Last Under The Sun - Hooligan Jihad (MCD - Iron Man Records)

Skiva två från Iron Man Records. Last Under The Sun spelar en slags punkmetal/hardcore-fusion. Tempot varierar mellan ganska segt och hyfsat snabbt under låtarna. En del riff låter bra och punkigt i stil English Dogs och The Restarts men det är inga referenser som passar på bandets hela sound;det blir helt enkelt på tok för mycket metal. Den låten som sticker ut mest på ett positivt sätt är inledande More Helicopters som har en ganska bra refräng. Näst sista låten, Beautane är istället usel. Långsamt och släpigt varvat med tungt malande och rena oljud. Smärtsamt lång är den också. Titelspåret, som avslutar den fem spår korta skivan, är bitvis medryckande i bra hc-gung. Hade fokusen lagts mer på punk än på metal så hade jag tyckt bättre om skivan än vad jag gör. Nu glimtar den till ibland, men inte så mycket mer.

KKPA - ...Och Ut Kröp Svinen (MCD - Stryprunk Records)

KKPA (Kasta Kånkelbär På Astrid) antyder, med layouten till sin (relativt) nya MCD, det som titlarna på skivan baksida bekräftar: skivans tema är det samtida politiska klimatet och dess aktörer med fokus på Sverigedemokraterna. Texthäfte saknas dock. Det handlar om punk som lätt skulle kunna avfärdas som, eller tillskrivas prefixet, "trall" med ett lite dystert sound - ofta i ett ganska försiktigt tempo - kryddad med dubbelkagge här och där. Låtarna flyter ihop lite, speciellt de tidigare låtarna. En del refränger skulle kunna vara bättre än vad de är, men istället för att ösa på så skalas musiken av och det känns tunt. Det är välspelat, bra producerat, trevligt ljud överhuvudtaget, men jag saknar någonting som verkligen sätter sig. En gitarrslinga låter som en julsång. Så det har de. Låten Solidaritet är nog den bästa på skivan.