Nu är det inte långt kvar till nästa stora punkevenemang i Stockholm. Det är sex stycken band till det mycket överkomliga priset 295:-.
På fredag kan man tjuvkika på Hooligan från Irland som spelar på en förfest på Skål!.
Samma dag är det dock Antipati's avskedsspelning med support från The Lowlifes (som enligt ryktet också säger farväl, vilket inte stämmer). Men på lördag finns det inga alternativ till Gutterfest för den som gillar punk och vill stödja en eventuellt återkommande festival. Där spelar Hooligan igen tillsammans med The Filaments, Epic Problem, Zero Zero, Smalltown och The Civillains.
"Godkväll! Antipati vill härmed
meddela att vi kommer ta en paus på obestämd tid. Detta betyder inga
livespelningar och inga nya inspelningar på ett tag framöver.
Vi
kommer att göra en sista inspelning av ett par spår innan sommaren är
här officiellt och göra en sista spelning, den 14 juni på Kafe 44. Med
oss på det giget är våra kära vänner The Lowlifes som vi spelat mycket
med under åren och som också på det här viset vinkar adjö.
Rebellion
Records kommer under året att släppa en CD i sin limited edition-serie
med av bandet urplockade russin betitlad 'Sex Svåra År'."
Det är jävligt synd på ett så bra band, men man får väl se vad som händer.
En fullspäckad och fenomenal helg vad det. Det var mycket som skulle hinnas med, men jag fokuserar på det punkrelaterade. På fredagen gjorde Agent Bulldogg, Antipati och Psykbryt en spelning tillsammans på Kafé 44. Det var en enormt lyckad tillsätllning tycker jag och förvånansvärt många punkare och skinnskallar, som inte har åldern inne för de flesta giggen i Stockholm, dök upp. Det var så klart riktigt kul att se, både banden och publiken. Agent Bulldogg spelade Den Jag Är och låten som går typ "Sån tur att du har alla svaren", två nya låtar som är riktigt jävla bra och jag är peppad på ett nytt släpp så jag blir tokig. Nästan. De levererade vad man ville ha, och Karl XII klämdes in som en extralåt på slutet. Psykbryt missade jag tyvärr, men får en till chans, även det på 44an, senare i månaden. Antipati gjorde också sin grej. Det blev lite fel i vissa texter, men det var bra låtval - vi fick bland annat höra Vintern, och publiken verkade nöjd. Det enda som saknades var en egen termos med glögg.
På lördagen var det som bekant Gatans Musik. The Bristles, Bitch Boys, Troublemakers, Attentat och Alonzo & Fas 3 spelade på Fryshuset vid Gullmarsplan. Det var ett grymt arrangemang där allt överskott gick till Situation Stockholm. Likt spelningen på 44an dagen innan så var det många yngre på plats, det var 13-årsgräns, och det var återigen kul att se. Dessutom kom det faktiskt bra med folk. Det blev inte slutsålt, men godkänt i alla fall. Ett tag såg det ju lite segt ut och folk väntade verkligen in i det sista med att köpa sina biljetter. Många blev köpta i dörren, vilket var bra då mer pengar gick till Situation Stockholm, men för arrangörernas trygghet tror jag det är uppskattat att köpa förköpsbiljetter. Ingenting att älta om nu. Det gick ju bra.
Första band att inta scenen var The Bristles. Ni kan se här vad jag tyckte om deras senaste skiva. Bland annat spelades Gulag, The American Dream och den så tråkiga Spirit Way från den skivan. Det var mycket nytt och lite gammalt i ett kort set på kanske 35 minuter. Men bra var det faktiskt. Det övertygade mer live än på skiva och det var så klart kul att höra Last Survivors och Boys Will Be Boys.
Bitch boys äntrade därefter scenen och Frobbe Froman var iklädd ett par rosa skinnbyxor som man kan känna igen från omslaget till Jag Trivs. Även dessa herrar bjöd på godkänd underhållning. Automobil, Lördagsrebell, Du Ska Dö och Jag Hatar Dig är ett urval av vad som spelades. Versionen av Ted Gärestads Jag Vill Ha En Egen Måne blev en av publikens höjdpunkter, att döma av skriken, men jag tycker den är ganska tråkig faktiskt. H-son Produktion var en annan publikfavorit. Och den är ju kul.
Troublemakers hade med sig en cd-singel (70 ex tror jag) som de sålde på plats. Alla pengar gick till samma ändamål som resten av galan. Från scen meddelades det att skivan hade sålt slut! Bra jobbat alla. Låten på singeln, Stockholm, framfördes också live och det var tyvärr ingen höjdare. Den var Troublemakers-dålig, vilket inte är en rent dålig låt, men som inte platsar i toppen av deras verk. Förutom singelspåret spelades också ett grymt set med bara bra låtar. Favoriter som Utan Hjärta Stannar Sverige, Mammas Flickor, Lilla Blå, När Månen Lyser Klar och Hjältarna Skålar I Blod framfördes, och jag hörde att det var gott. De är ju hårda, som har hållt på så länge och fortfarande levererar.
Efter detta hade vi det andra Götlaborgsbandet: Attentat. Det var en personlig höjdpunkt. bland annat för att det var första gången jag såg dem. Först slog det mig att Jönsson fortfarande har en skitbra röst. Det var värt lite mer än hälften av hela upplevelsen med bandet. Helt enormt. Vi fick höra Fy Fan Svenska Man som också finns som nysläppt singel, Tatuerade Tårar, Operahuset, Som En Fågel och till slut Ge Fan I Mig. Och det var mycket bra. Farbröderna var tighta och säkra.
Sista bandet för kvällen var Alonzo & Fas 3. Hypen kring bandet övergår mitt förstånd lite. De körde tre egna låtar, resten var KSMB och Stockholms Negrer och Alonzos röst fanns ju inte (i och för sig på grund av en spelning dagen innan). Självklart är det kul att höra alla KSMB's skitbra låtar framförda av en orginalmedlem, men poängen med bandet försvinner lite. Han är kompad av skitduktiga musiker från väl etablerade band och kör ändå i princip bara covers, för det är ju vad det är nu. Alltså, det är ju bra, delvis riktigt jävla bra, men jag går inte igång på det så mycket som jag skulle vilja. De nya låtarna var i alla fall helt ok men stod sig inte väl mot de gamla. Tidens Tempo, Atomreggae (där en kille från publiken fick gästsjunga), Knark e Gott, Klockan 8, Dörrterror och Sexnolltvå är några av de låtar som spelades.
Sedan var det slut på den kvällen. Jag hoppas på en årlig fest.Tack arrangörer, band och publik. Stort tack.
Det är inte väldigt lång tid kvar till det eminenta evenemanget Gatans Musik! Vi snackar Attentat, Troublemakers, The Bristles, Bitch Boys och Alonzo & fas 3. Som om det inte vore nog så går alla pengar till Stockholms hemlösa. Det finns varken anledning eller ursäkt till att inte dyka upp på det här. Det är inte ens åldersgräns!
Dagen innan är det dessutom förfest på Kafé 44. Pengarna här går till Musketörerna. Då är det Psykbryt, Antipati och Agent Bulldogg som står för underhållningen.
För att köpa biljetter till Gatans Musik, klicka här.
För att kolla in eventen på facebook: Gatans Musik och giget på 44an.
Jag upptäckte att jag knappt har några bilder från själva gigen. Dåligt. Flyern kommer upp snart, det är något fel just nu.
Det var dags att åka iväg igen, denna gång till Spanien och Barcelona. Målet var att se Antipati och Agent Bulldogg ännu en gång bortom Sveriges gränser och denna gång supportade av Spaniens egna Glory Boys. I ett ganska litet sällskap spenderade vi dagarna innan giget med att dö i solen och dricka rusdrycker. Det hela var mycket angenämt.
På Fredagskvällen var det förfest och i samma veva anlände även banden med de sista delarna av sitt entourage. Vi hängde på något märkligt hak i närheten av förfesten där en stackars kvinna kunde engelska och männen hon jobbade med mest igonrerade oss (även vid direkt tilltal). Det blev punk i högtalarna inne på förfesten, många klassiker från olika epoker och länder. Sedan blev det ska och jag blev full.
Lördagen, dagen för giget, visste ingen vart spelningen skulle ta plats. Detta hade hållits hemligt och arrangören hade berättade för mig att "this is a very private gig" och att bara "good people" skulle dyka upp. Planen var i alla fall att vi skulle mötas på en krog inne i Barcelona och sedan gemensamt ta oss ut till El Prat, byn där spelningen skulle vara. Eftersom att jag och fru Snigel redan bodde i El Prat så bestämde vi oss för att skita i planen. Istället drev vi omrking med vänner och drack öl. Mot kvällen lyckades en av oss få kontakt med någon från resten av svenskgruppen och vi fick så småningom reda på vart vi skulle.
Antipati soundcheckar
Öppningen och inledningsakten Antipati skjöts upp några gånger och istället satt folk (mestadels skinnskallar) utanför krogen och söp. När vi väl fick komma in så var man trevligt rund under fötterna och hittade fram till några skivbackar.
Snart började i alla fall Antipati, och det såg ut som om bandet börjar gilla att spela utomlands. Hitlåtarna regnade över oss i publiken, det var Antipati, Grabbarna, Punk På Berns, 800 Spänn, Slå Tillbaka och MTV Conspiracy (för att nämna några). Dessutom avslutade de med en cover på Blitz' Nation on Fire. Det var kul och bra. En kul parantes runt det här var att man hade hemlighållit för trummisen i bandet att Antipati överhuvudtaget skulle spela. Detta fick han reda på dagen innan när en annan svensk (som inte kände till lurendrejeriet) försade sig.
Efter Antipati spelade "en av arrangörernas plojband". Det lät ganska bra men jag lyssnade inte så mycket. Det var så trevligt att hänga utanför lokalen.
Agent Bulldogg med publik
Agent Bulldoggs tur och de förvånade genom att inleda med Staden Vaknar istället för Karl IIX. Mycket märkligt. De bjöd på, förutom Den Jag Är, på ytterligare en ny låt; Tack Vare Er, som var jävligt bra och i (numera) vanlig ordning blev det covers på Det Liv Jag Älskar och Watching The Rich Kids. Som extralåtar fick vi äntligen höra Karl IIX samt cover på 4-Skins Chaos.
Glory Boys var jag från börjar redan ointresserad av och när de spelade ändrades inte min uppfattning. Jag tycker de är ganska bra, den skivan som jag har hemma gillar jag. Men jag är för dåligt inlyssnad och jag tycker att det är lite för ointressant för att göra sig bra live. Speciellt efter att man har sett riktigt bra band precis innan.
Två skitbra helger i punkens tecken tog sin början sent på natten/tidigt på morgonen i den Stockholmsförort som är mitt hem. I sällskap med Fru Snigel och en enerverande hosta som flera gånger gett mig andnöd (och som fortfarande förföljer mig) tog jag mit till flyg och så småningom Paris. Tunga moln och ett dystert, men ändå trevligt, regn mötte oss. Det blev till att installera sig hos syster Snigel, bosatt i Paris som hon är, och sedan bege sig till de gator i staden där hon påstod att "folk som ni" skulle finnas. Visst fanns där en del alternativa människor, men framförallt fann vi strålande sol och en ypperligt trevlig Irländsk krog med uteservering. Dagen och kvällen blev dock inte särskillt sen för följande morgon skulle resan fortsätta till Bretagne och Rennes för det första av resans egentliga mål: Antipati, Agent Bulldogg och Bombardiers.
En tågresa, lika långvarig som gårdagens flygresa, förde oss till Rennes. En mer påläst och intresserad person skulle säkert kunna skriva några rader om staden och området. Vi tog oss mest till hotell och sedan första bästa skivbutik. Senare fick jag reda på att det fanns flera, bättre, skivbutiker än de två som vi besökte. I vilket fall som helst så blev det öl på det, lite rundvandring i staden och sedan mer öl i väntan på att fler svenskar (banden med entourage) skulle anlända. När detta väl skedde så möttes vi på en Irländsk krog där en mycket trevlig, lokal, bitter serverades. Vi minglade lite med lokala punkare, psychobillys och skinnskallar och gjorde senare sällskap med nya och gamla vänner till Mondo Bizaro för en förfest.
Mondo Bizarro - Scenen
Mondo Bizarro är alltså lokalen där spelningen skulle hållas. Det var ett jävligt coolt ställe som verkligen saknas i Stockholm. Det var lite som Grundbulten, fast renare och snyggare, och en del som Kafé 44 fast med bättre planlösning, rymligare och med finare uteplats, enligt mitt tycke. Dessutom fanns här en riktig bar, med ok priser vill jag minnas. Bakom baren stod Bruno från franska Trotskids.
På förfestens lyssnades det på punk av diverse olika slag och det inmundigaeds alkohol (av något färre varianter). För att vara lite förberedda inför morgondagen och resten av resan så avslutades kvällen vid två-tiden och hemväg blev rättväg.
Bangladesh Blowjobs
Dagen för spelningen skulle vi besöka våra nyfunna vänners rep på samma ställe. De hjälpte till med att släpa dit back-line och fick då repa där innan giget började. De berättade att de inte hade någon replokal utan brukade passa på där de kunde och hade hittills aldrig repat på samma ställe två gånger. Så i väntan på det vandrade vi runt i staden, drack fler öl och mötte tills lut upp bandet utanför Mondo Bizarro. Bandet bestod av en psychobillysnubbe (gitarr), hans bror punkaren med Harringtonjacka och keps (sång), en punkbrud á la '82 (gitarr), en typisk skinnskalle (trummor) och tidigare nämnda Bruno (bas). Projektnamnet på bandet var lysande Bangladesh Blowjobs och det lät bra. Sången var skrikig och desperat, gitarrerna ettriga och trummor och bas bar upp det hela stabilt. Musiken var klart inspirerad av Lower Class Brats likväl som engelska '82-scenen, melodiöst och ganska hårt.
När det var avslutat började resten av svenskarna trilla in och mental förberedelse inför kvällens kalas inleddes. Primator Crew stod för arrangemanget och de, liksom banden, var vänliga nog att låta oss vara kvar inne på stället innan det öppnade för utanför hade det börjat regna något rejält. Så vi tillbringade tid med att dricka öl och snacka skit, som man ju gärna gör, och vi fortsatte och fortsatte tills det kändes som om det borde börja snart. Men ingenting hände och snart fick vi höra att nedervåningen (vi befann oss tack och lov på övervåningen) var översvämmad. De var tvugna att stänga av all elektronisk utrustning och det började se mörkt ut. I korthet så var brandkåren tvugna att komma dit för att se till så att det inte innebar någon risk med att ha spelningen, men de var upptagna på andra håll i staden där liknande saker hände. Det tvivlades på om giget överhuvudtaget kunde hållas. Efter ett tag fick vi höra att om brandkåren inte var på plats inom en halvtimme så skulle allt flyttas till någon annanstans. I slutändan gick dock allt bra och vi kunde till slut bara röra oss ner en trappa för att se banden, istället för att åka iväg.
Antipati
Antipati var först på tur och bra som vanligt. För mig räcker det egentligen att låtarna spelas så är det bra, så länge det inte är fullkomligt otajt eller flera låtar samtidigt. Och den hyfsat nya låten Antipati är riktigt jävla bra. Publiken verkade tycka om det också, även fast där mest var fransmän. Det var hit efter hit, och jag blev kort sagt nöjd.
Agent Bulldogg
Därefter hade vi Agent Bulldogg som man vid det här laget faktiskt har sett flera gånger (det trodde jag aldrig när jag hörde deras musik första gången, att man skulle få se det live). Som alltid inleddes det med Karl XII och fortsatte med ett set innehållandes så mycket som fem engelska låtar blandat med gamla och nya på svenska. Den jag är är helt fenomenal och håller verkligen Agent Bulldogg-måttet. En cover på Arthur Kay and the Originals' Watching the Rich kids avverkades och giget avslutades med storfavoriten (även i Rennes) Stockholm Skins. Jävligt bra var det och det var jag inte ensam om att tycka. Det förekom en hel del crowd surfing och det var inte helt osannolikt att få en känga i skallen om man inte såg upp. Precis som det ska vara.
Bombardiers (Inte helt lätt att få bild på)
Sista bandet i Rennes och på Mondo Bizarro var Bombardiers. Jag tänker inte försöka ge mig på att skriva exakt vilka låtar de spelade, det funkar inte riktigt, av flera anledningar. Dels är de flesta på franska (ett språk jag inte behärskar) och det gör att jag har svårt att veta vilken musik som går ihop med vilken titel, dels började jag fyllna till och framförallt var jag både sjukt trött och svårt ansatt av min hosta. Efter kanske fyra låtar drog jag mig således upp för trapporna och höll mig där uppe nästan hela giget. Det var synd för det jag hade sett var skitbra och det jag hörde däruppifrån likaså. Jag gjorde ett par försök att gå ner och röja lite när jag hörde någon favoritlåt men tvingades snart upp igen av min egen ohälsa. Som sagt hördes det ganska väl där uppe och det är jag glad för, för Bombardiers är riktigt bra och gjorde ett grymt framträdande. Här var publiken i sitt esse (eller essé för att få till det, när man ändå vistades i Bretagne).
Det här blev ju jävla långt det, men så får det vara. Del 2, om London och spelningen där, kommer förhoppningsvis imorgon.
Helgen var lång och bjöd på en hel jävla massa punk och öl. Den började redan i Torsdags på Snövit, och det var Gatans Lag och Antipati som stod för den levande musiken. Det var lång kö och knökfullt nere i källaren när man väl kom in.
Gatans Lag
Antipati
Båda banden bjöd på varsin trevlig, och hit-tät låtlista som innehöll låtar från sina båda album och övriga släpp. Skalla, Sparka, Sluta aldrig slå var roligast att höra från Gatans Lag och från Antipati var det två nyare låtar; Avelstjur (från split-10"an med Last Rough Cause) och den självbetitlade Antipati (från Turist i Tillvaron #3).
Det finns nog bara ett alternativ för påskfirandet i år, liksom de två senaste åren. Pretty Shitty Kjell bjuder, om det undgått någon, på en riktigt fet fest. Här är tiderna:
Torsdag 5 April 20:00 Insläpp Gatans Lag Antipati 01:00 Slut
Fredag 6 April 17:00 Insläpp 19:00-19:45 Agent Bulldogg 20:00-21:00 Superyob 21:15-22:15 Anti-Nowhere League 22:30-00:00 Cockney Rejects 00:30 Baren stänger 01:00 SLUT Lördag 7 April 17:00 Insläpp 18:15-18:55 Guttersnipe 19:10-20:10 Section 5 20:25-21:00 Frankie Flame 21:15-22:15 Last Resort 22:30-00:00 4 Skins 00:30 Baren stänger 01:00 SLUT
Nu är det inte långt kvar till nästa stora punkevenemang i Stockholm. Det är sex stycken band till det mycket överkomliga priset 295:-. 
