Scenic Belly - No Luck! (DIY - 12")

En trevlig sexspårs tolva med bra produktion. Bandet är inget jag känner igen sen tidigare men de har tydligen hållit på ett tag (typ 20 år). Det är relativt refrängstarka streetpunklåtar med ett lättlyssnat sound. Jag tänker att några av låtarna hade passat bra på Brewed In Sweden 3 (speciellt One Down som är den låten som fastnar lättast) och kan dra lite referenser till t.ex. Bombshell Rocks och The Flap-Jacks. En nutida referens skulle kunna vara City Saints, även fast jag tycker att det här låter bättre. Det är klart medryckande och skivan kunde gott innehålla ett par spår till utan att bli tjatig. Om jag själv ska vara tjatig så kan jag passa på att säga att svenska skulle vara kul. Då hade det kunnat bli riktigt bra. 

The Shaking Nerves - Part One (CD-r - DIY)

En Spotify-EP i CD-r-format har hittat hem till snigeln som jobbar i sin egen takt. The Shaking Nerves är från Göteborg och spelar tydligen en landning mellan The Hives-doftande snäll-hardcore och valfritt amerikanskt collegerockband. De fyra spåren är extremt radiovänliga och precis så tråkiga som det antyder, även efter att stort antal lyssningar. Med detta sagt vill jag dock påpeka att det är bra arrat och bra inspelat av tillräckligt skickliga musiker och sångare men resultatet är menlös rock med snarlika riff mellan låtarna, som lämnar en helt oberörd. 

The Skells - Owe The World Nothing (Demo CD - DIY)

Det här börjar ganska lovande med ett snyggt intro och bra produktion. Musikmässigt fortsätter det så, med ganska snygga låtar med bra riff och trevliga arr. Dessvärre är sången ganska ointressant, även om det låter bra: han kan sjunga men det är utan vare sig attityd eller intresse. Jag tänker på Bad Religion, främst för sångens skull, och de har aldrig varit ett favoritband även om de har sina stunder. Trion från Skellefteå fungerar bra i hörlurarna samtidigt som jag sitter och läser på väg till jobbet men troligtvis sämre i soffan med vänner och öl. Jag är nyfiken på hur det hela utvecklar sig och kommer hålla ögon och öron öppna. 

Aldrig - Fyllepoesi (Cd - DIY)

Aldrig från Kristinehamn spelar en bitvis driven och bitvis tråkig punk med drag av trall och skate. Cdn innehåller fem spår där de två första (Pissa på dem och Fyllepoesi) är bättre och de tre senare är sämre. Texterna är ibland lite barnsliga, men det har väl ingen dött av? En del kanske skulle säga att sångaren har karaktär, men jag tycker mest han låter ansträngd. En del trevligt gitarrspel förekommer och refrängerna är delvis allsångsvänliga. Inledningsvis fick jag för mig att det var ett slags plojband av någon anledning. Så är inte fallet vid närmare granskning, även om skivan innehåller lite humor här och där. Efter några genomlyssningar lämnade skivan mig oberörd för det mesta, men även nynnandes på någon av melodierna.

Marilynz Idoler - Någon Måste Betala (DIY - Ep)

Ep:n består utav sju låtar som även efter ett par omlyssningar lätt smälter ihop. De går alla i samma mid-tempo och utan särskillt mycket arrangemang eller detaljer som sticker ut. Riffen är ganska bra bitvis men jag hade föredragit om det gick snabbare och med lite mer melodi på sången eller lite körer eller något annat som stack ut. Sju spår av detta blir för mycket. Låtarna Går Över Frusna Ängar och Pokerdröm plockar jag ut, efter ett gäng lyssningar, som de spåren som är snäppet vassare än de andra. Den här skivan väcker tyvärr väldigt få känslor hos mig och kommer aldrig vara något annat än bakgrundsmusik här hemma.

Nya Given - S/T (EP - DIY)

Nya Given från Norrköping har släppt sin självbetitlade debut-ep, med fyra spår. Det är punk (typ Oi!) i mid-tempo, med lite grottigt ljud och förbannad sång; Det är avskalat och enkelt - väldigt lite leadgitarr t.ex. - utan att det blir tråkigt. Gitarren är köttig, refrängerna sätter sig snabbt och riffen är bra om än inte nyskapande. Man sjunger om polisen, Facebook, rika människor och dumskallar/know-it-all's. Jag får känslan av att låtarna på b-sidan (Du har Fel & Ansiktsvåldtäkt) är lite mer bearbetade än de på a-sidan (I Kårens Trygga Famn & Bonus) och dessa två får också bli favoritspåren, även fast alla låtar är bra. Det som sticker ut mest på skivan är Pontus röst (mycket bra) och kazoon(!) som används lagom mycket och så klart ger bandet något relativt unikt. Tryckt i tvåhundra exemplar - något att införskaffa snart alltså.

Gråsuggorna - Punkelit (Cd - DIY)

En till recension som har dröjt lite för länge. Så här är det i alla fall:

Elva låtar, eget och covers, och ett gäng bonuslåtar från Gråsuggornas första liveframträdande. Den här skivan är ganska lik deras tidigare alster Fartblind, för dem som har hört det. Det är punk som skriker 80-tal, och ofta engelskt sådant - tänk Riot City, No Future och Pax. Fjärde låten, Raka spår & vita linjer, känner vi igen från Turist i Tillvaron och det är ett starkt spår på den här skivan. Fram till liveinspelningen är det en trevlig skiva att lyssna på från början till slut där den förvirrade låten AD/HD och föregående Låt bli, lägg av! är två tråkigare låtar och Klicka hem, Tusen volts decibel samt Punkelit sticker ut åt andra hållet. Abrasive Wheels' Burn 'em down tolkas, den går något långsammare än originalet, och det är alltid kul. Innan det tolkas även Bite it you scum - G.G. Allin. En lite tråkigare låt, utan att vara dålig. Genomgående på skivan är det mycket som låter Abrasive Wheels, utan att det är stölder. Livematerialet är kul, men inget mer än vad det ska vara - en bonus. För att få tag på skivan tror jag att det är enklast att kontakta bandet på facebook. Men jag vet inte.