Scenic Belly - No Luck! (DIY - 12")

En trevlig sexspårs tolva med bra produktion. Bandet är inget jag känner igen sen tidigare men de har tydligen hållit på ett tag (typ 20 år). Det är relativt refrängstarka streetpunklåtar med ett lättlyssnat sound. Jag tänker att några av låtarna hade passat bra på Brewed In Sweden 3 (speciellt One Down som är den låten som fastnar lättast) och kan dra lite referenser till t.ex. Bombshell Rocks och The Flap-Jacks. En nutida referens skulle kunna vara City Saints, även fast jag tycker att det här låter bättre. Det är klart medryckande och skivan kunde gott innehålla ett par spår till utan att bli tjatig. Om jag själv ska vara tjatig så kan jag passa på att säga att svenska skulle vara kul. Då hade det kunnat bli riktigt bra. 

Avgå! bjuder på promovideo

Avgå! från Stockholm bjuder på promovideo för deras kommande EP "Hem Från Skanstull" som släpps på Switchlight Records "snart".

I övrigt kommer det snart dyka upp lite fler recensioner. Lyssnandet går bra. Skrivandet går långsamt.

City Saints - Go And Die (Cd - Spirit Of The Streets Records)

Då blev det dags att skriva om skiva nr 2. Detta är en samling med bandets bidrag på samlingsskivor och deras EP's. Det är samma stuk som den andra skivan: melodiöst, med tydlig inspiration av Cock SParrer och Rancid, utan att komma i närheten av något av de bandet. Dåliga texter bråkar delvis med sing-a-long-känslan (flame of fire?). En del låtar funkar bra (t.ex. titelspåret Go And Die) medans andra inte funkar alls. Värst av allt är dock en fruktansvärd akustisk version av Cock SParrers I've Got Your Number. Ha sönder det spåret om ni kan. Det blir svårt att hålla fokus mot slutet av skivan. Det är hundra refränger och inget som direkt sticker ut. Den här skivan har några bra spår och är värd att lyssna på men jag är riktigt mätt på City Saints just nu. 

City Saints - Kicking Ass For The Working Class (Cd - Spirit Of The Streets Records)

Jag vet inte vilket album i ordningen det här är, men enligt mail skulle det vara det senaste, om det inte då syftades på Go And Die som återfanns i samma paket (och som recenseras härnäst), men som jag skulle hävda inte är ett album, utan en samling på deras tidigare EP-släpp och några andra låtar (från samlingar kanske?). Hur som helst så tycker jag såhär:

Tidigare har jag endast hört ett par låtar på typ Youtube med City Saints, som hyllas av en del och fördöms av andra. Det här produktiva bandet (tre album och tre ep's sedan 2012, enligt bandet) fick garanterat en rivstart tack vare att en av medlemmarna även spelar med Perkele men efter att ha hört dem lite mer så kan jag dra slutsatsen (som många före mig) att de kan stå på helt egna ben. Musiken är en - växelvis mid-tempo till mid-tempo+ - melodiös  Rock'n'Roll-Oi! med bland andra Cock Sparrer som tydlig inspirationskälla (extra tydligt i "Argy Bargy"-ripp-off:en Slippery Joe), men även dämpad, tuggande gitarr till lätt ansträngd sång, på ett amerikanskt vis, a la Rancid. Detta är ett recept som borde få igång mig mycket mer än vad det gör; för även om jag tycker att skivan är ganska bra så saknar den självklara hits som den här typen av punk lite lever på. Skivan håller ganska hög nivå, men bland alla band som vill låta som Sparrer är detta bara ett i mängden, med ibland så klyschiga och enkelspåriga (kanske på grund av att det sjungs på engelska - med hyfsat bra uttal - och inte modersmålet) texter att Prins Carl skulle skämmas. I inledande Gonna Ball och Booze & Glory-doftande Our Town närmar man sig allsångslåtarna man vill ha och Slippery Joe kvalar in på toppspårslistan tack vare ovan nämnda egenskaper. Låtarna Dick och Public Animal känns lite malplacerade och är ganska dåliga. Sick Society, skivans sista(?) spår skulle kunna vara en helt ok punkballad om sången hade varit ren. Värd att kolla in om man gillar streetpunk och Oi!.

Avgå! bjuder på demo på Soundcloud

Punk IS Alive - Skärgårdsfestival

Tear Them Down - Their Fault, Our Problem (Cd - Plunk Records)

Det här bandet känner jag inte till innan jag får hem den här skivan, så det kunde verkligen ha låtit hur som helst. Det börjar melodiöst och svängigt, lite Guitar Gangsters under första låten (vilket så klart går hem här). Det fortsätter med melodiös streetpunk med influenser av Dropkick Murphy's och andra amerikaner som vill kanske vill vara irländare. Därefter blandas även band som Bad Religion, Green Day och Against Me! in i ekvationen och resultatet är varierat. Oh, The Irony är t.ex. en ganska dålig låt, som Against Me! skulle vara stolta över men efter det följer I'm Dead som är en hårdare låt och som svänger rätt bra och denna följs upp av Punk Rock Love som, bortsett från refrängen som inte gör låten rättvis, är en bra dänga (även fast jag skulle vilja läsa texten till den). De sista låtarna har ett jämnare sound, som låter lite mer som första delen av skivan. Den här skivan är ganska bra om än inte nyskapande, och även om jag verkligen inte skulle ha något emot det, så brinner jag inte direkt av iver av att höra mer. 

Nya Given + Låt Dom Hata Oss + Ligisterna @The Liffey (Klubb Antisocial) 2014-01-03

Året inleddes alltså med att Nya Given kommer från Norrköping och gör sin debutspelning under samma tak som Hc-akten Låt Dom Hata Oss och finfin punk från Stockholm i form av Ligisterna.

Klubb Antisocial fick alltså byta lokal igen - den här gången på grund av att någon tjurig gubbe i samma byggnad som Jamesson tycker att det låter för högt med livemusik. Ett sammarbete med Püssy A Go Go inleddes då istället och då blev det alltså The Liffey i Gamla Stan.

Nya Given

Nya Given var första bandet att underhålla en ganska blandad publik med både skinskallar, nitmongon, tuppkammar, hc-lirare, random snubbe och några andra. Det är en kvartet där sångaren förutom att just sjunga även spelar kazoo, vilket såklart får mig att tänka på The Macc Lads. Så jag älskar ju Nya Given nu. Förutom detta så är det ganska hård musik där det blandas Uk82-riff med lite köttigare och långsammare grott-Oi!. Sångaren Pontus gastar på rikigt bra med en pipa som imponerar. I övrigt var bandet tight och körde två covers (åtminstone) på Oppressed's White Flag och Combat 84's Poseur. Bra skit och jag hoppas på att få recensera lite material med bandet snart!

Låt Dom Hata Oss

Skitarga Låt Dom Hata Oss härjade loss på scenen strax därpå. Andra låtens titel, HC-Attack, summerar ungefär vad som hände. De gick upp, spelade snabbt, argt och stenhårt i några minuter (kantat med sångaren Luddes ironiska/dryga/uppkäftiga/förvirrande/tramsiga/smarta mellansnack) och försvann sedan ner för att sälja sina tröjor i regnbågens alla färger. 

Ligisterna

Sist upp var återvändarna (alltså till Klubb Antisocial) Ligisterna, som i riktig punkanda berättade att de nu hade gått runt på sin skiva Miljonprogrammet, så den reades ut för 20 spänn. Jag ångrar dock inte att jag köpte den för en hundring tidigare, för riktigt bra är den. Lika bra var de på scen, även fast jag fick intrycket av att de var lite trötta ibland. Men när hitsen radas upp en efter en spelar det ingen roll.

En alltigenom bra kväll där Klubb Antisocial återigen lyckas med att blanda olika typer av punk, både på scen och golv. Mycket bra.

Stockholm Oi!-Fest

Stockholm Oi!-Fest gick av stapeln i oktober. Det var dålig uppslutning och försök till att få den inställd tyvärr, men det levererades livemusik i dagarna två av både svenska och utländska band och generellt mycket trevligt.

Streetpunk Drunks

Bakers Dozen gjorde bra ifrån sig och stod ut från dem andra som det bästa bandet. Skinfull var ju kul att se, men jag har aldrig varit speciellt intresserad av dem av någon anledning - men de gjorde också en bra spelning. Streetpunk Drunks var kul att se live och gjorde bra ifrån sig. Arga och glada samtidigt, och fulla. Citizen Keyne hade jag gärna varit mer inlyssnad på, då hade jag säkert tyckt mycket om deras spelning, då jag i efterhand har fattat tycke för dem. Hooligan UK var även de en trevlig ny bekantskap.

Vallgatan

Av de svenska banden var Pitbullfarm säkrast men imponerar inte direkt. Man vet vad man får, och det glädjer nog andra mer än mig. Army Of Assholes är ju dock en riktigt bra låt. Bad Shermans gjorde ett bättre intryck än senast på Gula Villan och lät bättre öht. Kombatants var ointressanta om än kompetenta, Projekt Oi! gjorde sina hits bra och Vallgatan var ok. Battle Scarred var kanske roligast att se - dem har jag inte sett tidigare - och var helt ok.

Bad Shermans

Generellt sett så var det helt ok musik, men en del av banden är jag bara helt ointresserad av. Bra gjort av Club Disorder i varje fall.

Ny punkfestival i Stockholm - Gutterfest 2013

Den 15:e Juni går Gutterfest för första gången av stapeln. Det verkar vara stort fokus på vad man skulle kunna kalla Streetpunk. Det är ett samarbete mellan Musikev.se och ett gäng lokala punkare.

Än så länge består line-upen av fyra band men fler band kommer att tillkomma. Det hela tar utspelas på

Det här säger arrangörerna om banden:

Epic Problem

"Formed in 2010 in Manchester. With members from Blitz and Dead Subverts it's set up to be a class act. Classic UK punk infused with the melodic sound of bands like Hot Water Music or Dillinger Four."

Smalltown

"Swedens most known unknown band? However, this is sweet music for our ears! These guys always deliver great shows with their catchy and poppy punk anthems. If you like The Clash or Downtown Struts, this should be right up your alley."

The Civillains

"These local chaps has been at it since 2007 and play straightforward three-chord punk rock. With infuences from the early 90's it's catchy, fast and furious. Some might even call it Rancid punk, but we won't..."

Zero Zero

"Our opening act is a local band that takes influences from bands like Dead Boys, Sham 69 and The Ramones and makes it their own brand of simple straight forward punk rock!"