljetter. Ingenting att älta om nu. Det gick ju bra.
Första band att inta scenen var The Bristles. Ni kan se här vad jag tyckte om deras senaste skiva. Bland annat spelades Gulag, The American Dream och den så tråkiga Spirit Way från den skivan. Det var mycket nytt och lite gammalt i ett kort set på kanske 35 minuter. Men bra var det faktiskt. Det övertygade mer live än på skiva och det var så klart kul att höra Last Survivors och Boys Will Be Boys.
Bitch boys äntrade därefter scenen och Frobbe Froman var iklädd ett par rosa skinnbyxor som man kan känna igen från omslaget till Jag Trivs. Även dessa herrar bjöd på godkänd underhållning. Automobil, Lördagsrebell, Du Ska Dö och Jag Hatar Dig är ett urval av vad som spelades. Versionen av Ted Gärestads Jag Vill Ha En Egen Måne blev en av publikens höjdpunkter, att döma av skriken, men jag tycker den är ganska tråkig faktiskt. H-son Produktion var en annan publikfavorit. Och den är ju kul.
Troublemakers hade med sig en cd-singel (70 ex tror jag) som de sålde på plats. Alla pengar gick till samma ändamål som resten av galan. Från scen meddelades det att skivan hade sålt slut! Bra jobbat alla. Låten på singeln, Stockholm, framfördes också live och det var tyvärr ingen höjdare. Den var Troublemakers-dålig, vilket inte är en rent dålig låt, men som inte platsar i toppen av deras verk. Förutom singelspåret spelades också ett grymt set med bara bra låtar. Favoriter som Utan Hjärta Stannar Sverige, Mammas Flickor, Lilla Blå, När Månen Lyser Klar och Hjältarna Skålar I Blod framfördes, och jag hörde att det var gott. De är ju hårda, som har hållt på så länge och fortfarande levererar.
Efter detta hade vi det andra Götlaborgsbandet: Attentat. Det var en personlig höjdpunkt. bland annat för att det var första gången jag såg dem. Först slog det mig att Jönsson fortfarande har en skitbra röst. Det var värt lite mer än hälften av hela upplevelsen med bandet. Helt enormt. Vi fick höra Fy Fan Svenska Man som också finns som nysläppt singel, Tatuerade Tårar, Operahuset, Som En Fågel och till slut Ge Fan I Mig. Och det var mycket bra. Farbröderna var tighta och säkra.
Sista bandet för kvällen var Alonzo & Fas 3. Hypen kring bandet övergår mitt förstånd lite. De körde tre egna låtar, resten var KSMB och Stockholms Negrer och Alonzos röst fanns ju inte (i och för sig på grund av en spelning dagen innan). Självklart är det kul att höra alla KSMB's skitbra låtar framförda av en orginalmedlem, men poängen med bandet försvinner lite. Han är kompad av skitduktiga musiker från väl etablerade band och kör ändå i princip bara covers, för det är ju vad det är nu. Alltså, det är ju bra, delvis riktigt jävla bra, men jag går inte igång på det så mycket som jag skulle vilja. De nya låtarna var i alla fall helt ok men stod sig inte väl mot de gamla. Tidens Tempo, Atomreggae (där en kille från publiken fick gästsjunga), Knark e Gott, Klockan 8, Dörrterror och Sexnolltvå är några av de låtar som spelades.
Sedan var det slut på den kvällen. Jag hoppas på en årlig fest.Tack arrangörer, band och publik. Stort tack.
Första recensionen av en skiva med ett utländskt band. Jag ogillade faktiskt omslaget på skivan när jag först såg det men det har växt på mig. En bild, som ser ut att vara skapade av någon street art-konstnär, för varje ord i skivans titel, förstod jag efter ett tag. Det gick inte så snabbt den dagen. Detta är bandets fjärde fullängdare, och den föregående, The Likes of Us, var en riktig höjdare med skitbra melodier. Den här skivan är bättre. Det är samma sak som på The Likes Of Us; jävligt bra melodier, starka refränger, grym leadgitarr osv. Men framför allt gillar jag att man redan första genomlyssningen (eller kanske andra) känner att man kan vissa låtar. Det är riktigt jävla bra jobbat av Argy Bargy att följa upp The Likes Of Us med en så här stark skiva. Gillar man The Likes Of Us (eller för den delen någon av de två tidigare skivorna) så gillar man garanterat den här. Jag ska försöka lista de bästa låtarna, och inte få med nästan alla: inledande Out With The Old är en instant klassiker med ett fantastiskt växlande mellan stenhårt och jävligt melodiöst och en av de bästa refrängerna på länge - även om den inte alls är nyskapande. Burning Skies som följer är också en grym låt, och jag dras till det dystra i den. Det gäller även These Streets som nog ligger på toppen av den här listan. This Is Me är en bra allround låt, People In Power uttrycker hat mot, ja folk med makt, och det är alltid bra och The Ballad Of The Backstreet Hero är en, som namnet säger, en ballad och en bra sådan. Den refrängen går inte heller av för hackor. Om det är någon låt som går mig lite obemärkt förbi så är det nog Get Away, We Wont BackDown och Play To Win (som skulle kunna vara någon slags Motörhead-wannabe-låt). Det är inte dåliga låtar, men det är dem jag inte riktigt minns lika bra när skivan har slutat att snurra. Vidare finns det två versioner av den här plattan, Cd och Vinyl. Cdn kommer med tre extra låtar. Detta är Be Somebody som också finns med på en split med T.H.U.G. - helt ok låt. 30 Years, som finns med på trippel-lp(eller cd)-samlingen 30 Years Of Oi!. Även detta en bra låt, men som inte riktigt håller måttet på detta album. Sista låten är en dub version av Homeward Bound som finns med på skivan. Hyfsat meningslös. Alla tre låtar funkar dock som extra material. Med den här skivan känns det som att Argy Bargy har landat på ett sound som är melodiöst och refrängstarkt men med hårdare partier, och en hel del dysterhet. Jag gillar det skarpt.
Här kommer en kort intervju med Strindberg Som Tortyr som spelar tillsammans med The Dräperz på Klubb Antisocial senare i december.The Dräperz har fått lite utrymme på bloggen här.
Presentera bandet. Vilka är ni? Favoritband? Vem spelar vad? Vilka andra band har ni spelat i/spelar ni i?
Martin
Andersson, gitarr & sång. Spelade punk i Svart Kärlek och Chemical
Love under 80- och 90-talet, pop i Jumper i slutet av 90-talet och
progg i Motljus i mitten på 2000-talet. Spelar idag också med
electrorockarna Maxwell Jackson. Band jag alltid återkommer till är Bad
Religion,
Propagandhi och tyska hårdrockarna Accept. Favoritband är just nu annars
psychobillypunkarna Tiger Army och The Bronx.
Mattias
Wiberg, trummor & sång. Spelade punk i Sabotage 1982-83. Hade ett
uppehåll på ca 30 år innan jag satte mig bakom trummorna igen.
Favoritband Queens of the Stone Age, Bad Religion och Frank Black.
Claes Rosenberg, gitarr & sång, spelade i Sector Sexs, New Stockholm Stalkers och vid sidan av SST med Maxwell Jackson.
Henrik Hägglund, Gitarr o körsång. Spelade i Rockorkestern i slutet av 80-talet. Favoritband Iggy and the Stooges bland annat.
Daniel
Svensson, bas & oumbärliga primala skrik. Spelat i New Gate Fringe,
Tommy Wong och vid sidan av SST med Feuer. Favoriter Devo och NOFX.
Dra
lite kort historian om Strindberg Som Tortyr. hur länge har ni hållt
på? Hur kom ni på namnet? Vad har ni gjort? Vad ska ni göra?
Vi träffades på dagis. Vi började umgås utan någon som helst musikalisk baktanke. När våra fruar började träffas för att utsätta stan för stick-graffiti samlades vi för att smida planer för
hur vi skulle kunna aktivera oss i någon liknande aktivitet. Inte många
öl hann rinna ner innan vi hittade en gemensam nämnare: musik i allmänhet
och punk i synnerhet! Alla hade vi mer eller mindre på ett eller annat
sätt berörts av alternativ musik och punk. Desto fler öl han tömmas
innan vi trevande började leta replokal på allvar. Men nu träffas vi
regelbundet
sen 5-6 år tillbaka!
Namnet kommmer från en uppsats som vår basist Daniel fått av en elev.
Namnet på uppsatsen var just: Strindberg som tortyr, och handlade om
hur man i skolan tvingas läsa Strindberg! Vi tyckte namnet passade ett
punkband som oss. Vi hyser väl ingen speciell agg till just Strindberg,
utan
han blev för oss en symbol för allt vi matas med, och förväntas älska
och dyrka för att det blivit kultförklarat och hyllat i generationer.
Bara för att
det alltid haussats behöver man ju inte per automatik okritiskt
fortsätta med det, liksom...
Numera använder vi oss oftast av förkortningen SST. Vi har gjort en del
gig runt om i Sverige där förbandsspelningarna till Asta Kask väl måste
ses
som nån slags höjdpunkt!
Diskografi. Vad har ni släppt? Några planer på nya släpp?
Vi har spelat in en hel del men inte tagit steget till fysiskt släpp
ännu, vilket vi såklart vill ändra på!
Vad har ni som band och personer för relation till punken? Hur länge har ni spelat/lyssnat på punk?
Martin: Hårdrock som Kiss, Iron Maiden och Mötley Crüe ledde till Ebba,
KSMB och Strebers och Asta Kask. I sjunde klass fixade jag och bästisen
Preben en egen replokal via Studiefrämjandet i födelsestaden
Kristinehamn. Där började vi repa allt från WASP, Georgia Satellites,
Ebba Grön
till Exploited och sen nästan uteslutande eget material. Vart jag än
befunnit mig i livet har jag alltid haft punken vid min sida!
Mattias: Gillat punk sen första gången jag hörde Sex Pistols -78. Blev såld på svensk punk när jag var på konsert med KSMB 1981.
Har en förkärlek till punk med svenska texter.
Hur ser punkscenen i Stockholm ut tycker ni?
Det ploppar upp hur mycket band som helst i Stockholm. Det ser mycket lovande ut!
Hur ser Sveriges punkscen ut tycker ni?
Sverige bubblar av punkband. Tror aldrig landet varit så punktätt som
idag! Tvivlar du så kolla in Mikael Sörlings eminenta punksamlingsserie "Turist i tillvaron"! Malmö är nog den intressantaste delen av Sverige om man ser till nya lovande punkband!
Känner ni till bandet ni ska spela med, The Dräperz?
Har hört dem och gillar absolut vad vi hört. Kompetent och ösigt!
Tror vi matchar varandra bra. Ska bli grymt att höra The Dräperz live!
Har ni några favortier bland svenska punkband?
Total Normal, Psykbryt, E.A.T.E.R, Abjekt, Avskum, The Baboon Show,
Vånna Inget, Lastkaj 14, Tysta Mari, Glidslem, Anatomi 71, Uppgång &
Fall, Mimikry, Asta, Ebba, KSMB...kan hålla på hur länge som helst..
Vad lyssnar ni på mest just nu? Ge mig en topp fem på aktuella bra band (inte bara svenska).
The Bronx, Tiger Army, The Baboon Show, Bad Religion och ständigt detta Motörhead!
Något ni vill tillägga?
SST ett liveband som vill ut och gigga så mycket som möjligt! Tveka
inte att lämna ett meddelande på vår FB-sida om ni har nåt på G!
Vi har också en fin hemsida: www.strindbergsomtortyr.se som är värt ett besök. Våra fruar blir nog glada om man kollar in deras stick-graffiti
på FB, "För ett varmare Stockholm" heter den!
Ett bidrag har trillat in till vad jag hoppas kan bli en så heltäckande lista som möjligt över de klubbar som arrangerar punkspelningar. Kolla hela listan här.
För mer info om Häng Bar, kolla här, och om du vill kontakta dem, gör det via mail eller facebook.
Projekt Ekan alltså. Det verkar vara populärt med att ha "Projekt" i bandnamnet nu för tiden. Inget fel med det. Det handlar om medlemmar från bland andra Suicide Syndicate och CDCP. 14 låtar på röd vinyl i 250 exemplar + nerladdningskod är vad det bjuds på och i stort sett är det riktigt bra. Det drar mellan Royal Stakeout och Gatans Lag (speciellt i Frihetssång som ligger nära Född Till Brat och avslutande Dra Åt Helvete, med lite blås, delvis kvinlig sång och desperat känsla, om man tänker andra albumet så klart). Förortsvit fick mig spontant att tänka på Körsbärsfettera och To Have And To Have Not låter som en fenomenal låt av Ticking Bombs, men vad gör det. Hela skivan är melodiös och en del riff och refränger har man hört förut av andra band, som sagt, men Projekt Ekan blir ändå ganska unika. Den skånska dialekten blir riktigt jävla bra när den sjungs till punk, men jag måste erkänna att jag har svårt att höra texterna och hade gärna haft ett textblad att läsa. Favoriterna blir i alla fall många: redan nämnda Förortsvit och To Have And To Have Not, Köpenhamn, Full Som Fan, Jag Hatar Snuten som andas lite Rancid, den ganska maffiga Hipster och lokalpatriotiska Snapphanesoldat. Det mest onödiga spåret är I Shot The Sheriff (ja, en cover på Bob Marley's låt, fast på skånska). Detta är kart ett av de mest intressanta svenska släppen i år.
Enligt pressreleasen så släpps skivan 7:e december, men det verkar som om den såldes i förväg, 24:e november, på Smash The Discos #2.
Spotlicks bidrag på Turist i Tillvaron #1, Du Feta Barn, var en klar favorit på den trevliga plastbiten. Sedan dess har jag följt utvecklingen av en debutskiva på facebook och det har gått lite fram och tillbaka med diverse olika problem. Till slut har den dock blivit släppt och jag har fått mig ett exemplar att recensera. Jag tror bestämt att detta är P.P.P.'s första släpp och jag tycker det är kul med ett nytt bolag som släpper punk och som dessutom gör det på vinyl! Bra där.
Det verkar vara något med vattenpistoler nu, för på den här skivan (likt The Bristles nya - bara en dock) så finns det inte mindre än tre stycken, som bandmedlemmarna använder för att göra självmordsposer. I vilket fall som helst är omslaget svartvitt, enkelt och stiligt och säger att skivan är limiterad till 500 ex. Texterna är, framför allt på b-sidan, centrerade kring ångest på olika vis och ganska välskrivna. Det största problemet jag har med texterna är att ordet "kvinns" används (bara i en låt) och det funkar inte för mig. Så har vi musiken kvar. Skivan är lite ojämn, som väldigt många andra. Den inleds grymt bra med Apan, som har ett riktigt bra riff, och är en mycket bra låt i övrigt också, och fortsätter sedan med tre låtar till på a-sidan följt av fyra på b-sidan. Elin heter sångerskan (och gitarristen) och i kombination med vissa riff tänker jag (eller vill jag kanske tänka?) lite på Beki Bondage i Vice Squad eller Jo Ball i Expelled, men eftersom att det sjungs på svenska och på ett ibland lite släpigt men kaxigt vis så drar jag även paraleller till typ Pink Champagne. På trummor finns en Staffan och han gör en del spännande grejer här och där. Småsaker som lyfter en del låtar. Basisten är Rikke som också verkar vara en kompetent musiker och spelar rullande och trevliga basgångar. De slänger in lite andra instrument som saxofon och munspel, men det är inte så framträdande och första låten på b-sidan, Undergång, sjungs av en av herrarna i bandet, Rikke skulle gissa på, men det kan vara helt fel (vilket det visade sig vara, se kommentaren nedan). Tempot i låtarna varierar lite lätt, men det blir aldrig skitsnabbt eller på tok för långsamt. Det är melodiöst för det mesta och det finns ett par starka refränger. Det är enkelt arrangemang hela skivan igenom och väldigt lite lead-gitarr eller andra spexigheter. Favoriterna blir Apan, Undergång, Jämna Plågor och lite hårdare Vill Dra. Kriget är slut är en tråkigare historia, om än med tänkvärd text.
Bra skiva och band som jag vill höra mer av och gärna se live någon gång snart.
Det här bandet har jag egentligen bara sett på internet och/eller på flyers här och var. Jag har hört deras bidrag på Turist i Tillvaron #4, men det stack antagligen inte ut så mycket för jag har inget minne av hur det lät. När jag spelade den här fyralåtars-epn så blev jag lite överraskad av soundet. Detta är närmare trallpunk än kängpunk. Mycket närmare, och låter lite som en fusion av Asta Kask och Strebers (och Dia Psalma). Något melankoliska körer drar åt det senare. Texterna behandlar politik ur ett arbetarklassperspektiv och livet i allmänhet, och vad man gör för att stå ut. Det är ganska skitigt och det är ganska bra. Bästa låtarna får bli inledande Arbetarklass och Kommer Aldrig.
Som bekant (för några i alla fall) så hade den nya Stockholmsklubben Klubb Antisocial premiärkväll i lördags. Det hela skedde på Skål! vid Hornstull och var riktigt bra. Det var en liten scen, och lokal, men det var fullt med folk som var där för att stödja scenen och se Agent Bulldogg spela. Bulldogg gjorde ett riktigt bra gig och arrangörerna blev nöjda. Nästa tillfälle det är Klubb Antisocial blir det två band, The Dräperz och Strindberg Som Tortyr. Mer information kommer om det.
The Bristles' Bigger Than Punk är en märkligt packeterad historia. Se på bilden, och bedöm själva. Det är ju dock bara framsidan. Inuti detta digipak har vi texterna ihopträngda på två sidor, och ett gäng blyertsskissar med både alldagliga och obscena motiv. Jag tycker inte att skivan ser så jävla lockande ut. När man kör igång den så börjar det hårt med Gulag som handlar om den förtryckta arbetarklassen och den rika eliten. Den visar snabbt vad man kan ha att vänta sig av skivan; det är gamla The Bristles i rötterna men mer välspelat och med mognare framtoning (inte så konstigt med tanke på tiden om gått), vilket innebär att det delvis låter lite NYHC. Annars kan jag säga att texterna behandlar viktiga ämnen som homofobi, jämlikhet, sexturism (i en låt där jag gissar att alla känner igen introt) osv. Bottenmärket på skivan är Spirit Way som är en långsam baktaktslåt, kanske är tråkigt av mig att stöta bort det som sticker ut mest, men jag missar helt poängen med den låten. Detta vägs upp med att ha ett par bra toppar, som Revolution of the Rich (där det mot slutet flörtas lite med Dead Kennedy's), In The Closet, Gulag och avslutande The End som är en härligt kaosig domedagsprofetia. Helt klart rekommenderad skiva till den som gillar ärlig i-ditt-ansikte-punk med sammhällsmedvetna texter.
Inom en ganska snar framtid kommer det här recenseras en cd-ep som Bombfors ligger bakom. I väntan på detta bjuder bandet på en video från deras senaste turné.
Den här recensionen är lite sen med tanke på när skivan kom ut, men dels fick jag den sent, och dels har jag varit jävligt slarvig och städat bort skivan från platsen med recensionsmaterial. Nog med ursäkter, så här tycker jag: till det yttre är det inte särskillt orginellt (inget fel med det), med bandmedlemmarna uppradade mot en vägg. Det visar en sättning av både skinnskallar och punkare. I övrigt förekommer det en del felstavningar, men det har redan påpekats här och var, och det är inget jag berörs av, så jag går inte in närmare på det. Musiken då? Titlarna visar att låtarna handlar om beprövade ämnen inom punken (kanske i synnerhet inom Oi!:en, ja, jag skrev Oi!:en); "On The Streets", "Stick Together" och "Never Surrender". Den fjärde låten är NPAS (Nordlands punks and skins). Inte heller musikaliskt handlar det om något orginellt, men jag tror inte det är vad bandet är ute efter. Det är ganska bröligt och tempot är hyfsat, men man kan ana en del detaljer någonstans mitt i allt det där, speciellt från basistens sida. I Stick Together finns potential till en riktigt bra refräng, om bara melodierna togs ut lite mer. NPAS är nog skivans hit, också med fokus på refrängen, och sjungs på svenska. För att summera är det här en skiva som inte sticker ut, men som defenitivt inte är dålig. Anhängare av den här typen av punk (brölig Oi! från sent 80-tal-sound) bör köpa sig ett ex om det inte redan är gjort (limiterat till 300 ex). Jag tror att det vid nästa eventuella släpp kommer ha blivit stabilare och ge en bättre helhetskänsla. Jag kommer garanterat hålla ögonen efter det.
17:e november drar den nya Stockholmsklubben Klubb Antisocial igång. Det blir inga mindre än Agent Bulldogg som inviger vad som förhoppningsvis blir en lysande karriär för damerna bakom klubben. Skivor spelas av Ge Oss Mera Sprit Dj-Crew. Länk till eventet här.
Pastoratet från Skövde/Tidaholm har släppt en digital EP vid namn Sexpack. Om cirka en månad dyker den upp även i fysisk form. Så länge kan ni lyssna på det här:
Den 2:a november 2012 släpper the Bristles en ny
fullängdare, Bigger than Punk. Titeln behandlar samma tema som Dead Prez,
varifrån bandet snott titeln, med utgångspunkt i punken; att musiken endast är
ett soundtrack till den revolutionära kampen.
Plattan innehåller 11 nya kängor som A Womans Work is
Never Done till mansgrisar, Holidays in Thailand till sex- och drogturister och
the American Dream, till förespråkarna för en av de största lögnerna i kapitalismen.
Mitt bland råpunklåtarna har bandet även spelat in en dub, Spirit Way, som
handlar om drogmissbruk. Ett missbruk som medlemmarna lämnat bakom sig.
Skivsläppet sker i samarbete mellan Switchlight
Records, Turist i Tillvaron, Noise of Sweden och Heptown Records och kommer att
finnas på CD och LP.
Skivan är producerad av Tommy Tift (Sista Sekunden
& Vånna Inget).
GIGS:
24 Nov 2012,Smash The Discos #2 @
Tangopalatset, Malmö- Projekt Ekan, The
Bristles & Vindicate This
1 Dec 2012, Punk till förmån för Stockholms hemlösa @ Fryshuset,
Stockholm,- Bitch Boys, Attentat, The
Bristles, Alonzo & Fas 3, Troublemakers
Projekt Ekan bjuder på lite bilder från sitt kommande album och meddelar också att de gör sin livedebut 24 november, på klubben Smash The Discos i Malmö!
Klubb Antisocial har sitt premiärdatum 17 november på Skål! vid Hornstull, Stockholm. Vad det kommer bjudas på är ännu inte sagt, förutom att det så klart kommer handla om punk av något slag.
Det är inte väldigt lång tid kvar till det eminenta evenemanget Gatans Musik! Vi snackar Attentat, Troublemakers, The Bristles, Bitch Boys och Alonzo & fas 3. Som om det inte vore nog så går alla pengar till Stockholms hemlösa. Det finns varken anledning eller ursäkt till att inte dyka upp på det här. Det är inte ens åldersgräns!
Dagen innan är det dessutom förfest på Kafé 44. Pengarna här går till Musketörerna. Då är det Psykbryt, Antipati och Agent Bulldogg som står för underhållningen.
För att köpa biljetter till Gatans Musik, klicka här.
För att kolla in eventen på facebook: Gatans Musik och giget på 44an.
Jag har alltså fått den här cd-epn att recensera. Här kommer man kunna köpa skivan, på releasfesten.
Medlemmarna i bandet härstammar från diverse olika grupper (t.ex. Kabinettet, Tredje Könet och Klägg). De har spelat ihop under drygt två år och har avverkat ett tiotals gig i Stockolmsområdet. De envisas också med att kalla musiken de spelar för snabbpopp (växelvis med punk, vilket ju är att föredra). Den här skivan ska ses som del ett av en serie (cd?)-ep's som ska släppas under relativt kort period.
Till skivan då: den är stiligt paketerad i rödsvart digipack och bjuder på fem låtar. En genomlyssning säger en hel del om skivan; det är melodiös och svängig, poppig PUNK med budskap i texterna. Det doftar Attentat och Troublemakers likväl som 90-tal. Någon gitarrslinga skulle kunna platsa i en Streberslåt. Jag tar det låt för låt.
Nått nytt handlar om att kunna utvecklas "utan att [...] behöva släppa idealen". Den är en av de svagare låtarna på skivan, men platsar defenitivt i ett live-set. Den känns lite slätstruken, men det beror nog mest på att det finns starkare spår. För sig själv skulle låten vara en grym poppunkdänga.
Den Moderna Tidens Pirater ger kan bitvis jämföras med Ebba Gröns sena grejer. Refrängen är byggd för allsång. En stark låt om att ungdomar nu för tiden borde resa sig från datorskärmen ibland.
Lönsam? är bäst på skivan. Den är riktigt grym. Verserna är otroligt medryckande och knäcker på det där ovanliga viset refrängen (som inte är dålig alls). Texten är nog också den bästa på skivan, eller åtminstonde den som berör mest personligen. Det handlar om arbetares situation, där arbetarna slits och slängs och cheferna cashar in.
Svart Guld och Diamanter är en Dead Kennedys-inspirerad låt och handlar om rika kräk (mina ord) som bygger sin förmögenhet på andras lidande. Det är en hårdare låt än de övriga (men långt från käng-hårt). Det känns som en bra brytning på skivan och är dessutom riktigt bra.
Resa med klass avslutar skivan och behandlar även den tunga ämnen. Den tar upp klasskillnaderna som vi lever med och uppmanar maktfaktorerna i landet att "dela om och dela rätt".
På det hela är det en riktigt bra skiva med tänkvärda texter och bra drag i musiken. Efter de här genomlyssningarna vill jag gärna gå och se bandet live igen, och sjunga med i låtarna.
Nu kan man köpa biljetter till Gatans Musik. Musiken är bra och ändamålet är gott. Det finns inget att diskutera. Köp biljetterna här.
"Punk till förmån för Stockholms hemlösa.
Situationen för Stockholms hemlösa ser mer desperat ut än tidigare år
och antalet uteliggare ökar.
Gatans Musik, med hjälp av ett gäng oldschool punkband och Fryshuset
anordnar en stödgala där allt eventuellt överskott oavkortat går till
Situation Stockholms verksamhet.
Kontakt Facebook: www.facebook.com/events/401368779928417
Kontakt e-mail: gatans.musik@gmail.com
Det blev en lång resa till Karlskrona för att gästa Two Days, Two Fingers som ersatte Oi! The Weekend. Det föll sig dock så att jag bara kunde närvara på lördagen, och missade därmet de två eminenta banden Oldfashioned Ideas och Vindicate This!. Istället bjöd dagen på Jenny Woo, On The Job och Projekt 9.
Jenny Woo klev upp på den lilla scenen, utrustad med sin halvakustiska gitarr, något senare än vad som hade annonserats. Hon körde sin grej på sitt vis. Oavsett vad man tycker om musiken så är hon faktiskt ganska häftig. Hon öser på och gör sitt bästa för att få med publiken, vilket delvis lyckades den här kvällen. Mest rabalder blev det när hon körde en cover på Cock Sparrer's We're comming back.
Jenny Woo
On The Job levererade sin Rock 'n' Oi! som de kallar det, på ett väntat vis: tight och stabilt. De nya och gamla låtarna blandades och de körde även Karlskrona Punx (från Sinners Since Birth-tiden) och "avslutade" med Perverts' Ronka. Sedan blev det extralåtar och då spelades bland annat låten Restless som är riktigt bra (hittar ingen bild från deras spelning nu). Projekt 9 avslutade kvällen i levande-musik-väg och önskades även de tillbaks på scenen (innan de lämnat den) och fick spela om den första låten då reportoaren hade tagit slut.
Projekt 9
Karlskrona var trevligt som alltid och jag hoppas verkligen att det blir något även nästa år. Enligt rykten lär det ha blivit i alla fall ett par hundralappar i överskott detta år!
Projekt Ekan bjuder på två digitala låtar. Den ena som någon slags singel, den andra som smakprov på deras debutalbum, som släpps av Switchlight Records den 24:e novemeber. Detta kommer även att firas med en releasefest: https://www.facebook.com/events/503304189699475/
Det sjunde bandet blir inga mindre än svenska Contemptuous som återförenas för en kväll. Det kommer även släppas en skiva med bandet i samma veva. Det är låtarna från fullängdaren "For The Lot Of You" + låtar från spliten med Royal Stakeout + osläppta demolåtar. Släppet blir både på vinyl och cd verkar det som.