Last Seen Laughing såg jag på första upplagan av Oi! The Weekend och blev inte speciellt imponerad. Sen dess har jag sett dem någon gång till och haft samma känslor inför det. Den här sjuan är därmed över förväntan (men där med inte sagt att den är typ bäst). Den finns i två varianter, limiterad grön vinyl (100ex) och större upplaga i någon annan färg, man kanske kan gissa på svart? Omslaget är som ni kan se enkelt och, enligt mitt tycke, stilfullt. Sida 1 som den kallas bjuder på spåret Critics som lyfts från det kommande albumet As True As It Gets och är en allsångsvänlig, små-grottig, skinnskallestreetpunk-dänga, för den som tycker att Oi! är ett uttjatat uttryck. På sida 2 har vi Me & Mine som, mest på grund av gitarrljudet men även annat, får mig att tänka på Perkele. Den är inte lika vass som den andra sidan, men också en helt klart värdig låt att släppa. Det är svårt att säga mer känner jag. Kolla in random låt med bandet på Youtube så hör ni deras sound. Det låter så - ganska melodiöst, hyfsat starka refränger, lite grottande. Jag kan tillägga att det här gör sig bra som en sjua, men jag skulle nog tröttna snabbare om jag hade ett helt album med bandet. Är man ett fan av ovan nämnda sound så bör man nog kolla upp den här releasen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar