Förfest till PSK 30/4

Klubb Antisocial tar förfesten även i år. På scen står Reconquesta från Katalonien och lokala Projekt 9. Biljetter ska börja säljas i veckan. Håll koll på fb!

City Saints - Kicking Ass For The Working Class (Cd - Spirit Of The Streets Records)

Jag vet inte vilket album i ordningen det här är, men enligt mail skulle det vara det senaste, om det inte då syftades på Go And Die som återfanns i samma paket (och som recenseras härnäst), men som jag skulle hävda inte är ett album, utan en samling på deras tidigare EP-släpp och några andra låtar (från samlingar kanske?). Hur som helst så tycker jag såhär:

Tidigare har jag endast hört ett par låtar på typ Youtube med City Saints, som hyllas av en del och fördöms av andra. Det här produktiva bandet (tre album och tre ep's sedan 2012, enligt bandet) fick garanterat en rivstart tack vare att en av medlemmarna även spelar med Perkele men efter att ha hört dem lite mer så kan jag dra slutsatsen (som många före mig) att de kan stå på helt egna ben. Musiken är en - växelvis mid-tempo till mid-tempo+ - melodiös  Rock'n'Roll-Oi! med bland andra Cock Sparrer som tydlig inspirationskälla (extra tydligt i "Argy Bargy"-ripp-off:en Slippery Joe), men även dämpad, tuggande gitarr till lätt ansträngd sång, på ett amerikanskt vis, a la Rancid. Detta är ett recept som borde få igång mig mycket mer än vad det gör; för även om jag tycker att skivan är ganska bra så saknar den självklara hits som den här typen av punk lite lever på. Skivan håller ganska hög nivå, men bland alla band som vill låta som Sparrer är detta bara ett i mängden, med ibland så klyschiga och enkelspåriga (kanske på grund av att det sjungs på engelska - med hyfsat bra uttal - och inte modersmålet) texter att Prins Carl skulle skämmas. I inledande Gonna Ball och Booze & Glory-doftande Our Town närmar man sig allsångslåtarna man vill ha och Slippery Joe kvalar in på toppspårslistan tack vare ovan nämnda egenskaper. Låtarna Dick och Public Animal känns lite malplacerade och är ganska dåliga. Sick Society, skivans sista(?) spår skulle kunna vara en helt ok punkballad om sången hade varit ren. Värd att kolla in om man gillar streetpunk och Oi!.

Nya Given - S/T (EP - DIY)

Nya Given från Norrköping har släppt sin självbetitlade debut-ep, med fyra spår. Det är punk (typ Oi!) i mid-tempo, med lite grottigt ljud och förbannad sång; Det är avskalat och enkelt - väldigt lite leadgitarr t.ex. - utan att det blir tråkigt. Gitarren är köttig, refrängerna sätter sig snabbt och riffen är bra om än inte nyskapande. Man sjunger om polisen, Facebook, rika människor och dumskallar/know-it-all's. Jag får känslan av att låtarna på b-sidan (Du har Fel & Ansiktsvåldtäkt) är lite mer bearbetade än de på a-sidan (I Kårens Trygga Famn & Bonus) och dessa två får också bli favoritspåren, även fast alla låtar är bra. Det som sticker ut mest på skivan är Pontus röst (mycket bra) och kazoon(!) som används lagom mycket och så klart ger bandet något relativt unikt. Tryckt i tvåhundra exemplar - något att införskaffa snart alltså.

Punk IS Alive - Skärgårdsfestival

Biljetter är släppta till PSK 2015!

Stockholm Oi!-Fest

Stockholm Oi!-Fest gick av stapeln i oktober. Det var dålig uppslutning och försök till att få den inställd tyvärr, men det levererades livemusik i dagarna två av både svenska och utländska band och generellt mycket trevligt.

Streetpunk Drunks

Bakers Dozen gjorde bra ifrån sig och stod ut från dem andra som det bästa bandet. Skinfull var ju kul att se, men jag har aldrig varit speciellt intresserad av dem av någon anledning - men de gjorde också en bra spelning. Streetpunk Drunks var kul att se live och gjorde bra ifrån sig. Arga och glada samtidigt, och fulla. Citizen Keyne hade jag gärna varit mer inlyssnad på, då hade jag säkert tyckt mycket om deras spelning, då jag i efterhand har fattat tycke för dem. Hooligan UK var även de en trevlig ny bekantskap.

Vallgatan

Av de svenska banden var Pitbullfarm säkrast men imponerar inte direkt. Man vet vad man får, och det glädjer nog andra mer än mig. Army Of Assholes är ju dock en riktigt bra låt. Bad Shermans gjorde ett bättre intryck än senast på Gula Villan och lät bättre öht. Kombatants var ointressanta om än kompetenta, Projekt Oi! gjorde sina hits bra och Vallgatan var ok. Battle Scarred var kanske roligast att se - dem har jag inte sett tidigare - och var helt ok.

Bad Shermans

Generellt sett så var det helt ok musik, men en del av banden är jag bara helt ointresserad av. Bra gjort av Club Disorder i varje fall.

Vi börjar med lite tips

Sedan ska jag gå på att ta itu med lite gigrapporter som ligger på kö. Dessa kommer bli extremt avskalade. Jag pallar inte.

Tipset för idag är förfesten till PSK 2014:

Helt orelaterat kan det även tilläggas att Punk i Sverige finns på instagram: punkisverige. 

Intervju - Klubb Adolescent

En till intervju, men den här gången är det inte med någon bandmedlem. Det är istället Johan som startar den nya klubben "Klubb Adolescent" i Stockholm som får lite utrymme på bloggen. Så här säger han om följande saker:

1. Presentera dig och din klubb:

Klubb Adolescent heter klubben och drivs i huvudsak av mig, Johan. Vi har premiär den 17e Juli i källaren på The Liffey i Gamla Stan och tanken är till att börja med att köra månadsklubb med band varje fredag efter löning - inga ursäkter alltså. Priset på spelningarna kommer variera men alltid vara drägligt. Åldersgränsen är 21 (18 med medlemskort som kan köpas i dörren). 

2. Vilken/vilka typ/er av punk kommer du att fokuseras på?

Grundidén är en klubb där alla ska känna sig välkomna oavsett vilken gren av punkscenen man tillhör. Vi kommer regelbundet ta in gäst-DJs och inte exkludera något helt, men stommen består i gammal hardcore, punk och punk-rock. 

3. När och varför bestämde du dig för att starta en klubb?

Tanken har nog funnits där sen jag själv började hänga i scenen i tonåren. På den tiden kändes det som att man lättare kunde umgås oavsett om man lyssnade på punk, oi eller hardcore. Många klubbar blandade upp soundet och det var inte alls ovanligt att man såg någon lokal hc-akt  öppna upp för någon avstickare inom en helt annan gren av scenen. Idag ser jag en mer tydligt uppdelad scen vilket känns lite trist. Förhoppningsvis kan vi ändra på detta genom bokningar som tilltalar många. Vi strävar efter att hålla en hög kvalitet på bokningarna och förhoppningsvis kommer du gilla vad du ser oavsett om det är ett för dig välkänt band eller något helt nytt. 

4. Tror du din klubb kommer att konkurrera mot andra klubbar i Stockholm eller bara bidra till mångfalden?

Eftersom jag själv tycker att det funnits en brist på en sån här typ av klubb så hoppas jag verkligen inte att den kommer konkurrera om utrymmet utan snarare bidra till en större och mer levande scen. Hela poängen är ju att sudda ut gränserna och att alla ska hitta något som passar dem.  

5. Du samarbetar med Püssy A Go Go om jag har förstått saken rätt. Vad innebär samarbetet och hur uppstod det?

Yes, det stämmer. Samarbetet uppkom av en slump men det visade sig snabbt att PAGG-arrangörerna kunde erbjuda exakt det jag sökte - deras lokal är perfekt för den verksamhet jag vill ha och de letade efter någon som kunde driva en klubb utanför deras eget expertområde så självklart nappade jag. Det blir en helt fristående klubb men med fördelen att vi är flera olika klubbar som huserar under PAGG-paraplyet så att vi kan hjälpa och stötta varann. 

6. Berätta om premiärkvällen. Vilka ska spela? Vilken tid gäller? Etc.

Premiären blir storslagen! Den 17e Juli slår vi upp portarna och blir förhoppningsvis starten på något som kan leva länge. Vi gästas av New York-bandet Leftover Crack som länge levererat musik jag själv lyssnat på. För folk som lyssnar på Choking Victim, Star Fucking Hipsters och F-Minus bör bandmedlemmarnas ansikten inte vara obekanta. För er som inte vet vilka Leftover Crack är - föreställ er en extremt svängig men superpolitisk blandning av ska och crust med punkrock-vibbar. 

En självklar öppningsakt är Stockholmsbandet Gang Control, som jag själv var med och startade en gång i tiden men som jag inte längre är aktiv i. De spelar en grym blandning av Ska-Core och Punkrock och lär bli ett fint komplement till huvudakten.

7. Är det något du önskar tillägga?

Dyk upp, stöd scenen!

Tack Johan, för det.
Här är länken till facebook-eventet.

V/A - United Skins For Freedom Of Speech Vol. 2 (Oi! Ain't Red Records - Cd)

Först och främst är det här en mycket ful skiva. Men det spelar kanske ingen roll. Den har en mycket snål booklet om fyra sidor (med framsida och baksida inräknat) som inte innehåller någon som helst info om banden. Det spelar roll. Det kunde åtminstone stå vilka länder som är representerade. 
Jag tycker det är svårt med en sån här samling brölig punk där mycket låter likadant, men jag gör ett försök. Kort och gott kan man säga att det sämsta på skivan funkar som bakgrundsmusik och det bästa på skivan hamnar typ på samma nivå, med få undantag. Nu tar vi det låt för låt.

Legitime Violence - Pour Les Tines. Låter lite som SNIX möter Bakers Dozen. Det är en ganska bra låt och bra start på skivan. Från Kanada tror jag.

Freigänger - Keine Engel. Tänker genast på Vogelfrei utan skönsången. Lite mer ointressant och refrängen smälter ihop med versen.

Skinboiss - Proud Man. Lite långsammare och grötigare. Finskt band som inte borde sjunga på engelska. Slätstruken och tråkig låt med abrupt och konstigt slut.

The Firm - Broken Bottles. Tidigare har jag hört bandet på deras split med The Pride. Nu låter det bra efter förra låten, men är egentligen bara en ganska vanlig nutida Oi!låt. I den här låten hör man i alla fall skillnad på vers och refräng.

Alte Schule - Alles Lüge. Ett band som repat lite mindre än de föregående, skulle man kunna tänka sig. Ganska skön gitarr, men inte så mycket mer. De sysslar med konstiga breaks innan refrängen som inte väcker några starkare känslor. Jag tror det handlar om en cover från bandet Commande Pernod.

Last Riot - Troubles. Låter lite som ett sämre The Business. Lite mer melodiöst än tidigare låtar men når inte topparna som man vill ska komma när det är dags för refräng. Detta hade kunnat vara en låt som stack ut (åtminstone på den här skivan), men det når inte hela vägen.

Orgullo Sur - Traidores. Från Chile? Försöker sig på lite andra saker. Språket är fult men musiken är rätt trevlig. Tankarna dras till vad som ibland kallas svensk Oi!. Typ Antipati's första platta. Återigen blir det dock lite för tamt i refrängerna där det egentligen finns potential.

Punkfront - Jugend in Bewegung. Drar upp tempot lite och låter inledningsvis lite Asta Kask men drar snart mot Oi!en, åt det bröliga hållet. Jag tappar snabbt inrtesset.

Straight Jacket - Frontline Soldier. Det svenska bidraget är hårdast hittills. Rapp och samtidigt brölig sång mot tungt samspel av musikerna. Låten är kort och intensiv, vilket passar bra. Ett trevligt stycke som inte är så långt från EPn, men det är nog soundet bandet är ute efter.

Lemovice - La Rue Est A Nous. Trevligt avbrott med ett till fransksjungande band. Här finns lite halvanonymt blås och vibbar av Charge 69. Bra låt.

Abtrimo - Patrioten Der Strasse. Dåligt mixad gröt av omelodiös typiskt tysk Oi!. Ändå har den här låten en ackordföljd som är trevlig och ett taktbyte mellan vers och refräng som skapar välbehövlig dynamik.

Open Violence - Alle Gegen Alle. Den här låten har äntligen lite oa-oa-grejer och sköna gitarriff. Lite bättre produktion och typ en annan sångare så hade detta varit en ganska bra låt.

The Firm - Broken Family. En till låt av Holländarna. I min värld är The Firm det "största" bandet på den här samlingen. De är dock inte det bästa. De har fått två chanser att bevisa sig men lyckas inget vidare. Det är bättre produktion än många andra låtar, de behärskar engelska bättre än flera band här och det är också mer välspelat, men låtarna i sig är inte spännande.

Likedeelers - Oi! "Oi! är öl och Oi! är schnaps" tycker jag att de sjunger i första refrängen och redan från början fick jag en känsla av att detta kanske är ett lite mindre seriöst band. De har också bidragit med en låt som sticker ut lite från mängden, vilket får mig att tycka att det är en av de bättre låtarna på skivan.

I don't like you - Lets Rock The Reds. Ettrig gitarr som gillas. Men det är nog det enda. Dålig engelska och i allmänhet en tråkig låt. När den tar slut och man blir lite glad och väntar på nästa låt så börjar den igen. Varför? Mot det riktiga slutet har de ett parti med bas+trummor+sång, vilket typ alltid är snyggt, men det hjälper inte.

NotlöHsung - Was Sie Nicht Sind. Segt och "tungt" intro som man vill ska övergå i en snabbare låt. Sen kommer sången och gör det hela lite sämre. Efter ett tag drar de dock upp tempot, ganska rejält. Man fortsätter att vara besviken. Sen kommer så klart dubbelkagge och "brööööööhl" och då går jag nästan och stänger av. Och den tar aldrig slut.

Brono Army - Stuck in the Past. Brasilien. Som avslut blir det en mer melodiös historia som har Perkele-drag över sig. En ganska trevlig refräng.

Dead Rhythm Fest

Ännu en större punksatsning dyker upp. Fan vad kul det är. Speciellt när det är en blandad grupp band och sound som denna. Jag tänker låta flygaren säga resten:

Gutterfest närmar sig

Nu är det inte långt kvar till nästa stora punkevenemang i Stockholm. Det är sex stycken band till det mycket överkomliga priset 295:-. 

På fredag kan man tjuvkika på Hooligan från Irland som spelar på en förfest på Skål!.

Samma dag är det dock Antipati's avskedsspelning med support från The Lowlifes (som enligt ryktet också säger farväl, vilket inte stämmer). Men på lördag finns det inga alternativ till Gutterfest för den som gillar punk och vill stödja en eventuellt återkommande festival. Där spelar Hooligan igen tillsammans med The Filaments, Epic Problem, Zero Zero, Smalltown och The Civillains. 

Här finns eventet på facebook:

https://www.facebook.com/events/492165147505990/?ref=ts&fref=ts

Pretty Shitty Town 10-årsfest @Thai House

Ett till försenat inlägg. Så blir det ibland...

Dödsångest

På grund av saker som hänt förut, och självklart det faktum att detta snarare var ett firande än en regelrätt spelning, hade man försökt reglera flödet av besökare genom inbjudningar på facebook etc. Trots detta så fanns det rötägg på plats som gjorde kvällen till en delvis trist upplevelse för några andra besökare. På det stora hela var det ändå en riktigt trevlig kväll.

Nu har jag dragit ut på det här så länge så jag minns inte vilken ordning banden spelade i, men detta är vad jag tyckte:

Agent Bulldogg

Dödsångest gjorde ett bra gig kantat av tramsiga kommentarer från sångaren. Bandet är väl inte helt seriöst men består av kompetenta musiker och sitter på några bra riff och refränger. Det blir väl till att se dem igen någon gång så får de en lite mer rättvis beskrivning.

London Diehards

Kombatants såg jag inte särskilt mycket av. På sätt och vis får jag en känsla av att de på kort tid har blivit hyfsat "stora", samtidigt som jag hört mycket kritik om deras debutalbum. I varje fall så tycker jag att de har en del bitar i en del låtar som är helt ok, men på det stora hela var det ingen sensation att se dem live igen.

Agent Bulldogg gjorde som vanligt ett bra gig med nya och gamla låtar. Inte den mest spännande låtlistan den här gången, men lite ska det väl varieras. En helt ny låt, Öga För Öga, spelades och den mötte alla förväntningar man kan ha på bandet.

Superyob

London Diehards var nog roligast att se då jag inte har sett dem förut. Även de presenterade en ny låt, Band Of Brothers. Ironiskt nog höll ett bråk på att utbryta under just den låten (som ni kanske kan lista ut vad den handlar om på titeln) men Tel (sångaren) klev då ner från scenen och särade på de inblandade och inget allvarligt hann hända innan det var löst.

Superyob var så klart grymma med en hit-späckad låtlista med mycket allsång till publikens stora glädje.

PST har gjort ännu ett grymt arrangemang och jag ser fram emot framtida gig.

Intervju - Kombatants

Nästa band för intervju är Kombatants som nyligen släppt sitt debutalbum på PST Records. De är även aktuella med en spelning nu till helgen.

1. Vilka är Kombatants? Vilka spelar i bandet och vad har ni gjort tidigare i musikväg?

Johan - sång och gitarr, spelar även i bandet Heroes och tidigare i SOT och Concrete Warriors. 

Wictor - gitarr och kör. 

Robban - bas och kör, har tidigare spelat i SOT. 

Pierre - trummor och kör. 

Bandet startades utav Johan, Robban och Pierre som ett projekt sommaren 2011 och ville göra ett försök till att skapa ett eget Oi! Band. Det började med lite covers utav Cock Sparrer, Blitz mm och sedan börjades det smida eget material och de första låtarna skapades. Och sommaren 2012 hörde skivbolaget PST (Pretty shitty town) av sig och ville släppa en debutskiva med oss.  Hösten 2012 halkade Wictor in på ett bananskal och blev kvar. Sen har det bara rullat vidare.

2. Hur länge har ni funnits och vad har ni hunnit med?

Sommaren 2011. 

En del, ett skivsläpp via skivbolaget Pretty shitty town och en del spelningar runt om i Sverige och även  i England. 

3. Vad finns det för ambitioner i bandet? Vad har ni för planer?

Världsherravälde!

4. Vad handlar era låtar om? Vart får ni inspiration ifrån?

Arbetarklassen, dess individer, öl och fotboll. 

5. Hur låter ni?

Som ett Oi! band. 

Vi försöker väl ha ett eget typ utav "sound", men håller det ändå på samma plan som övriga band inom den här genren, man ska ju höra på en gång att det är ett Oi band man har att göra med. 

6. Vad lyssnar ni på för musik? Vilken svensk punk?

Oi!, hårdrock, SKA, metal, synth, EBM, dansband och barnvisor. 

En stor fördel är att alla i bandet har 

väldigt sprid musiksmak, vilket i vårt tycke är bra, för det gör det enklare och roligare att skriva musik, då den får så många typer utav ingredienser från andra stilar. 

Bra svenska punkband? 

Så här på rak arm: Gatans lag, Agent bulldogg, Projekt Oi, Vrävarna

7. Vad tycker ni om den svenska punkscenen? Är den delad eller sammanhållen? Hur ser det ut lokalt, där ni håller till?

Det tråkiga med den traditionella punken är att det blandas in så mycket politik i det hela, och då försvinner ju hela glädjen med musiken. Det är bara ett ständigt tjat om höger och vänster band, och dess politiska budskap. Det är mycket därför vi valt och fastnat för Oi!, vi gör den opolitisk och sjunger huvudsakligen om arbetarklassen och livet som en knegare, det spelar ingen roll om dom är vänster eller höger, fågel, fisk eller mittemellan, vår musik är för alla människor. 

Och lokalt så finns den inte. Det är ytterst få punk/oi! band i trakterna runt Borås, eller för den delen Varberg, där Wictor och Pierre bor och jobbar. Men det är ju definitivt något som skall ändras på, gäller ju att få upp ögonen och öronen på folk så att de kan avnjuta skön och hederlig musik. 

8. Hur får man tag på er för att t.ex. boka gig?

Enklast och snabbast är att besöka Kombatants.se och skicka ett mejl till oss. 

9. Har ni något som ni vill tillägga?

Johan: Köp vår skiva, öppna en öl 

och njut!

Pierre: Stöd den svenska 

Oi! Scenen! Vi ses i dimman

Wictor: Workers of the world unite!

Robban: Nej. 

PSK #4: Fredag

Agent Bulldogg

Argy Bargy

På Fredagen kändes det som om man redan hade festat i en vecka, men skam den som ger sig. Allt för många gamla och nya vänner och för lite tid, ni vet, för att inte tala om banden. Agent Bulldogg öppnade av banden i Fryshuset och levererade som alltid. Riktigt bra var Conflict-covern (The Serenade Is Dead). 

Efter Agent Bulldogg var det Argy Bargy som gjorde ett riktigt grymt gig som vanligt. 

Infa Riot

Infa Riot spelade som näst sista band den här kvällen och gjorde det med stil. Till sist fick Peter and the Test Tube Babies kliva på och rundade av kvällen. De inledde med flera hits och mot mitten av giget blev det lite tråkigare. Det gjorde inget. Allt var bra ändå.

PSK #4: Lördag

Contemptuous

Lördag. Contemptuous gjorde en efterlängtad come back-spelning och det var helt enkelt fenomenalt.

Contemptuous (med gästsång av Agent Bulldogg-Thomas)

För många var det här det viktigaste bandet under årets PSK och om bandmedlemmarna förstod hur uppskattat det var vet jag inte, men de såg i alla fall ut att ha roligt själva. Sedan var det Prins Carl, men hungernöden har ingen lag så jag sprang och käkade, blev lite för bekväm och missade också stora delar av Gatans Lag. Det lilla jag såg var i alla fall att Jonas verkade vara bättre än någonsin där han rände runt på scenen och gormade utav bara helvete. Maten var god, men jag hade gärna sett åtminstone lite av Prins Carl och mer av Gatans Lag, så här i efterhand. Booze & Glory såg jag från balkongen. Det var bra (bättre än senast i Blackpool) och verkade uppskattat. Sedan var det dags för den grandiosa avslutningen: Cock SParrer. Det var så klart fenomenalt, trots att det blev lite pressat med tiden och ett par låtar som därför (gissar jag på) inte kördes. Men vad kan man säga om dem? De spelar det man vill höra, jävligt bra.

Cock SParrer

Suveränt helt enkelt.

Alla inblandade i både PSK och förfesten ska ha många och stora tack. Arrangörer och band och tillresta vänner (och så klart närboende vänner). Det var återigen en helg att minnas (delvis).
För att se videos från helgen, kolla här: http://punkochoi.blogspot.se/2013/04/arets-fest-pretty-shitty-kjell-4-i.html

Agent Bulldogg släpper ny sjua!

Agent Bulldogg släpper en sjua med nya låtar! På Youtube kan man höra bitar av det, och det låter skitbra! Så här säger agenterna:

"The Easter bunny comes with great gifts this year!
ON PSK 2013 AGENT BULLDOGG RELEASES THEIR NEW 7"Ep
"Vi är tillbaks" 4 songs of pure swedish Oi!!!Get it at our merchsale at the concert!!!!"

Oi! 2 The World - Bankiren (Västerås) - 2013-03-15

Efter en lång vecka på jobbet kom äntligen fredagen och med den sol och bilresa till Västerås. Det var trångt men gick bra ändå, i gott sällskapt, med god dricka och med två nya skivor från Kjell Hell (Gatans Lag - Från Fest Till Arrest och Torpedo GBG - Nu Jävlar, som båda också kommer att recenseras här) i cd-spelaren.

Kvällen skulle bjuda på Kombatants, Projekt Oi! och Agent Bulldogg på Bankiren, möte med vänner från lite varstans och ett par för många öl. 

Inne på stället var det mycket folk. Många för mig okända men också en hel del bekanta ansikten.

Kombatants började och höll på i en evighet, fick jag intrycket av. De spelade en massa covers (bland andra Cock SParrer - Take 'Em All och Blitz - Razors In The Night)  och var över lag bättre live än på skiva. Det var en positiv upplevelse.

Projekt Oi! kan ha spelat fler covers (bland andra Ebba Grön - Beväpna Er, Sham 69 - Hurry Up Harry, Cock SParrer - Watch Your Back och Perkele - Yellow And Blue) än Kombatants och var även de mer övertygande live än vad deras debutalbum är. Deras största hit, Fanta och Rosé (säger jag som inte har stenkoll på bandet) och Rock 'n' Roll Död var två höjdpunkter under kvällen.

Agent Bulldogg avslutade kvällen med ett rejält drag men jag kan ärligt säga att min perception inte var på topp. De körde Watching The Rich Kids och Det Liv Jag Älskar, vilken vi tidigare hört med Projekt Oi!, i cover-väg och så klart en massa egna klockrena låtar.

Jag hörde att det var lite rabalder utanför stället och ett mindre slagsmål bröt ut men inne i lokalen var det trevlig stämning och folk tycktes njuta av musiken.

Det här uppdateras eventuellt med lite bilder, men inget säkert.

Dags att förbeställa skivor hos Kjell Hell!

Nu släpps snart Gatans Lag's tredje album, Från Fest Till Arrest på Kjell Hell. Samtidigt kommer även debutalbumet Nu Jävlar! från Torpedo GBG (på samma etikett). Förbeställ genom att maila pike@kjellhell.se.

Beställer man innan 22/3 får man skivorna innan skärtorsdagen och beställer man båda skivorna blir det 200:- för båda (annars 120:-/st).

Skivorna släpps så småningom av Pretty Shitty Town på vinyl.

Last Seen Laughing - Last Seen Laughing (Randale - 7")

Last Seen Laughing såg jag på första upplagan av Oi! The Weekend och blev inte speciellt imponerad. Sen dess har jag sett dem någon gång till och haft samma känslor inför det. Den här sjuan är därmed över förväntan (men där med inte sagt att den är typ bäst). Den finns i två varianter, limiterad grön vinyl (100ex) och större upplaga i någon annan färg, man kanske kan gissa på svart? Omslaget är som ni kan se enkelt och, enligt mitt tycke, stilfullt. Sida 1 som den kallas bjuder på spåret Critics som lyfts från det kommande albumet As True As It Gets och är en allsångsvänlig, små-grottig, skinnskallestreetpunk-dänga, för den som tycker att Oi! är ett uttjatat uttryck. På sida 2 har vi Me & Mine som, mest på grund av gitarrljudet men även annat, får mig att tänka på Perkele. Den är inte lika vass som den andra sidan, men också en helt klart värdig låt att släppa. Det är svårt att säga mer känner jag. Kolla in random låt med bandet på Youtube så hör ni deras sound. Det låter så - ganska melodiöst, hyfsat starka refränger, lite grottande. Jag kan tillägga att det här gör sig bra som en sjua, men jag skulle nog tröttna snabbare om jag hade ett helt album med bandet. Är man ett fan av ovan nämnda sound så bör man nog kolla upp den här releasen.

Spotlicks, Bad Shermans och Pitbullfarm på Gula Villan (Club Disorder) 2013-02-02

Från början såg det ut så här:

Men på grund av sjukdom var Kombatants tvungna att ställa in. Pitbullfarm hade snart ersatt Kombatants som via Pretty Shitty Town samma dag släppte sitt debutalbum, med det fruktansvärda namnet Ruck 'n' Oi!. Skivan är förhoppningsvis bättre än namnet.

I vilket fall som helst så var det tre band att se i många och goda vänners sällskap. Vid restid stod det dock klart att många blev få med så mycket annat som hände i Stockholm samma kväll, och Gula Villan kom tyvärr att stå ganska tom när första bandet, Spotlicks, skulle spela. Det blev lite uppskjutet för att vänta in fler eventuella besökare men till slut så började de att spela. Det var riktigt tight och trummisen, Staffan, sticker ut ganska rejält. Han slår väldigt hårt (så att ljudet från förstärkarna drunknade lite) och precist. Basisten, Rikke, såg lite uttråkad ut och sångerskan/gitarristen, Elin, verkade på gott humör. Från 10"an som jag recenserade här, kände jag igen Kriget är Slut, Apan, Pallar ej Trycket och Jämna Plågor. De spelade även min favorit, Du Feta Barn, och en äldre låt har jag för mig, som hette Apati. Den var riktigt bra.

Spotlicks

Jag ska erkänna att jag var ganska drucken redan när Bad Shermans skulle upp på den lilla scenen och till det har jag inte så bra koll på dem. Jag visste inte ens att de existerade längre. Intrycket jag fick var att bandet var hyfsat otight och orepat och ingen av låtarna imponerade direkt heller. Mot slutet, eller rent av som sista låt, eller kanske tidigt - kommer inte ihåg - lirade de GBG Skins, som nog är någon form av hit. Jag tar gärna nästa tillfälle att se dem igen, men jag kommer inte ha höga förhoppningar.

Bad Shermans

Pitbullfarm inledde (?) sitt set med Frankie Flames' On Yer Bike och följde strax upp den med Army Of Assholes. Båda två var riktigt bra och kompetent levererat. Jag nöjde mig med de två låtarna och gick sedan för att dricka öl. Det var nog precis så bra som Pitbullfarm kunde vara för mig eftersom att jag inte är ett stort fan.