Djävulen Möblerar Om - Black Bläcka Blues (Ep - Jerry Kobra Records)

Den här skivan var en av tre som det var releasefest på i december (på Snövit i Stockholm) men enligt pressrelease så släpptes skivan nu i januari. Bandet kallar sig för ett rockband - ett oerhört tråkigt och osexigt beslut i min enkla mening - och låter stundvis ganska bra. De klämmer in hela fem låtar på denna EP, utan att det går ruskigt fort någon gång och av de båda sidorna är det b-sidan som är bäst. A-sidan är lite trögare och mer mollig. Fickan Full Av Håll är den låten på skivan som fångar intresset mest och har ett ganska trevligt driv. När jag har lyssnat igenom skivan några gånger så tänker jag lite på The Flints, Hyrda Knektar (något stycke bara), de tre första Definitivt 50 Spänn-skivorna och någon slags jämmer-och-elände-poppunk. Det är bra ljud och skickligt spelat, en del trevligt - men ganska anonymt - gitarrpill ovanför bra trumkomp och passande basgångar. Detta till trotts så är det svårt att hålla intresset vid liv eller ens minnas låtarna (även efter ett gäng lyssningar), förutom några bitar ur låtarnas refränger som till slut blandas ut i ett monotont eftersurr i skallen. Tyvärr ingen skiva för mig, men enligt uppgift svänger det bra live.  

Djävulen Möblerar Om - Universum i en Kub (7" - Jerry Kobra Records)

Bandets debutsingel har vi alltså att göra med. Den är två spår kort, vilket är lite synd. Jag har gärna haft fyra låtar, för att få höra lite mer.

På A-sidan har vi Universum i en kub. Det är ganska tung och långsam musik som får mig att tänka på en del UK Subs låtar och sena Abrasive Wheels (Skum-skivan), men sången är mesigare än musiken (inget dåligt i det här fallet). Universum i en kub - låten - har en flytande text som passar bra till musiken i verserna och det börjar verkligen likna någonting när det börjar närma sig refrängen. Tyvärr når låten aldrig det klimax som den förtjänar. Verserna är fortfarande bra.

Under B-sidans låt, Årtusendets Skämt, tar bandet igen lite tappad mark. Det är en diss till religion, vilket alltid är kul och bra och musiken behöver bandet verkligen inte skämmas för. Det går i samma stuk som första låten, men något snabbare. 

Bandet spelar melodiös, rockig och riffig punk, i samma stil som flera andra band i Sverige idag. Det här är bra, vilket långt ifrån alla andra är, men ändock inte lika bra som det kunde ha varit. Det är det sällan. En annan grej jag gillar med Djävulen Möblerar Om, efter att ha hört två låtar med dem, är att sångaren inte låter lika pretentiös och jävlig som många andra sångare gör. Kolla in dem på facebook kanske.