Argy Bargy - Hopes Dreams Lies & Schemes (Randale - CD/LP)

Första recensionen av en skiva med ett utländskt band. Jag ogillade faktiskt omslaget på skivan när jag först såg det men det har växt på mig. En bild, som ser ut att vara skapade av någon street art-konstnär, för varje ord i skivans titel, förstod jag efter ett tag. Det gick inte så snabbt den dagen. Detta är bandets fjärde fullängdare, och den föregående, The Likes of Us, var en riktig höjdare med skitbra melodier. Den här skivan är bättre. Det är samma sak som på The Likes Of Us; jävligt bra melodier, starka refränger, grym leadgitarr osv. Men framför allt gillar jag att man redan första genomlyssningen (eller kanske andra) känner att man kan vissa låtar. Det är riktigt jävla bra jobbat av Argy Bargy att följa upp The Likes Of Us med en så här stark skiva. Gillar man The Likes Of Us (eller för den delen någon av de två tidigare skivorna) så gillar man garanterat den här. Jag ska försöka lista de bästa låtarna, och inte få med nästan alla: inledande Out With The Old är en instant klassiker med ett fantastiskt växlande mellan stenhårt och jävligt melodiöst och en av de bästa refrängerna på länge - även om den inte alls är nyskapande. Burning Skies som följer är också en grym låt, och jag dras till det dystra i den. Det gäller även These Streets som nog ligger på toppen av den här listan. This Is Me är en bra allround låt, People In Power uttrycker hat mot, ja folk med makt, och det är alltid bra och The Ballad Of The Backstreet Hero är en, som namnet säger, en ballad och en bra sådan. Den refrängen går inte heller av för hackor. Om det är någon låt som går mig lite obemärkt förbi så är det nog Get Away, We Wont Back Down och Play To Win (som skulle kunna vara någon slags Motörhead-wannabe-låt). Det är inte dåliga låtar, men det är dem jag inte riktigt minns lika bra när skivan har slutat att snurra. Vidare finns det två versioner av den här plattan, Cd och Vinyl. Cdn kommer med tre extra låtar. Detta är Be Somebody som också finns med på en split med T.H.U.G. - helt ok låt. 30 Years, som finns med på trippel-lp(eller cd)-samlingen 30 Years Of Oi!. Även detta en bra låt, men som inte riktigt håller måttet på detta album. Sista låten är en dub version av Homeward Bound som finns med på skivan. Hyfsat meningslös. Alla tre låtar funkar dock som extra material. Med den här skivan känns det som att Argy Bargy har landat på ett sound som är melodiöst och refrängstarkt men med hårdare partier, och en hel del dysterhet. Jag gillar det skarpt.