Det här bandet har jag egentligen bara sett på internet och/eller på flyers här och var. Jag har hört deras bidrag på Turist i Tillvaron #4, men det stack antagligen inte ut så mycket för jag har inget minne av hur det lät. När jag spelade den här fyralåtars-epn så blev jag lite överraskad av soundet. Detta är närmare trallpunk än kängpunk. Mycket närmare, och låter lite som en fusion av Asta Kask och Strebers (och Dia Psalma). Något melankoliska körer drar åt det senare. Texterna behandlar politik ur ett arbetarklassperspektiv och livet i allmänhet, och vad man gör för att stå ut. Det är ganska skitigt och det är ganska bra. Bästa låtarna får bli inledande Arbetarklass och Kommer Aldrig.
