Gråsuggorna - Punkelit (Cd - DIY)

En till recension som har dröjt lite för länge. Så här är det i alla fall:

Elva låtar, eget och covers, och ett gäng bonuslåtar från Gråsuggornas första liveframträdande. Den här skivan är ganska lik deras tidigare alster Fartblind, för dem som har hört det. Det är punk som skriker 80-tal, och ofta engelskt sådant - tänk Riot City, No Future och Pax. Fjärde låten, Raka spår & vita linjer, känner vi igen från Turist i Tillvaron och det är ett starkt spår på den här skivan. Fram till liveinspelningen är det en trevlig skiva att lyssna på från början till slut där den förvirrade låten AD/HD och föregående Låt bli, lägg av! är två tråkigare låtar och Klicka hem, Tusen volts decibel samt Punkelit sticker ut åt andra hållet. Abrasive Wheels' Burn 'em down tolkas, den går något långsammare än originalet, och det är alltid kul. Innan det tolkas även Bite it you scum - G.G. Allin. En lite tråkigare låt, utan att vara dålig. Genomgående på skivan är det mycket som låter Abrasive Wheels, utan att det är stölder. Livematerialet är kul, men inget mer än vad det ska vara - en bonus. För att få tag på skivan tror jag att det är enklast att kontakta bandet på facebook. Men jag vet inte.

Skön och kaxig punkare sökes till realityserie - Ja vad fan ska man säga?

Jag fick mail:

"Hej,

 Jag hittade din blogg och chansar på att be om tips. Jag jobbar på tv-produktionsbolaget Eyeworks och söker häftiga personligheter i åldern 18 till cirka 24 år till en realityserie. Tänker att du kanske har någon skön punkare i ditt kontaktnät. Jag letar efter någon som är kaxig, orädd och har mycket åsikter.

 Stort tack på förhand om du har något tips, det är bara att höra av sig så berättar jag mer!"

Det kan vara försent nu, för så fort jag läste mailet så stängde jag ner det i ren chock och glömde sedan bort det. Men den som är intresserad av att göra bort sig lite alldeles extra kan ju skicka ett mail till Eyeworks.

Vånna Inget - Ingen Botten (Cd - Heptown Records)

Den här skivan släpptes redan i oktober 2013, så den här recensionen är lite försenad. Jag har hört Vånna Inget på Turist i Tillvaron tidigare, och någon enstaka låt från deras debutalbum Allvar, men jag läser i pressreleasen att den här skivan inte riktigt låter som det tidigare materialet. Skillnaderna jag känner av, om jag minns rätt, är att det här är ännu tråkigare med långsammare tempo och ofta helt intetsägande slingor på gitarr och synth. Nog för Niklas låter basen gå varm och driver vissa låtar, att Karolina sjunger mycket bra, och att glimtar av trevliga melodier och arrangemang dyker upp, men låtarna innehåller en sån fruktansvärd avsaknad av attityd att jag undrar varför skivbolag som släpper punk släpper det här. 

Postpunkig Fucking Åmål-pop med New Wave-tendenser. Det är vad det här är. Sprängfyllt med texter som känns som om de bara kan tilltala de här unga killarna och tjejerna som också "har gått vilse", och "blabla om Gud och Satan" och har frågor som inte blir besvarade. Undantag här kan väl göras med en låt mot slutet - Gamla - som har en sjukt deprimerande text men som ändå känns relevant för de flesta. Även Kungar har en text (nostalgisk - gissa vad den handlar om) som kan tilltala men som är paketerad med musikalisk smörja. 

Det kan bero på att resten av skivan har retat upp mig, men sista låten är så svårt pretto att jag får en hjärtattack. Den här skivan är riktigt dålig.

Nya Given + Låt Dom Hata Oss + Ligisterna @The Liffey (Klubb Antisocial) 2014-01-03

Året inleddes alltså med att Nya Given kommer från Norrköping och gör sin debutspelning under samma tak som Hc-akten Låt Dom Hata Oss och finfin punk från Stockholm i form av Ligisterna.

Klubb Antisocial fick alltså byta lokal igen - den här gången på grund av att någon tjurig gubbe i samma byggnad som Jamesson tycker att det låter för högt med livemusik. Ett sammarbete med Püssy A Go Go inleddes då istället och då blev det alltså The Liffey i Gamla Stan.

Nya Given

Nya Given var första bandet att underhålla en ganska blandad publik med både skinskallar, nitmongon, tuppkammar, hc-lirare, random snubbe och några andra. Det är en kvartet där sångaren förutom att just sjunga även spelar kazoo, vilket såklart får mig att tänka på The Macc Lads. Så jag älskar ju Nya Given nu. Förutom detta så är det ganska hård musik där det blandas Uk82-riff med lite köttigare och långsammare grott-Oi!. Sångaren Pontus gastar på rikigt bra med en pipa som imponerar. I övrigt var bandet tight och körde två covers (åtminstone) på Oppressed's White Flag och Combat 84's Poseur. Bra skit och jag hoppas på att få recensera lite material med bandet snart!

Låt Dom Hata Oss

Skitarga Låt Dom Hata Oss härjade loss på scenen strax därpå. Andra låtens titel, HC-Attack, summerar ungefär vad som hände. De gick upp, spelade snabbt, argt och stenhårt i några minuter (kantat med sångaren Luddes ironiska/dryga/uppkäftiga/förvirrande/tramsiga/smarta mellansnack) och försvann sedan ner för att sälja sina tröjor i regnbågens alla färger. 

Ligisterna

Sist upp var återvändarna (alltså till Klubb Antisocial) Ligisterna, som i riktig punkanda berättade att de nu hade gått runt på sin skiva Miljonprogrammet, så den reades ut för 20 spänn. Jag ångrar dock inte att jag köpte den för en hundring tidigare, för riktigt bra är den. Lika bra var de på scen, även fast jag fick intrycket av att de var lite trötta ibland. Men när hitsen radas upp en efter en spelar det ingen roll.

En alltigenom bra kväll där Klubb Antisocial återigen lyckas med att blanda olika typer av punk, både på scen och golv. Mycket bra.

2014

Det blev en liten paus i slutet av 2013 av många, alla lika ointressanta, anledningar. I vilket fall solm helst gör jag likt många andra och tar nya tag efter årskiftet.

På facebooksidan kan man nu lägga upp sina tips på punkspelningar i  loggen, under aktuell månads inlägg.

Punkspelningar i Sverige finns även på instagram för en enklare variant av spelningsdokumentation och gigtips. Namnet där är Punkisverige.

Nu ska jag alldeles strax ta tag i ett par recensioner som tyvärr har blivit liggandes på tok för länge. Men först kommer några ord om Senaste klubb Antisocial.

Restraint

https://www.facebook.com/media/set/?set=vb.220179384758935&type=2

Den här artikeln är ganska gammal nu, men mailet försvann på facebook.

Rännstensorkestern - Finns Det Hopp? (Cd - Second Class Kids)

Sedan Rännstensorkesterns bidrag på Turist i Tillvaron har jag väntat på det här. Jag sitter nu med albumet och hoppas på att åtminstone en låt är lika jävla bra som Tony 2ton. För det första förstår jag inte riktigt grejen med punkband som klär sig i kostym och slips - det är kanske bara ett skämt till omslaget? - men jag måste kanske inte förstå det. För det andra saknas texthäfte. Det är synd.

Jag petar i skivan i spelaren, slår mig ner i soffan, och väntar spänt.

Låten Mördarn drar igång och det låter lovande. Gitarrslingan skulle man kunna hitta hos en del trallband likväl som hos vissa "real Oi!"-band, som Bakers Dozen. Låten har potential och är bra, men 2ton-skadad jag är kan jag inte riktigt uppskatta den helt och hållet.

Sången är i stort desperat och förbannad och låter ärlig snarare än konstlad och gitarren fortsätter på samma vis som i första låten. Det är omöjligt att inte känna lite Charta 77-vibbar (typ i tredje låten - Gulag) men också över lag, men även en del små metalinfluenser och en del amerikansk hattpunk. Det märkliga är att jag uppskattar den här kombon. Det är klart en stor del svensk punk, 77 och 90-2000-tal.

Skivan inleder starkt men får redan vid tredje låten en liten svacka som håller i sig ett par låtar till låten Världssmälta drar igång och det återigen börjar gå lite snabbare. Det är då Rännstensorkestern gör sig bäst. Sedan kommer låten 2bög. Det är ju uppenbart en flört med 2ton men den känns dessvärre bara som en lite lamare version. Fortfarande en helt ok låt dock. Följande två låtar är även de helt ok, men avslutande Vakna kunde de ha skippat. Seriöst, den tar aldrig slut. Som avslut kan jag säga att jag inte tänker åka mil för att se bandet efter den här skivan, men garanterat när de kommer till Stockholm och att skivan är mer bra än dålig och dolt spår dyker upp och lyfter den efter den trista avslutningen.