Pretty Shitty Town 10-årsfest @Thai House

Ett till försenat inlägg. Så blir det ibland...

Dödsångest

På grund av saker som hänt förut, och självklart det faktum att detta snarare var ett firande än en regelrätt spelning, hade man försökt reglera flödet av besökare genom inbjudningar på facebook etc. Trots detta så fanns det rötägg på plats som gjorde kvällen till en delvis trist upplevelse för några andra besökare. På det stora hela var det ändå en riktigt trevlig kväll.

Nu har jag dragit ut på det här så länge så jag minns inte vilken ordning banden spelade i, men detta är vad jag tyckte:

Agent Bulldogg

Dödsångest gjorde ett bra gig kantat av tramsiga kommentarer från sångaren. Bandet är väl inte helt seriöst men består av kompetenta musiker och sitter på några bra riff och refränger. Det blir väl till att se dem igen någon gång så får de en lite mer rättvis beskrivning.

London Diehards

Kombatants såg jag inte särskilt mycket av. På sätt och vis får jag en känsla av att de på kort tid har blivit hyfsat "stora", samtidigt som jag hört mycket kritik om deras debutalbum. I varje fall så tycker jag att de har en del bitar i en del låtar som är helt ok, men på det stora hela var det ingen sensation att se dem live igen.

Agent Bulldogg gjorde som vanligt ett bra gig med nya och gamla låtar. Inte den mest spännande låtlistan den här gången, men lite ska det väl varieras. En helt ny låt, Öga För Öga, spelades och den mötte alla förväntningar man kan ha på bandet.

Superyob

London Diehards var nog roligast att se då jag inte har sett dem förut. Även de presenterade en ny låt, Band Of Brothers. Ironiskt nog höll ett bråk på att utbryta under just den låten (som ni kanske kan lista ut vad den handlar om på titeln) men Tel (sångaren) klev då ner från scenen och särade på de inblandade och inget allvarligt hann hända innan det var löst.

Superyob var så klart grymma med en hit-späckad låtlista med mycket allsång till publikens stora glädje.

PST har gjort ännu ett grymt arrangemang och jag ser fram emot framtida gig.

Påskhelgen - Del 2

Andra dagen alltså. Det är något fascierande med festivaler och andra kalas som pågår i flera dagar. Man blir helt enkelt inte bakfull efter en dags supande som man ju blir en vanlig jävla helg. Nej, man kastar sig ur sängen och fortsätter kröka som om ingenting hänt. Där fick jag med två referenser till olika låtar om just alkohol. Någon som kan gissa vilka?

I vilket fall som helst så blev det förfest i goda vänners, och till viss del trevliga främlingars, lag. Det resulterade i att det var en ganska förfriskad skock som anlände till Fryshuset  någon gång vid halv sex. Insläppet gick snabbt och smidigt och vakterna var i vanlig ordning väldigt inkonsekventa med regler om jackor och garderob.

Klockan 19:00 skulle det vara dags för Agent Bulldogg och jag har för mig att den tiden hölls. Nu har man ju sett dem några gånger sedan de gjorde come-back och jag tycker det är riktigt bra. Den här gången bjöds vi också på nya låtar(!) som var riktigt bra. Jag är inte säker på om de låtarna hamnar på den kommande spliten med The Templars eller på ett efterlängtat tredje album. Det återstår att se.

Delar av Bulldogg

Därefter var det dags för Superyob. Frankie Flame (sångaren) är jävligt rock 'n' roll. Det är häftigt att se honom ha en sådan jävla energi i den, under omständigheterna och i jämförelse med de flesta andra i scenen, åldern. Det var tight och bra och jag ska väl köpa fler skivor med dem och bli bättre inlyssnad.

Frankie Flame

Anti Nowhere-League var nästa band och dom är ta mig fan alltid bra. Det var en hit-tät salva som avfyrades och den låten som jag saknade mest var Mission To Mars, men ärligt talat tror jag inte att de riktigt kan göra en besviken med sina låtlistor. En riktig fullpoängare (förutom alla klassiker så klart) var My God's Bigger Than Your God.

Animal

Sista band för denna fantastiska fredagskväll var Cockney Rejects. Enda gången jag har sett dem tidigare var på Augustibuller. Då var jag full och exalterad och var mest glad att se dem, så jag var en av väldigt få som påstod att de gjorde ett bra gig. Nu har jag fått höra i flera år att de var riktigt dåliga på Augustibuller, så mina förväntningar var inte höga när det var deras tur. Men bra var det. Han ser ju rolig ut, "Stinky Turner", när han hoppar runt i någon form av hiphop-outfit och slåss mot ingen alls på scenen, men jag måste säga att jag är glad över hur hans röst låter. Visst, den är lite äldre nu, men det är samma desperata ton som jag älskar från deras första plattor. De varierade låtlistan med låtar från flera olika släpp och det var mindre populärt bland en del punkpoliser (som för övrigt kan dra åt helvete).

Cockney Rejects

När sista bandet var färdigt så var jag det med. Hemväg blev rätt väg. Riktigt bra dag.

Påskhelgen i Stockholm

Det finns nog bara ett alternativ för påskfirandet i år, liksom de två senaste åren. Pretty Shitty Kjell bjuder, om det undgått någon, på en riktigt fet fest. Här är tiderna:

Torsdag 5 April
20:00 Insläpp
Gatans Lag
Antipati
01:00 Slut

Fredag 6 April
17:00 Insläpp
19:00-19:45 Agent Bulldogg
20:00-21:00 Superyob
21:15-22:15 Anti-Nowhere League
22:30-00:00 Cockney Rejects
00:30 Baren stänger
01:00 SLUT

Lördag 7 April
17:00 Insläpp
18:15-18:55 Guttersnipe
19:10-20:10 Section 5
20:25-21:00 Frankie Flame
21:15-22:15 Last Resort
22:30-00:00 4 Skins
00:30 Baren stänger
01:00 SLUT

Söndag 8 April
19:00 Insläpp
21.00 Projekt 9