Last Under The Sun - Hooligan Jihad (MCD - Iron Man Records)

Skiva två från Iron Man Records. Last Under The Sun spelar en slags punkmetal/hardcore-fusion. Tempot varierar mellan ganska segt och hyfsat snabbt under låtarna. En del riff låter bra och punkigt i stil English Dogs och The Restarts men det är inga referenser som passar på bandets hela sound;det blir helt enkelt på tok för mycket metal. Den låten som sticker ut mest på ett positivt sätt är inledande More Helicopters som har en ganska bra refräng. Näst sista låten, Beautane är istället usel. Långsamt och släpigt varvat med tungt malande och rena oljud. Smärtsamt lång är den också. Titelspåret, som avslutar den fem spår korta skivan, är bitvis medryckande i bra hc-gung. Hade fokusen lagts mer på punk än på metal så hade jag tyckt bättre om skivan än vad jag gör. Nu glimtar den till ibland, men inte så mycket mer.

Suffer The Pain - The Death (Krig Tejps - Kassett)

Det ser onekligen ut som Crust och beskrivs som Punk/Metal. Det är en handnumrerad (limiterad till 100 ex), grön kassett med svart omslag och med tillhörande klistermärke med bandets logga, som, i enlighet med hur det brukar se ut för punk/metal-band, är svår att läsa om man inte sedan innan vet vad det står. 

A-sidan består av tre låtar. Första låten är Ninth Circle Of Hell som är en snabb HC-dänga med brötig sång och blandad med en del metal, (så som bandet själva beskriver sig). Jag tänker lite på Stockholmsbandet Dobbermann Cult. De två följande låtarna (The Death & Suffer The Pain) går liksom ihop för mig. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på kassetten men jag kan fortfarande inte skilja dem åt. Det kan ha ett göra med två riff som är för lika varandra (för mina i det här fallet ganska otränade öron), eller så är det något annat. I den ena, kanske båda, av de här låtarna är det dubbelkagge och det är jag inte förtjust i, men det är väl genre-riktigt (om det nu är riktigt att mixa punk med metal). 

På andra sidan har vi de två låtarna Bloody Hammer och Barbarian. Bloody Hammer har något trevligt ångestframkallande över sig. Som om låten vore en dystopi. Riffen är inte lika snabba, det tuggas mer på samma ackord i en tilltalande följd. Sången låter desperat (också bra). Detta är helt klart kassettens bästa låt. Sista låten sätter inga djupare spår men är en helt ok, snabb hc-melodi (utan speciellt mycket melodi i och för sig) i stil med den första låten. 

Generellt för kassetten är det mindre metal än väntat och det är något positivt. I övrigt är det inte speciellt avancerad musik. Det finns ett par stämningshöjande melodislingor med enkelt och upprepande uppbyggnad. Trummisen är stabil och manglar på och sångarens röst är rätt för stilen. Basen och gitarren verkar följas åt för det mesta och har ett ganska tungt ljud. För den som intresserar sig för den här typen av ljud och genre-mix är det här ett band som är värt att kolla upp. Extra plus för det trevliga formatet (även om jag var tvungen att dra om massa sladdar för att kunna lyssna på det).

Här är Suffer The Pain's hemsida där man kan lyssna på, och köpa kassetten.