Ep:n består utav sju låtar som även efter ett par omlyssningar lätt smälter ihop. De går alla i samma mid-tempo och utan särskillt mycket arrangemang eller detaljer som sticker ut. Riffen är ganska bra bitvis men jag hade föredragit om det gick snabbare och med lite mer melodi på sången eller lite körer eller något annat som stack ut. Sju spår av detta blir för mycket. Låtarna Går Över Frusna Ängar och Pokerdröm plockar jag ut, efter ett gäng lyssningar, som de spåren som är snäppet vassare än de andra. Den här skivan väcker tyvärr väldigt få känslor hos mig och kommer aldrig vara något annat än bakgrundsmusik här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar