Hela den här historian, från omslag till musik, är så där hård på ett amerikanskt skinnskalle-vis, vilket inte är helt galet, eftersom att de är från staterna. Själva så säger de att de spelar Oi! eller Thug Rock eller vad man tycker passar. Jag vill inte kalla det Oi! men Thug Rock låter pricksäkert på det där sättet att det är så hårt så det blir löjligt. Det är Hardcore, med inspiration hämtad från engelsk Oi! med en del gangsta-fasoner inblandat. Vi har spår av Agnostic Front när de försöker spela Oi!, Lars Frederiksen and the Bastards och Blood for Blood. De har ett visst driv som jag förknippar med Hudson Falcons spontant. Musiken är arg och (som sagt) driven och helt ok. Det är inga melodier som sätter sig direkt och även fast det låter rätt bra bitvis så återkommer hela tiden det där med att de är så tuffa så man blir generad typ. Jag har svårt att ta det på allvar. På A-sidan har vi titelspåret, Valhalla Bound, som inleds med vad som låter som en sampling från Sagan Om Konungens Återkomst men går snart över i en av fyra ganska liknande låtar. STFU och Fatskin Hooligan som finns på B-sidan är de två bättre låtarna, med lite mer hitpotential. D.F. Choppathug som är andra spåret på första sidan är skivas sämsta låt eftersom att jag inte kommer ihåg hur den låter, även fast den sidan snurrade klart för fem minuter sedan. Bricktop är inte min grej. Det är kompetent rent musikaliskt och fungerar definitivt som bakgrundsmusik på fest eller på en festival eller liknande, men jag kommer inte aktivt söka efter mer från bandet. Ni som gillar ovan nämnda band kan nog mycket väl gilla det här, så ge det en chans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar