The Bristles' Bigger Than Punk är en märkligt packeterad historia. Se på bilden, och bedöm själva. Det är ju dock bara framsidan. Inuti detta digipak har vi texterna ihopträngda på två sidor, och ett gäng blyertsskissar med både alldagliga och obscena motiv. Jag tycker inte att skivan ser så jävla lockande ut. När man kör igång den så börjar det hårt med Gulag som handlar om den förtryckta arbetarklassen och den rika eliten. Den visar snabbt vad man kan ha att vänta sig av skivan; det är gamla The Bristles i rötterna men mer välspelat och med mognare framtoning (inte så konstigt med tanke på tiden om gått), vilket innebär att det delvis låter lite NYHC. Annars kan jag säga att texterna behandlar viktiga ämnen som homofobi, jämlikhet, sexturism (i en låt där jag gissar att alla känner igen introt) osv. Bottenmärket på skivan är Spirit Way som är en långsam baktaktslåt, kanske är tråkigt av mig att stöta bort det som sticker ut mest, men jag missar helt poängen med den låten. Detta vägs upp med att ha ett par bra toppar, som Revolution of the Rich (där det mot slutet flörtas lite med Dead Kennedy's), In The Closet, Gulag och avslutande The End som är en härligt kaosig domedagsprofetia. Helt klart rekommenderad skiva till den som gillar ärlig i-ditt-ansikte-punk med sammhällsmedvetna texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar