Tysta Mari - Musiken (11743 Records - Cd-Digipak)

Min relation till Tysta Mari är inte uppdaterad. För ett gäng år sen lyssnade jag en del på två låtar, Europaväg 14 och Inte i Väst, som finns med på en promoskiva från den gamla punk/skinnskalleklubben Diggers Club. De låtarna gillade jag skarpt på den tiden och skulle antagligen göra det nu också om jag drog på skivan. Vad de har gjort i musikväg sedan dess har jag inte engagerat mig i, men jag har hört några låtar här och där men aldrig blivit imponerad.

Den här plattan då? Till att börja med ogillar jag både titeln och omslaget. Det är inte min grej, det här lite halvsvåra och svartvita. Det är mer en känsla jag får när jag ser det som inte tilltalar mig, snarare än att jag har en massa tankar om det.

Första låten, titelspåret, låter som Ebba Grön (vilket är bra och en genomgående jämförelse) runt Die Mauer (vilket är lite sämre). Thåströmskomplexet verkar hålla i sig, även om vissa bitar (typ i låten Det Var Vackert) får mig att tänka på Håkan Hellström och hela den grejen. Andra låten, Aldrig Falla Igen, är riktigt poppig och inleds med något som Dim's Rebellion skulle kunna vara stolta över, orgelmässigt. Det är bitvis riktigt bra melodier och en del låtar sticker ut: nämnda Musiken, Fabriksland och Du Vet Inte Hur Det Känns. Men det är ibland också en menlös kompott av gitarriff man inte minns och något pretentiösa texter. Men alltså orgeln är jävligt skön men hade gjort sig bättre mot hårade musik.

Jag antar att både bandet och alla som någonsin har läst om den är trötta som fan på Ebba Grön-referenserna, men vad fan ska man säga? Ebba Grön goes 2000. Svårare än så är det inte.

Tysta Mari är ett till exempel på duktiga musiker som verkligen behärskar det de gör och sångaren (Adam?) har en bra röst (så klart) och bra sångteknik. Gillar man deras tidigare grejer så gillar man säkert det här albumet och gillar man poppig, skickligt spelad, punk helt utan attityd eller ilska så är det här antagligen riktigt bra.