Popterror & Sista Brytet - Politiken (Luftslott Records - Split-Ep)

Den här hiskeligt fula skivan trillade ner i brevlådan och det tog emot att lägga på nålen. Jag har inte hört något av banden tidigare vad jag vet och hade låga förväntningar. Jag spela sidan med Sista Brytet först och blev lite förvånad av Skrewdriver-gitarren jag hörde på låten Huvudvärk. När sången kommer igång ändras soundet dock och jag skulle säga att det låter som ganska rak och melodiös svensk punk med spår av både Charta 77 och Ebba Grön och är rätt bra. Bra ljud och svängig musik. Andra sidan är alltså Popterrors och de har med låten Dyrt Att Vara Fattig. Det låter som Håkan Hellström. Menlöst. En ok ep för den som gillar ganska snäll, melodiös, punk i mid-tempo eller gnälliga personer som kanske har hatt.

Vånna Inget - Ingen Botten (Cd - Heptown Records)

Den här skivan släpptes redan i oktober 2013, så den här recensionen är lite försenad. Jag har hört Vånna Inget på Turist i Tillvaron tidigare, och någon enstaka låt från deras debutalbum Allvar, men jag läser i pressreleasen att den här skivan inte riktigt låter som det tidigare materialet. Skillnaderna jag känner av, om jag minns rätt, är att det här är ännu tråkigare med långsammare tempo och ofta helt intetsägande slingor på gitarr och synth. Nog för Niklas låter basen gå varm och driver vissa låtar, att Karolina sjunger mycket bra, och att glimtar av trevliga melodier och arrangemang dyker upp, men låtarna innehåller en sån fruktansvärd avsaknad av attityd att jag undrar varför skivbolag som släpper punk släpper det här. 

Postpunkig Fucking Åmål-pop med New Wave-tendenser. Det är vad det här är. Sprängfyllt med texter som känns som om de bara kan tilltala de här unga killarna och tjejerna som också "har gått vilse", och "blabla om Gud och Satan" och har frågor som inte blir besvarade. Undantag här kan väl göras med en låt mot slutet - Gamla - som har en sjukt deprimerande text men som ändå känns relevant för de flesta. Även Kungar har en text (nostalgisk - gissa vad den handlar om) som kan tilltala men som är paketerad med musikalisk smörja. 

Det kan bero på att resten av skivan har retat upp mig, men sista låten är så svårt pretto att jag får en hjärtattack. Den här skivan är riktigt dålig.

Tysta Mari - Musiken (11743 Records - Cd-Digipak)

Min relation till Tysta Mari är inte uppdaterad. För ett gäng år sen lyssnade jag en del på två låtar, Europaväg 14 och Inte i Väst, som finns med på en promoskiva från den gamla punk/skinnskalleklubben Diggers Club. De låtarna gillade jag skarpt på den tiden och skulle antagligen göra det nu också om jag drog på skivan. Vad de har gjort i musikväg sedan dess har jag inte engagerat mig i, men jag har hört några låtar här och där men aldrig blivit imponerad.

Den här plattan då? Till att börja med ogillar jag både titeln och omslaget. Det är inte min grej, det här lite halvsvåra och svartvita. Det är mer en känsla jag får när jag ser det som inte tilltalar mig, snarare än att jag har en massa tankar om det.

Första låten, titelspåret, låter som Ebba Grön (vilket är bra och en genomgående jämförelse) runt Die Mauer (vilket är lite sämre). Thåströmskomplexet verkar hålla i sig, även om vissa bitar (typ i låten Det Var Vackert) får mig att tänka på Håkan Hellström och hela den grejen. Andra låten, Aldrig Falla Igen, är riktigt poppig och inleds med något som Dim's Rebellion skulle kunna vara stolta över, orgelmässigt. Det är bitvis riktigt bra melodier och en del låtar sticker ut: nämnda Musiken, Fabriksland och Du Vet Inte Hur Det Känns. Men det är ibland också en menlös kompott av gitarriff man inte minns och något pretentiösa texter. Men alltså orgeln är jävligt skön men hade gjort sig bättre mot hårade musik.

Jag antar att både bandet och alla som någonsin har läst om den är trötta som fan på Ebba Grön-referenserna, men vad fan ska man säga? Ebba Grön goes 2000. Svårare än så är det inte.

Tysta Mari är ett till exempel på duktiga musiker som verkligen behärskar det de gör och sångaren (Adam?) har en bra röst (så klart) och bra sångteknik. Gillar man deras tidigare grejer så gillar man säkert det här albumet och gillar man poppig, skickligt spelad, punk helt utan attityd eller ilska så är det här antagligen riktigt bra.

Duncan Reid - "Little Big Head" finns på Sound Pollution

Så gå in här och köp den.

DERBY STHLM - Den morderna Tidens Pirater (Cd-Ep - Slumrock Records)

Jag har alltså fått den här cd-epn att recensera. Här kommer man kunna köpa skivan, på releasfesten. 

Medlemmarna i bandet härstammar från diverse olika grupper (t.ex. Kabinettet, Tredje Könet och Klägg). De har spelat ihop under drygt två år och har avverkat ett tiotals gig i Stockolmsområdet. De envisas också med att kalla musiken de spelar för snabbpopp (växelvis med punk, vilket ju är att föredra). Den här skivan ska ses som del ett av en serie (cd?)-ep's som ska släppas under relativt kort period.

Till skivan då: den är stiligt paketerad i rödsvart digipack och bjuder på fem låtar. En genomlyssning säger en hel del om skivan; det är melodiös och svängig, poppig PUNK med budskap i texterna. Det doftar Attentat och Troublemakers likväl som 90-tal. Någon gitarrslinga skulle kunna platsa i en Streberslåt. Jag tar det låt för låt.

Nått nytt handlar om att kunna utvecklas "utan att [...] behöva släppa idealen". Den är en av de svagare låtarna på skivan, men platsar defenitivt i ett live-set. Den känns lite slätstruken, men det beror nog mest på att det finns starkare spår. För sig själv skulle låten vara en grym poppunkdänga.

Den Moderna Tidens Pirater ger kan bitvis jämföras med Ebba Gröns sena grejer. Refrängen är byggd för allsång. En stark låt om att ungdomar nu för tiden borde resa sig från datorskärmen ibland.

Lönsam? är bäst på skivan. Den är riktigt grym. Verserna är otroligt medryckande och knäcker på det där ovanliga viset refrängen (som inte är dålig alls). Texten är nog också den bästa på skivan, eller åtminstonde den som berör mest personligen. Det handlar om arbetares situation, där arbetarna slits och slängs och cheferna cashar in.

Svart Guld och Diamanter är en Dead Kennedys-inspirerad låt och handlar om rika kräk (mina ord) som bygger sin förmögenhet på andras lidande. Det är en hårdare låt än de övriga (men långt från käng-hårt). Det känns som en bra brytning på skivan och är dessutom riktigt bra.

Resa med klass avslutar skivan och behandlar även den tunga ämnen. Den tar upp klasskillnaderna som vi lever med och uppmanar maktfaktorerna i landet att "dela om och dela rätt". 

På det hela är det en riktigt bra skiva med tänkvärda texter och bra drag i musiken. Efter de här genomlyssningarna vill jag gärna gå och se bandet live igen, och sjunga med i låtarna.

Spotlicks

1. Presentera gärna medlemmarna i bandet (vem spelar vad, vilka andra band har de spelat i osv), på vilket vis, och hur utlämnande, ni vill.

Spotlicks består av:

Staffan på trummor och sång/stödsång. Han har bland annat spelat i Kurt i Kuvös, Hux Flux, Browneye, The Crooks och Stajnas Lobos. Staffan är från Skänninge och jobbar med utbildning och ägnar all annan tid åt att gå på konserter, hålla på med foto, gå på bio, gå på loppis och försöka komma ifatt med alla skivor, böcker, fanzines, brev och mail som inte hunnits med ännu.  

Rikke spelar bas och körar, och han har bland annat spelat i Sighstens grannar, Bong Hit, HCHC, och spelar numera bas i Makabert fynd. Rikke jobbar i IT-branschen och vantrivs med det. Annars spelar han gitarr och bas. Till det blir det oftast folköl. Andra intressen är att gå på konserter och lyssna på skivor. Han tycker om att vara lite lagom onykter. Ibland läser han en bok om exempelvis klimatförändringar, punkrock eller gamla mosslik. 

Elin spelar gitarr och sjunger/körar och har hittills gjort de flesta av låtarna i bandet, men Staffan och Rikke börjar komma ikapp henne på det planet.  Hon har mest repat på kul innan Spotlicks. Elin är lärare och kommer från Luleå, men har bott i Stockholm ett tag nu. På fritiden umgås hon med sina två söner som hon har hand om varannan vecka. Hon gillar även att simma. 

2. Var finns bandet beläget geografiskt?

Vi finns i Stockholm.  

3. Hur länge har bandet funnits, har ni släppt något (och i så fall vad) och är ni aktuella med något nytt? Skriv några rader om bandets övriga historia. Anekdoter och kuriosa är kul.

Vi började spela tillsammans vintern 2010. Vi har själva släppt en EP med fyra låtar våren 2011 på mög records/really fast records. Sen är vi med på tre olika samlingar: Turist i tillvaron vol1 med låten ”Du feta barn”,  The collective underground vol 2 med låten ”Tunneln” och på Ghettoblaster from hell vol1 med låtarna ”Fatta att du duger” och ”Felsök”. Vi är aktuella med albumsläpp nu under året, vi har bara lite pålägg och mixning kvar, sen skickas det in på pressning, det lutar åt att två vänner kommer att finansiera skivan. 2011 hade vi en liten Europaturné, då vi spelade i Holland, Frankrike och Belgien. 

4. Är det något speciellt som driver er som band, förutom just musiken? Hat eller kärlek mot/till något/någon eller så?

Många av låtarna handlar om att känna utanförskap, mobbning och förtryck, vi har ett budskap att alla är lika mycket värda. Sen har vi låtar som inte handlar om någonting egentligen, och ganska många låtar som handlar om uppbrott, separationer och livskriser.  

5. Beksriv hur ni låter. Jag vet att många drar sig för att använda sub-genres, men för att beskriva soundet så använd gärna någon etablerad sådan, eller hitta för all del på en egen. Jämförelser med andra band, nutida eller sedan länge döda och begravda spelar ingen roll, uppskattas.

Vi spelar grundskolepop/punk med skrammelbild.  Vi brukar få höra att vi låter som gammal punk, band från 77-82, killed by death. Däremot brukar folk tycka att det är svårt att säga att vi låter som något annat band, en del refererar till Vånna inget, Knugen faller och Masshysteri. 

6. Var kan man köpa eventuella skivor eller, på nätet, få sig ett smakprov? 

Man kan köpa skivor via vår e-mailadress, som är spotlicks@gmail.com  .Sedan går det att lyssna via spotify, vi ska försöka få ut vår EP där också. Man kan också lyssna på www.myspace.com/spotlicks  

7. Har ni spelat mycket runt omkring i landet? Finns det någon stad i Sverige som ni skulle vilja besöka med bandet? 

Vi har bara spelat i Stockholm. Vi spelar gärna i andra städer, vi har mejlat runt men verkar vara svårt att få spelningar. Nu i maj ska vi spela på L’orient i Linköping, något vi ser framemot. 

Om man vill boka oss så är det bara att mejla oss på vår gmail.  

8. Vad finns det för bra punkband i Sverige idag?

Oj, det finns en hel massa bra punk, man kan ju lyssna på Turist i tillvaron-samlingarna som släpps, de täcker ju upp hela landet, med en massa olika genres inom punken. Kul också att det finns band som hållit på länge som ännu levererar.  

9. Vad anser ni om Sveriges punkscen i övrigt?

Vi tycker att den är bättre än någonsin, finns en massa bra band. Skulle vara kul om det ordnades fler spelningar/festivaler inom genren.  

10. Vad finns det för bra, aktiva, punkband i övriga världen?

Ett band som vi alla i bandet gillar är M.O.T.O, men det finns ju en hel massa bra band, vi kanske inte har jättekoll om de ännu håller på eller har lagt ner. Rikke gillar japanska band såsom Crude, Razors Edge men även Ketchup Mania fast det är sönderproducerat dravel. Rikke vill också tillägga att Crustscenen världen över är lite inmålad i ett hörn. Men han följer den ändå. Mangel är bra. 

11. Hur ska arrangörer göra för att boka er? Passa på att göra reklam.

Det är bara att mejla oss på spotlicks@gmail.com, vi kollar mejlen i stort sett varje dag. Det går också bra att komma fram och prata med oss på spelningar etc.  

12. Något som ni i övrigt vill tillägga?

Tack så mycket för visat intresse. Ska bli kul att läsa övriga bands intervjuer i bloggen.