Som rubriken säger så har Pretty Shitty Kjell alltså börjat gå ut med band och dessutom sälja biljetter till årets påskevenemang.
Det här året har det varit svårast hittills att gissa sig till band och jag hade nog inte satt ett enda ett av de här banden.
Det är kul att det lyfts fram något "nytt" svenskt band som får spela på en sådan här stor sak och även att man tar hit Lion's Law och Gimp Fist som ju verkligen börjar göra namn för sig internationellt men som åtminstone jag har uppfattat som ganska okända (eller ointressanta) bland vänner i Sverige.
Det ska bli spännande att se vilka huvudakter det blir.
Andra dagen alltså. Det är något fascierande med festivaler och andra kalas som pågår i flera dagar. Man blir helt enkelt inte bakfull efter en dags supande som man ju blir en vanlig jävla helg. Nej, man kastar sig ur sängen och fortsätter kröka som om ingenting hänt. Där fick jag med två referenser till olika låtar om just alkohol. Någon som kan gissa vilka?
I vilket fall som helst så blev det förfest i goda vänners, och till viss del trevliga främlingars, lag. Det resulterade i att det var en ganska förfriskad skock som anlände till Fryshuset någon gång vid halv sex. Insläppet gick snabbt och smidigt och vakterna var i vanlig ordning väldigt inkonsekventa med regler om jackor och garderob.
Klockan 19:00 skulle det vara dags för Agent Bulldogg och jag har för mig att den tiden hölls. Nu har man ju sett dem några gånger sedan de gjorde come-back och jag tycker det är riktigt bra. Den här gången bjöds vi också på nya låtar(!) som var riktigt bra. Jag är inte säker på om de låtarna hamnar på den kommande spliten med The Templars eller på ett efterlängtat tredje album. Det återstår att se.
Delar av Bulldogg
Därefter var det dags för Superyob. Frankie Flame (sångaren) är jävligt rock 'n' roll. Det är häftigt att se honom ha en sådan jävla energi i den, under omständigheterna och i jämförelse med de flesta andra i scenen, åldern. Det var tight och bra och jag ska väl köpa fler skivor med dem och bli bättre inlyssnad.
Frankie Flame
Anti Nowhere-League var nästa band och dom är ta mig fan alltid bra. Det var en hit-tät salva som avfyrades och den låten som jag saknade mest var Mission To Mars, men ärligt talat tror jag inte att de riktigt kan göra en besviken med sina låtlistor. En riktig fullpoängare (förutom alla klassiker så klart) var My God's Bigger Than Your God.
Animal
Sista band för denna fantastiska fredagskväll var Cockney Rejects. Enda gången jag har sett dem tidigare var på Augustibuller. Då var jag full och exalterad och var mest glad att se dem, så jag var en av väldigt få som påstod att de gjorde ett bra gig. Nu har jag fått höra i flera år att de var riktigt dåliga på Augustibuller, så mina förväntningar var inte höga när det var deras tur. Men bra var det. Han ser ju rolig ut, "Stinky Turner", när han hoppar runt i någon form av hiphop-outfit och slåss mot ingen alls på scenen, men jag måste säga att jag är glad över hur hans röst låter. Visst, den är lite äldre nu, men det är samma desperata ton som jag älskar från deras första plattor. De varierade låtlistan med låtar från flera olika släpp och det var mindre populärt bland en del punkpoliser (som för övrigt kan dra åt helvete).
Cockney Rejects
När sista bandet var färdigt så var jag det med. Hemväg blev rätt väg. Riktigt bra dag.
Helgen var lång och bjöd på en hel jävla massa punk och öl. Den började redan i Torsdags på Snövit, och det var Gatans Lag och Antipati som stod för den levande musiken. Det var lång kö och knökfullt nere i källaren när man väl kom in.
Gatans Lag
Antipati
Båda banden bjöd på varsin trevlig, och hit-tät låtlista som innehöll låtar från sina båda album och övriga släpp. Skalla, Sparka, Sluta aldrig slå var roligast att höra från Gatans Lag och från Antipati var det två nyare låtar; Avelstjur (från split-10"an med Last Rough Cause) och den självbetitlade Antipati (från Turist i Tillvaron #3).
