Rebellion, Blackpool, 2012 - Del 1

Då ska jag försöka skriva något om festivalen som jag för fjärde året i rad besökte. Det är en jävligt trevlig tillställning. Ett skitigt och förfallet Blackpool invarderas av punkare, skinnskallar och allt möjligt löst folk en gång om året och hundratals band bjuder på bra och dålig musik. Popeyes håller en med käk som inte är speciellt engelskt, i form av kebab och pizza och hälften av årets skivkvot fylls snabbt som fan innte på Winter Gardens där både rariteter inhandlas, och luckor i samlingen fylls. Men jag kommer framförallt avhandla de band som jag såg, helt eller delvis, för annars blir det på tok för mycket. Då börjar vi:

I musikväg började det på förfesten på puben Rose and Crown dagen innan festivalen öppnade. Där var mycket folk och ganska hög musik. Det var en Dj med mycket god musiksmak (även när det blev rocksteady så valde han rätt låtar), men som i övrigt var värdelös. Mellan varje låt lade han in en massa effekter för att övergången skulle låta bättre (?) och även under låtarna höll han på med en massa pajaserier. Det var frustrerande och till slut hade vi blivit tillräckligt fulla för att tillåta oss att gå hem så vi slapp skiten.

3/4 av Xtract

Första bandet som sågs var Xtract, efter att ha blivit underhållen av en unge (med VIP-pass) som hjulade runt och slog volter i ett övergivet rum inne på Winter Gardens. Xtract var ett av flera band som jag såg för första gången i år och som har gjort en lyckad comeback. Alltså: de har repat och lyckas leverera låtarna tight och bra. De inledde med Insanity Living och det kändes bra med en gång och de fortsatte med bl.a den lysande War Heroes (och detta var verkligen ruggigt bra), Iron Lady, Boys in Blue och avslutade det hela med Blame it on the Youth. Det var en så bra inledning som det kunde bli på festivalen.

Sedan blev det 5-6 låtar med Fire Exit som var bra men som inte gjorde något vidare intryck. Blåset som var med ibland var bra. För att ha hållt på i 33 år (enligt deras Myspace) så var det ju inte så intressant. Fast saker jag har hört på skiva innan har jag tyckt om.

Arga farbröder i The System

Snuff hade jag blivit rekommenderad att se, så dit sprang jag innan The System och jag måste säga att det var svårt att slita sig. Bandet hade en jävligt skicklig trummis, som dessutom stod för sången. Det var imponerande. Dessutom hade bandet, förutom basen och gitarren, även en synth och en trombon vilket så klart satte prägel på den något märkliga, men jävligt ösiga, hårda och samtidigt popiga punken. Ja, det var verkligen något att se live. Jag har tagit elva skitdåliga bilder på Snuff. Inte en enda bra.

The System alltså. Ett till band som mig veterligen inte har lirat på ett tag. De gjorde ett mindre slipat set än Xtract, men det var ändå kul att se. Jag fick höra både Prisoner of Conscience och Warfare så jag var ganska nöjd när jag gick därifrån för att, för enda kvällen den här festivalen, natta fru Snigel tidigare än jag själv gick och sov.

The Business - Bilder är inte min grej

Tillbaks i tid till The Business som levererade med råge, trots att ljudet inne på den stora scenen (Empress Ballroom) ofta är så jävla dåligt. Ett axplock av alla hitlåtar de spelade är: The Truth the Whole Truth and Nothing but the Truth, Out In The Cold, Blind Justice, Real Enemy och avslutningsvis: Suburban Rebels och Drinking and Driving. Micky Fitz han också med att skälla lite på en roddare och hålla ett litet tal om punk innan de drog igång Loud, Proud and Punk. Han påminde alla punkare om att Business faktiskt är ett punkband, och inte bara spelar för skinheads och att Oi! faktiskt är punk. Det tycke jag var bra, även om jag tycker att det verkar vara skinnskallarna som kan behöva en påminnelse ibland. 

Buzzcocks

Sista bandet för kvällen blev Buzzcocks och det var inte alls så kul som det skulle kunna vara. Ljudet var dåligt och låtvalet lika så. Jag lyssnade till Boredom och en handfull andra, tråkigare, låtar sedan gick jag hem för att sova.

Detta är allt jag hinner med. Nu måste jag ju snart gå till jobbet.